Örgryte - Falkenberg
Inför AIK - HBK: Same procedure as every year?
HBK reser till Solna för att möta ett demoraliserat (och redan detroniserat?) mästarlag. Senaste HBK-segern på nationalarenan kom 2004 och det börjar kännas som väl länge sen.
Gräset är ju faktiskt sällan grönare här på Sveriges baksida, men just nu är det trots allt så. Råsundas matta har torvats om och fått nytt gräs, saftigt och grönt, och på onsdagskvällen spelas den första matchen på det, mellan AIK och HBK.
Gnaget kommer hem med dåligt självförtroende efter 0-1 borta mot Gefle och är ännu utan seger. Två poäng och ett mål på fem matcher imponerar inte på någon. HBK å andra sidan stod för säsongens andra bottennapp hemma mot Mjällby i söndags och föll med 1-2 efter en väldigt svag första halvlek.
HBK har också ett bedrövligt track record på Råsunda sedan AIK tog klivet upp i Allsvenskan för fyra år sen. På fyra matcher har man tagit en poäng, vilket är på tok för dåligt.
Det är alltså två tilltufsade lag som möts, två lag som båda har mycket att bevisa. HBK har visat framfötterna i ett par matcher, dels när man avfärdade Åtvidaberg med 4-0 hemma, dels när man var det bättre laget mot MFF i Malmö (även om man bara fick 1-1). Det är det spelet man behöver hitta tillbaka till, den inställningen.
Det gör mig en smula orolig att Lasse Jacobsson på hbk.se går ut och talar om hur man siktar på att "stå emot den anstormning som kommer" - vi talar trots allt om ett bottenlag med ett mål på fem matcher på sitt samvete. Att då förutsätta ett underläge innan avspark känns lite självmobbande. HBK har inget att skämmas för, och ingen anledning att tro att man är sämre än sina motståndare.
Samma startelva som senast aviseras, varför vi får tro att både Robin Malmqvist och Anel Raskaj har hämtat sig från sina skador från Mjällbymatchen. I AIK är Dulee Johnson tillbaka efter skada, medan mittfältsgeneralen Jorge Ortiz är skadad och missar matchen.
2004 vann ett sedermera guldfajtande HBK med 2-0 på Råsunda mot ett favorittippat men sedermera nedflyttat AIK efter mål av Sharbel Touma och Per "Texas" Johansson. Sedan dess har vi haft några bedrövliga upplevelser där. Ska vi säga att det är dags att studsa tillbaka nu?
