Degerfors - Dalkurd FF3 - 1
Örebro - HBK: Konstgräs-Halmstad 9-0
Åtta omgångar spelade. Två av dem har spelats på konstgräs och båda har inneburit förluster på ett förnedrande sätt för Bollklubben. Och det beror inte på konstgräset i sig.
Det är inte roligt att vara HBK-are. Så fort en eller ett par matcher går åt det blåsvarta hållet och man börjar känna glädje och hopp i sitt Halmstadshjärta så ser spelarna till att göra en svidande plattmatch. Efter vinster mot AIK och Gais var väl Örebro tvunget att bli ett nytt tillfälle då HBK tog fram pojklagstakterna och slutade spela fotboll.
På Behrn Arena fanns det et lag som ville spela fotboll och ett som tyckte att det verkade alltför jobbigt. Resultatet blir att det första laget får rulla boll bäst det vill genom det andra lagets olika delar och mellan dess spelare.
Redan i den andra minuten fick Örebro gjort 1-0, och även om Halmstad så småningom lyckades arbeta upp lite chanser var större delen av spelet uselt och okoncentrerat. Framför allt låg man ständigt några meter ifrån sina motståndare vilket underlättade Örebros överkörning.
I den 33:e minuten var det dags för Kalle att åter vittja nätet. Sammy Wowoah fick slå ett inlägg från kanten, och på typiskt passivt vis lät HBK Kim Olsen sträcka fram sin längsta tå och vicka in bollen i bortre hörnet.
Under matchens 94 minuter kom Halmstad i stort sett aldrig upp i press på sina motståndare. Och när det väl hände, och resulterade i bollvinst, slogs bollen, i ofokuseringens tecken, över sidlinjen strax därefter.
Den som hoppades att det massiva spelövertaget skulle stanna vid en 2-0-vinst för Örebro hoppades förgäves. Nordin Gerzic fick promenera ostört mot mål i matchens 81:a minut, men hans skott lyckades Kalle parera. Tyvärr höll sig Paulinho framme på returen och volleysköt 3-0.
Halmstad hade några chanser i slutet, bland annat en bra nick av Anselmo och ett skottläge som Emir fick, men det blev aldrig tillräckigt bra och var aldrig tillräckligt nära för att hota Örebros hemmaseger.