Krönika: Ett problem större än El Kabir
Halmstad klarar inte av att komma upp i nivå. Mjällby med Mostapha El Kabir i spetsen spelar hårt och rejält sänder HBK:are av planen, utan att kort delades ut. Klart att jag är bitter.
Lasse Jacobsson sa inför matchen att det kändes overkligt att ha hela truppen frisk inför en match. Som i ett trollslag fick han äta upp sina ord, om än bara i en light-variant.
Tommy Jönsson trampade snett när han landade efter en nickduell, men kunde spela matchen ut. Johnny Lundberg fick smaka på en hård satsning där han blev liggande, men kunde spela vidare. Värre var det för Anel Raskaj och Robin Malmkvist. Anel trampade snett i en duell och tvingades byta, Robin blev påhoppad och var även han tvungen at gå av planen.
Men det här ska inte handla om HBK:s eventuella skadebekymmer inför AIK-matchen. Detta ska handla om Mostapha El Kabir.
Och jag vill påminna om att jag fortfarande är bitter.
En sak är säker, när en spelartyp som El Kabir är på planen hoppas man att han är i det egna laget och inte hos motståndarna. Och man hoppas vidare att han får vara kvar på plan hela matchen.
Det är ingen tvekan om att det är jobbigt att möta en spelare som hela tiden fullföljer, som inte backar undan när det smäller. Spelartypen påminner om den som efterlysts inom svensk landslagsishockey, en spelare som motståndarna vet inte kliver undan och att det därför kommer göra ont.
Och jag är själv en stor beundrare av Douglas Murray.
Med maximal utdelning hade El Kabir dragit på sig fem gula kort, nu blev det bara ett, och det för den löjligaste av förseelserna. Låt mig förklara.
33’: El Kabir går in stenhårt i en duell med Johnny Lundberg där Mjällbyanfallaren är tvåa på bollen. På Daniel Stenholms bild från matchen syns hur El Kabir kommer med utsträckt dobbfot medan han vänder bort huvudet och således inte ser var bollen är.
47’: El Kabir fullföljer in i en duell med Robin Malmkvist där anfallaren inte har en chans att hinna först till bollen. Resultatet blir en lårkaka på Robin som under tio minuter lämnar utsparkarna till Johnny för att sedan lämna plan.
73’: Christian Järdler nickar undan en boll från sin vänsterbacksposition. Sekunden efter hoppar El Kabir, som förmodligen satsat på bollen (dock utan chans att nå den) in i Järdler. För tredje gången fullföljer han hårt i en duell där han inte är etta på bollen.
84’: I en duell med en HBK-spelare går El Kabir omkull och blir avtrampad ena skon, utan att få frispark. I ilskan tar han upp den tappade skon och kastar den rakt ner i marken så att den studsar rakt upp igen, utan någon fara för annan person. Helt enkelt en protest mot domslutet, och då tycker domare Eriksson att det är dags att ta fram kortleken.
84’: El Kabir sätter sig och knyter sin tappade sko några meter framför platsen varifrån frisparken ska slås. Det tar tid, lång tid, tid som Mjällby använder till att hämta sten och murbruk för att bygga upp en mur i det egna straffområdet till slutminuterna. Domare Eriksson väljer att lägga till tid på uret och låta El Kabir sitta kvar. Han kunde också ha skickat honom åt sidan så att frisparken kunde slås, eller skickat honom av banan för att fixa sin utrustning, eller halat upp det gula kortet för spelförstörelse. Att tid läggs till på slutet är en klen tröst när man känner att tiden ändå rinner iväg.
Enligt min syn på saken skulle Mjällby haft en spelare mindre på plan efter påhoppet på Robin Malmkvist. Kanske hade HBK då kunnat forcera in en eller ett par bollar och ordnat en seger, kanske inte.
Problemet var att HBK från start hade fel inställning. Johnny berättade att han efter ett par minuter såg spelare som hellre klev bort än gick in i duellerna. Det hade inte bara påverkat Halmstads spel utan kanske också El Kabirs. Det är lättare att gå in i en duell om man vet att motståndaren kommer backa ur den.
Så hur bitter jag än är på att Mjällbys nummer 88 inte fick se slutet av matchen från läktaren så var det inte han som gjorde att HBK förlorade, det gjorde HBK:s egna tama inställning. Och det är ett mycket större problem än en spelare som man möter två gånger per år.
