Allsvensk krönika del 6: Malmö FF
Analys av samtliga lag inför den allsvenska säsongen 2002. Dags att syna Tom Prahls nya posse, MFF.
Förra säsongen var den då Malmö skulle göra storstilad comeback efter ett förnedrande år i Superettan, och kanske rentav lyckas ta SM-guld direkt, med tanke på att man trots allt hade ett rutinerat manskap, kryddat med supertalangen Zlatan på topp. Det gick sådär. Efter att i seriens inledning ha gjort succe togs man till slut ned på jorden och hamnade på nionde plats när det var dags att summera året. En klar besvikelse, som man hoppas gottgöra i år.
Lagets finaste nyförvärv kommer att spendera hela säsongen på bänken. Tom Prahl är svensk fotbolls Midas, och nu hoppas även MFF kunna utnyttja hans gyllene beröring. Det förefaller vara upplagt för succé, men jag är inte helt säker på att så kommer att bli fallet. De klubbar där Tom gjorde sig ett namn, TFF och HBK, är småstadsklubbar, utan den tradition och status som MFF har. Resurserna är betydligt större, men också förväntningarna och inblandning från styrelse, supportrar och framförallt media.
Men faktum kvarstår, det ser bra ut på pappret och kan mycket väl visa sig vara det i verkligheten också.
Hur ser då laget ut? Tja, jämfört med förra säsongen är det framförallt två saker som förändrats: Zlatan är borta (vilket han också var större delen av fjolåret) och likaså målvakten Johnnie Fedel. Anfallet torde inte vara något större bekymmer; förutom Niklas Skoog, Peter Ijeh och Mats Lilienberg finns där talanger som Fredrik Andersson och Markus Rosenberg, samt förra årets hetaste (om än, i mina ögon, något överskattade) silly season-namn Andreas Yngvesson. Skoog har en enorm potential, som han visserligen under fjolåret realiserade bättre i Örebro än i Malmö, men som i år, utan strul med flyttar och annat, kan ge MFF:s anfall en mycket vass profil.
Försvaret har stärkts upp med finnen Jussi Nuorela, och ser habilt ut, om än lite tunnt, samt med en brasklapp för att dirigenten Daniel Majstorovic gärna drar på sig varningar i parti och minut. På mittfältet handlar det mycket om danske landslagsveteranen Brian Steen Nielsen. Kreativiteten ska ex-ÖIS:aren Erik Johansson stå för tillsammans med Joseph Elanga.
Med en bra start på säsongen, och om Tom Prahl lyckas hålla Hasse Mattisson ur luven på de yngre talangerna, tror jag att MFF kan komma väldigt långt denna säsong. Kanske inte fram till guldet, men jag blir inte förvånad om de kommer att hålla sig kvar i guldstriden länge. Fast på Örjans Vall i sista omgången blir det svårt...
Peter Mikkelsen
Det sägs att Zlatans ande fortfarande vilar över Malmö och det är väl synd att säga att man glömmer en sådan lirare i första taget. Personligen är jag en stor beundrare av Zlatan och hela allsvenskan känns snäppet tråkigare i år än förra året.
Nåväl, Zlatan kommer knappast tillbaka än på några år, så det är väl dags att MFF klarar av att gå vidare. Förra säsongen blev mest ett bevis på att MFF utan Zlatan inte fungerade alls. Det var sällan som MFF spelade någon större fotboll efter Zlatans flytt, men samtidigt kan det också tillskrivas förre tränaren, Mikael Anderssons, "geniala" kunnande. Att han och spelarna inte gick ihop alltid var en illa dold hemlighet. Nu är dock HBK:s egna goa gubbe, Tom Prahl, "hemma" i Malmö för att reda ut begreppen och åter leda laget mot nya storhetstider. Vi vet att Tom kan lyckas, och får han något år på sig så är det inte alls omöjligt att guldet vandrar söderut igen.
MFF ståtar med en stark trupp där mittbacken Majstorovic är den mest lysande stjärnan. Tillsammans med Niklas Skoog på topp och Brian Steen Nielsen på mittfältet så skall de utgöra den så viktiga centrallinjen. Även Joseph Elanga på vänsterkanten och nya anfallaren Andreas Yngvesson kommer att prestera fin fotboll. Yngvesson kan till och med vara ett alternativ som skyttekung, samtidigt som det är hård konkurrens om anfallsplatserna i dagens MFF och Ijeh, Rosenberg och Lilienberg vill nog inget hellre än att skicka nyförvärvet till bänken.
På försäsongen har MFF faktiskt förlorat 6 matcher, samtidigt som laget bara vunnit 3 matcher, senast mot HBK i genrepet. Dock imponerade MFF inte alls och laget ser ut att bli ett stabilt mittenlag med möjlig tätkänning om starten på säsongen blir över förväntan. Givetvis är det viktigt för MFF också att spelarna i centrallinjen inte blir skadade för lagets framfart, men ett stort plus har i alla fall årets MFF: Micke Roth är inte längre ordinarie.
Fredrik Jonsson
Få se om man kan skriva en kort krönika om MFF inför 2002 utan att nämna Malmös och Allsvenskans bästa nyförvärv; Tom Prahl.
Malmö gjorde förra året det Kalmar FF gjorde 1999; upp som en sol och ner som en pannkaoga. Den inledande uppåtsvängen, som fick supportrarna att vädra morgonluft och drömma om en ny storhetstid, har en tvåfaldig förklaring; en Zlatan utan hybris och nykomlingsentusiasm. Sedan kom det grus i maskineriet och bristen på enkelt grundspel att ta till i sådana situationer var uppenbar; manifesterad i det som måste vara en av MFF:s mest pinsamma hemmaförluster någonsin, den mot IFK Göteborg.
Inför årets säsong har man kunnat läsa om hur den enklaste grundspelsträning har setts som magi, men ”magin” kommer inte att infinna sig förrän efter mycket hård träning. Det verkar dock som om MFF nu, efter en räcka förluster, nu fått ordning på grundingrediensen i magin; försvarsspelet.
Ser man på MFF:s trupp så är den stark, det går inte att komma ifrån, men det borde vara oroväckande att styrkan avtar ju längre bakåt i lagdelarna man kommer, om nu inte flera utav de mer eller mindre okända namn som dykt upp i försvaret plötsligt färgar ut. Det kanske mest intressanta namnet där är den mycket unga ytterbacken Billy Berntsson som för en utomstående förefaller aspirera på en plats i startelvan, något som kräver verklig talang. Något annat som borde vara oroväckande är formeringen av mittfältet, att en dansk landslagsman skall ha en av de centrala mittfältsplatserna torde vara givet, men vem tar plats bredvid honom; en bollvinnare/kämpe, en habil fotbollskämpe eller en tekniker? I anfallet finns överflödet, enda problemet där är väl just överflödet, vem tröttnar först och flyttar (Rosenberg, vad sägs om HBK?).
Sett till hur mycket arbete som det förefallit att vara för att få ordning på MFF under försäsongen och Tom Prahls (attans) tränarhistorik, så förefaller det lite tidigt att tro på en framskjuten placering för MFF, i mitten , eventuellt några platser upp är nog rimligt. Och just det, Tom Prahl bor kvar i Halmstad.
Jonas Löfgren
