LJ uncut: "Kepsar, rajtantajtan och avklippta pyjamasbyxor på huvudet"
Del 5 av 7. Lasse Jacobsson om förberedelser, halvtidssysselsättning, påverkan från sidlinjen och hemresor efter förlustmatcher.
Hur ser snacket ut i omklädningsrummet inför match?
– Vi pratar om motståndarna. Sist gjorde vi det redan i Linköping efter vi haft lite aktivering. På väg upp till Linköping tittade vi på Åtvidabergs match mot Gefle så att spelarna själva kan se vilken motståndare de kommer ha emot sig och hur han jobbar. Sedan vet vi ju inte om de ändrar taktiskt, men spelarnas egenskaper kommer alltid att vara desamma, det ändras ju inte. Har du en bra vänsterfot som Kristian Bergström så har du ju inte en bra högerfot nästa dag. Haris Radetinac till höger, han dribblar och vill gärna gå inåt, och så vidare. Du får en bild av det och så pratar vi om det och om vad vi själva ska göra.
– Det vi har poängterat oerhört mycket nu är vår egen rörelse. När vi rör oss och springer mycket och överlappar och vågar ta oss fram i banan och agerar som vi ska, då har det sett bra ut, men när vi blir passiva isolerar vi tre fyra man där framme och sedan är sex man hemma för att vi är så rädda att det ska hända något bakåt. Det vill vi ha bort. Vi vill ha fram hela laget, med backlinjen upp till halva plan när vi är högt upp. Dessutom minst en ytterback som vågar gå medan kanske en balansspelare stannar. Men att vi är minst fem man i situationen om det blir inlägg.
– Det är mer att få dem att våga släppa handbromsen i spelet i stället för att ångest ska vara det som tar överhanden i de här lägena, speciellt på ett konstgräs. Det spelar ingen roll hur bra fotbollsspelare du har. Du kan gå till Marcus Olsson och säga att Halmstad ju inte kan vinna på konstgräs, det har laget ju inte gjort det på flera år – ”varför stannar ni inte hemma”? Den diskussionen förs ju. Det räcker att jag går upp här i byn så säger någon att det är kris. Men har vi slagit Göteborg är det ingen som säger något över huvud tagit. Så fort det finns en negativ möjlighet att säga någonting så kommer det.
– Jag blir ju inte påverkad på det sättet i dag, som har varit tränare i 21-22 år. Man är van att få både det ena och det andra, framgång och motgång lär man sig. Men spelarna som bara är 20-22, de kan vara påverkbara i det här snacket på ett helt annat sätt. Där vill vi komma i från resultattänket och i stället se att de går ut och presterar, gör en bra match och följer den planen vi bestämt. Och det är nog så svårt att få samtliga elva att tro 100 procent på sig själva i och med att de har mycket negativt med sig i bagaget, från till exempel konstgräs.
– Den första frågan någon av dem fick när vi kom upp var ”ni har sex raka bortaförluster, det blir svårt det här?”. Hör du det hela tiden så blir det svårt till slut, så fungerar hjärnan. Det du tragglar oerhört mycket blir till slut en verklighet.
– Det är ungefär som HIF som i stort sett spelat med samma trupp hela året. De har fått någon dipp när inte Lantz varit med men inte annars, för de vet att det blir mål till slut. De är inne i en så positiv tankeverksamhet att de till slut ändå tror att ”fan det här grejar vi”.
– Medan när vi ligger och leder med 1-0 så tänker vi ”fan nu petar de nog in en snart, fan vad jobbigt”. Fast där har vi inte varit så mycket i år. När vi har haft ledningen har vi oftast kunnat få en pinne eller tre pinnar. Det är när vi har kommit i underläge… I fjol släppte vi ju in massa mål på övertid när vi var i ledningen och tappade matcherna. Där har vi inte varit i år, utan det är ju att vi tappar luften när vi kommer i underläge.
Vi hade ju en negativ trend att när motståndarna gjorde mål så kunde inte vi göra mål.
– Ja och om vi gjorde mål så gjorde knappt aldrig motståndaren mål. De fem hemmavinsterna vi har är ju där vi hållit nollan, plus nollan i den oavgjorda matchen mot Trelleborg. De andra tre – Mjällby, Häcken och Elfsborg – har motståndarna gjort första målet. Många var ju med i fjol när det var mycket negativt runtomkring och det tar lite tid att bygga upp det här. Jag tror bara att vi kan bygga upp genom att träna fotbollsmässigt taktiskt hur vi ska agera, och känna att vi är bättre än motståndarna.
– Om vi säger att vi bara ska sparka iväg bollen och få en målchans i slutet, det tror jag inte stärker individens självbild, inte hos de spelarna vi har i dag. Jag tror inte att de klarar av att göra så. Tar du Anselmo, Emir, Olsson, Michi, Joe, Anel – skulle jag säga att vi ska sparka långt, de hade inte klarat av det.
I halvtid i en match, hur mycket går åt till att reparera?
– Man brukar ha en regel att de tre sakerna du poängterat innan matchen som jätteviktiga, de fokuserar du på även i paus. Börjar du om med något nytt och det sitter elva personer som under några minuter ska förstå vad du ska förändra, det blir oftast kattskit av det. I stället förstärker du det du varit inne på före match. Vare sig det har gått bra eller mindre bra, så håller du dig till dina tre punkter.
– Har något gått bra så behöver du inte gå in och peta i för mycket detaljer för då glömmer man det som varit bra, nu förstärker man det i stället. En sak kan ha gått bra, eller två saker har gått bra, men den tredje har inte gått bra. Då kanske du fokuserar oerhört mycket på just den delen i paus.
– Vi kan ju ta till exempel att Åtvidaberg hittar in rätt mycket bakom oss. Johnny och Tomas släppte igenom en hel del, de kom i flera frilägen. Men om vi har dålig press på konstgräs så ska vi falla och ställa oss utanför straffområdeslinjen och vänta på motståndarna där. Inte sälja oss högre upp. Faller vi ner där så vinner vi boll igen och så får vi börja om igen då. Jag tror de hade 6-1 i avslut på mål i första halvlek, sedan har vi 7-3 i andra, så där fick vi bort en del av det som var oerhört jobbigt i första halvlek där de egentligen bör göra något mål när de får stå så fria som de gör och kommer i djupled – men där Kalle gör fantastiskt bra räddningar.
– Efter matchen är det inte så mycket att prata om direkt utan det gör man ju på morgonen efter och dagen efter när du har sett matchen en gång till på dvd:n som du får med dig. Även om du inte ser allt på den så har du ju matchen i huvudet. Det du inte ser på tv:n det har du ändå en bild av, du vet hur det ser ut runtomkring, varför laget blir långt och så vidare.
– Så att där efter matchen är det inte mycket. Någon gång kanske man har varit förbannad, någon gång sjunger man för att man vunnit. Någon gång är det okej men inte mer än så. Sedan sitter ju Tobbe och klipper individuellt så att man kan ta en spelare, allt den gjort under matchen, och se både vad som kan förbättras. Det är en process mellan match och match kan man säga.
– När vi kommer fram till Malmö här nu så är det mer allmän träning här i morgon (torsdag) med lite fart utan för mycket tankar mer än att försöka jobba med sådant här som när ska du ge understöd åt din kompis, och vad ska du göra, ska du springa förbi eller vänta. Anfallsvapen: Hur tar vi oss fram, spelar vi vägg eller kör på överlapp, är det någon som dribblar eller är det passningsspel. Plus fys.
– Sedan på fredagen jobbar vi med elva mot elva och tittar på hur Malmö spelar i en grunduppställning och hur kan vi hitta ytorna för att slå det? Ska vi spela som Malmö med ett kortpassningsspel, kan vi slå Malmö på det de är bra på? Kanske inte, då måste vi hitta på ett vapen mot dem på ett annat sätt. Det kör man på fredagen. Sedan är de lediga lördag. På söndag är det ännu mer taktiskt inriktat. Fart, snabbhetsträning för att väcka kroppen, och ett spel elva mot elva, kanske på en halv plan så att det blir tight och kanske bara två gånger åtta minuter för att få i gång aggressiviteten och hastigheten i huvudet eftersom man måste ta snabbare beslut på en halvplan. Plus att prata taktik.
– Sedan har vi repetition igen på måndag vid två eller tre, vid aktiveringen eller när vi äter. Sedan samlas vi igen halv 6, och då tar man de här tre punkterna. Det här är viktigast i dag, absolut viktigast. Faller vi ur där så förlorar vi, men kan vi hålla oss där och göra det bra så har vi jättegoda chanser att vinna. Sedan går du in, så kommer halvtid och så tar du de tre igen. Och så rullar det.
Hur mycket går det att påverka från bänken under halvlekens gång?
– Vissa saker kan du påverka. Om Micke har sett från läktaren att det är en viss yta du ska attackera som du inte har sett där nere då kan du få ut det. Du gör en rockad och kanske flyttar en balansspelare åt höger eller vänster för att stänga där. Eller om de har hål i sina lagdelar så kanske man säger till Olsson att hålla ännu mer bredd för att få Anel eller Gus att hitta spelvändningen ut på den sidan. Det hade vi också hade poängterat mot Åtvidaberg men utnyttjade det inte tillräckligt mycket. Vi hade inte tillräckligt mycket spelvändningar utan det blev för hafsigt framåt och det var där vi tappade passningar.
– Vi ville att Michi skulle trycka inåt och Emil komma fram på sin kant när vi fick bollar från vänster. Då skulle vi vända över på Emil så att han fick ännu större yta. Det hände ett par gånger och då fick vi farliga lägen, med vi ville vi ha det som en spelidé och det klarade vi inte av riktigt. Vi var för heta och ville avgöra matchen centralt där de var alltför starka. De bitarna kan man påverka till viss del.
– Men så ropar du ut till Gus och han säger ”jag vet” och så kör han ändå rakt fram nästa gång. De är så inne i någonting då.
– Ibland känns det som att du är ute för syns skull när du blir förbannad. Till exempel när du är på Råsunda och inte ens assisterande hör vad man skriker. Någon gång har man använt sig av papper, att ge någon och be den ge det till rätt spelare så att han får se det själv. I stället för att kommunicera via en tredje så är det här med papperslappar rätt bra hjälpmedel att skicka ut meddelanden på planen.
Är det okej att efter en förlustmatch på bortaplan sitta och skoja bort förlusten på bussen hem? Eller ska man sitta och vara deppig?
– Ja vad ska man säga. Jag har ju svårt för det, men du går ju inte bak och säger att någon ska sluta skratta. Jag tror vi lever i en helt annan värld i dag där det är kepsar, rajtantajtan och avklippta pyjamasbyxor på huvudet när det inte finns en mössa. På något sätt känns det som att de glömmer av det mycket fortare än man själv gjorde när man spelade.
– Vad som är rätt och fel vet jag inte, om man ska sitta en stund och gräva ner sig. Men jag tror inte på att tvinga någon att gråta i 40 mil.
– Men sedan är det många som blir uppriktigt oerhört besvikna. En som blir det om han inte gjort en hundraprocentig insats är Emil Salomonsson, han blir alldeles förtvivlad. Och det kan vara tvärtom för någon annan. Det är nog oerhört individuellt. En del blir oerhört besvikna medan andra har i stort sett glömt besvikelsen när de kommer in i bussen eller när de har joggat ner, det är nog oerhört individuellt.
