Allsvensk krönika del 9: Helsingborgs IF
Har haft en försäsong som varit anmärkningsvärt bra, man har en tränare som lyckades ta en trupp av superettanklass och göra dem till svenska mästare och man har antagligen Allsvenskan mest kompletta trupp, möjligen kan man tveka på målvakternas kapacitet. Det kan väl bara sluta på ett sätt?
Att det blir medalj, torde man kunna säga med säkerhet redan nu. Spelare som tidigare Nanne använde på fel plats, eller tyglade med alltför mycket defensivt arbete har under Cratz färgat ut och vänt ut och in på försvar i träningsmatch efter träningsmatch. Man har tappat gamle Sven, liksom Björn Johansen och Liatorparn, där väl Johansen kan saknas, fast å andra sidan så har man många spelare att välja på där.
Det som jag tror hindrar Helsingborg från att nå ända fram är just framgångarna och favoritskapet, en situation som spelarna absolut inte klarade av att bemästra förra året och som Sören Cratz aldrig tidigare befunnit sig i, inte ens när Hammarby ledde Allsvenskan. Vad händer om det tar emot i början och man åker på nån oväntad förlust på Olympia? Helsingborg har vikt ner sig på mållinjen förr, och tyngda av favoritskapet så gör man antagligen det igen.
Jonas Löfgren
Förra säsongen var jag helt säker på att Helsingborg skulle ta hem SM-guldet relativt enkelt. Laget såg helt enkelt för bra ut för att kunna misslyckas. Faktorn jag inte räknade fullt ut med var Nanne Bergstrand. När man flyttar ner skyttekungen Hans Eklund från anfallet till mittfältet när Eklund är som bäst, då visar man att man inte har i en stor klubb som Helsingborg att göra.
Även denna säsong vill jag hävda att Helsingborg vinner guldet, trots att laget ser snäppet sämre ut än förra året. HIF har spelat smått fantastiskt under försäsongen och flera av lagets spelare verkar gå mot en formtopp lagom till allsvenskan startar. Speciellt Rade Prica ser ut att ta det sista steget för att bli en etablerad spelare denna säsong. Prica har gjort massvis med mål, varav ett mot HBK tidigare under våren.
Att laget skulle se sämre ut grundar jag främst på att Björn Johansen lämnat tillsammans med Niklas Persson som lagt av och Sven Andersson som värmer bänken i West Ham. Fredrik Larsson får nu äntligen chansen efter år där han spelat andra fiolen bakom Sven. Återstår att se om han klarar av pressen som kommer att ligga på honom. I övrigt ser laget starkt ut, men ser ut att sakna i kreativitet på mittfältet om Cratz väljer bröderna Jansson som mittfältare. På topp ser det oförskämt bra ut och samtliga av Prica, Alvaro Santos, Eklund eller Ekenberg kan bli tungan på vågen under säsongen.
HIF har den bästa truppen och kommer att få bära favoritskapet även om tränare Sören Cratz gör sitt bästa för att sänka favorittrycket. En del av spelarna tycker att laget skall komma bland de fyra bästa, men om HIF inte vinner är det ett misslyckande och det tror jag att samtliga spelare egentligen också tycker. Fortfarande är jag inte övertygad om Cratz storhet, men om han vinner även med HIF får även jag ge mig. Jag tror att guldet hamnar i Helsingborg till slut.
Fredrik Jonsson
Förra säsongen gjorde Sören Cratz det omöjliga - han förde Söders nederlagstippade bröder till SM-guld. I år kommer han till ett betydligt bättre dukat bord. HIF har en av landets bredaste trupper, som dessutom inkluderar flera landslagsmeriterade spelare, varav en t.o.m. kan komma att bli aktuell för VM-spel i sommar. Inför årets säsong har man dock tappat ett par viktiga kuggar. Målvaktsfantomen Sven Andersson är den mest kännbara förlusten, och den som blir svårast att ersätta oavsett hur varmt klubbens supportrar talar om länge trogne andramålisen Fredrik Larsson (som innan Sven kastade in den allsvenska handduken satt på bänken under fem, sex säsonger utan att få någon chans). Men även veteranbacken Nicklas Persson kommer att saknas, även om Christoffer Andersson och vår egen Gus är minst sagt kompetenta ersättare. Vad de saknar är förstås "Liatorparns" rutin. På mittfältet kommer det likaså att bli lätt att rent fysiskt ersätta pålitlige norrmannen Björn Johansen, men det kan bli svårare att vaska fram någon som är lika jämn och trygg.
Men visst - HIF har ett oerhört bra lag, som definitivt kommer att vara med i striden om guldet. Att vi sedan sade samma sak för ett år sedan får vi bara lägga till spelarnas erfarenhetskonto - nu vet de bättre än att ta ut något i förskott. Bortsett från målvakterna är varje lagdel av yppersta klass. Mittfältet är riktigt bra, anfallet ännu vassare, men bäst av dem alla är försvaret - med stabile f.d. landslagsbacken Jozo Matovac som head honcho. Bredvid sig kommer han antingen att ha luttrade Ola Nilsson eller unge men meriterade Marcus Lindberg. Dessutom kan råskinnet Jesper Jansson spela i försvaret lika gärna som på mitten. Gus och Christoffer på kanterna backas upp av löftena Christian Järdler och Fredrik Elgström. Sammantaget kan man säga att nyckeln till HIF:s presumtiva framgångar byggs bakifrån.
Anfallet är som sagt lagets på pappret näst starkaste lagdel. Förra året hade Alvaro Santos och Hasse Eklund svårt att få till det lilla extra (även om Eklund lyckades med att sätta dit elva fullträffar samtidigt som Alvaro passade till sammanlagt åtta mål), men i år lär det bli fler poäng från såväl dessa som tekniske Rade Prica, som lär vara revanschsugen efter ett något misslyckat fjolår. Dessutom kan unge John Pelu komma att visa framfötterna. Mjällbys förre skyttekung Marcus Ekenberg lär ha omskolats till yttermittfältare och kommer att konkurrera med bl.a. Michael Hansson om en plats i startelvan. På mitten lär det annars handla om nämnde Jesper Jansson och hans flåbuse till bror, Ulrik, tillsammans med Lars Bakkerud och kanske spännande junioren Andreas Dahl, senast i ex-HIF:aren Rolle Nilssons Coventry?
Cratz kommer säkert att lyckas där hans företrädare Nanne Bergstrand misslyckades, nämligen med att få spelarna att uppföra sig som ett lag. Genomklappningarna lär bli sällsynta och räkna med att laget kommer att sluta bland de tre bästa. Dock är det något som säger mig att man inte kommer att stå som slutsegrare.
Peter Mikkelsen
