Allsvensk krönika del 2: Djurgårdens IF
Analys av samtliga lag inför den allsvenska säsongen 2001. Dags för nykomling nr 2: upphaussade Djurgårdens IF!
"Djurgården har i modern tid inte lyckats att etablera sig i Allsvenskan, man har varit i finrummet i högst några säsonger, sedan har det blivit degradering. När laget tog klivet upp 1999, så blev det snabbt tydligt att det var åtminstone en säsong för tidigt för laget, truppen var ung och omogen och Djurgårdens ekonomi omöjliggjorde några spektakulära värvningar. Laget då led av två uppenbara brister; försvaret var ihåligt, med rejäla målvaktsproblem långt in på säsongen, och anfallet var otroligt ineffektivt (med Fredrik Dahlström som stor målsumpare). Det blev direkt retur ned i nyformade Superettan.
Superettan tog laget dock hem i stor stil, man införde ´Ajax-spelsystemet´ 3-4-3 och fick några bra förstärkningar i Stefan Bärlin, Andreas Johansson (som sänkte HBK på Örjan 1999 i Skandiacupen, då för AIK:s räkning) och f f a urgårdaren Stefan Rehn. Laget och dess supportrar känner att de är i medgång och laget ser ut att bli årets "poplag" i Stockholm.
Inför återkomsten värvade man inledningsvis okända Nils Andén och Louay Chanko samt kände och omdebatterade Anders Limpar. Vid det laget var jag beredd att avskriva dem direkt, men så tillkom plötsligt Johan Wallinder, Jesper Johanson och, mest överraskande av allt, Andreas Isaksson. Plötsligt fick laget en annan potential, f f a om de får en lyckad start i Allsvenskan (vilket Djurgården oftast brukar ha).
När man sansat sig lite, så ser man dock på laget med andra ögon. Fortfarande ser försvaret alldeles för svagt ut för Allsvenskan, särskilt om laget ens hemma tror att de kommer att ha något för att spela sin offensiva uppställning med "wingers". För ett lag med en såpass offensiv grunduppställning, ser det också rätt tomt ut i anfallet. Kval blir det för Djurgården, vilket man dock torde klara."
(Jonas Löfgren)
”Djurgården är en kaxig nykomling, som liksom MFF fläskat på med dyra, spektakulära nyförvärv, och kalkylerar med att kunna bli nr 1 i Stockholm inom några år. Själv anser jag det dock vara floppvarning på det här laget. De mycket omtalade profilerna är nästan samtliga spelare som blivit ratade av andra klubbar.
Isaksson var knappt tredjemålvakt i Juventus, och har inte matchats regelbundet på över 1 ½ år, Limpar nobbades av AIK och är liksom Rehn förmodligen ´over the hill´, och den tilltänkte ´frälsaren´, Johan Wallinder, har knappast gjort mycket väsen av sig tidigare säsonger, och var inte ens nära en ordinarie plats i HIF. Han kommer inte lyfta DIF och gör max 7-8 mål under säsongen. Andreas Johansson, Bärlin och Magnus Pehrson är andra exempel på hur DIF fått ta vad som blivit över sedan toppklubbarna städat i sina spelartrupper. Och då har jag ändå inte sagt något om försvaret, det som allmänt anses vara lagets svagaste länk. Även den nytillkomne kanadensaren platsar förresten för all del i ovanstående trend av ratade spelare och bänknötare.
Dock, man har ett fantastiskt supporterstöd, en hel del intressanta talanger och ett nästan naivt offensivt spelsätt. Det ska bli intressant att följa laget, men supportrarnas överdrivna förväntningar på det här gänget kommer nog leda till många besvikna miner när säsongen väl drar igång.”
(Daniel Andersson)
"Djurgården är tillbaka i sociteten och har ett namnkunnigt lag, ihopköpt av pengar som ingen visste de hade. Det kan bli roligt att se på Djurgården i år. Men skall de försöka sig på samma offensiv i Allsvenskan som var så framgångsrik i Superettan, ja då är det nog motståndarfansen som får störst anledning att dra på smilbanden. Att spela gladfotboll i tempofattiga andradivisionen är i och för sig en konst, men knappast tillåten på högre nivåer.
Visst finns det mycket fotbollskunnande hos Anders Limpar och Stefan Rehn men jag undrar om de inte gör bäst nytta för DIF som reklampelare. Inte för att jag har något emot dem, men för svensk fotbolls framtids bästa, ser jag helst att dagens friska krafter håller högre klass än gårdagens stjärnor. Några av dessa friska krafter kan emellertid mycket väl finnas i djurgårdstruppen.
(Jens Altnäs)
"Det blir varje år som så att åtminstone EN nykomling överraskar positivt. I år är det endast två uppflyttade lag och eftersom MFF redan blivit sågat av mig så återstår DIF. Djurgården har tappat tre viktiga spelare inför säsongen i Samuel Wowoah, Pierre Gallo och Lucas Nilsson. Istället för dessa spelare har det tillkommit rutin och talang. Rutin i form av Limpar och talang i form av Andreas Isaksson. Ny för året är även HIF:s ratade forward Johan Wallinder.
DIF kan denna säsong verkligen överraska, både positivt och negativt. Deras supportrar förväntar sig att kontraktet enkelt klaras, vi andra att deras naiva offensiv orsakar förluster på löpande band. Rutinen på planen tyder på att detta DIF kan klara kontraktet och i slutändan tror jag att de gör detta, men inte utan problem. Likt det Fulham gör i England sprang DIF igenom Superettan utan problem. Problemen kommer i Allsvenskan. Lagen är mycket duktigare här och DIF:s gladfotboll kommer att straffa sig. Jag tror inte heller att tränaren Sören Åkeby är rätt man att vända en inledande negativ trend, där hade det behövts en mer slipad räv, enligt min mening. I slutändan triumferar nog ändock firma Limpar/Rehn, men DIF får vara nöjda om de klarar kontraktet utan nervkittlande kvalspel."
(Fredrik Jonsson)
"Djurgården har under de senaste sex åren åkt berg- och dalbana mellan högsta och näst högsta serien, och man gör nu åter ett försök att stabilisera sig i Allsvenskan. Jag tror att DIF kan få det ganska svettigt med den uppgiften. Trots flera individuella toppar får jag känslan av att DIF brister som lagmaskin; att något stabilt element saknas.
Det finns en hel del som talar för att det ska gå bra för laget; där finns några stabila, rutinerade mittfältare(Magnus Pehrsson, Anders Limpar, Stefan Rehn) och förstås nyblivne landslagsmannen Mikael Dorsin. Där finns några spännande offensiva förmågor (t.ex. Stefan Bärlin, Jones Kusi-Asare, Joel Riddez, underskattade Andreas Johansson och något överskattade Johan Wallinder). Där finns, förstås, Sveriges störste målvaktstalang Andreas Isaksson. Försvaret är en svag länk. En eller ett par extra, meriterade backar hade definitivt behövts.
Laget har mer än tillräckligt av talang, men hade behövt mer rutin och några extra kilon muskler att fördela. Rutin finns förvisso i form av framför allt Rehn och Limpar, men dessa båda har redan passerat sina toppar för alltför länge sedan. Det är för mycket som ska klaffa för att det ska gå bra för DIF, för många talanger som måste blomma ut. Det lär bli en hård bottenstrid för denna klubb i år."
(Peter Mikkelsen)