GIF tog en taktisk seger

Norrlandsfönstret ska i år hållas uppe med hjälp av taktik, resursmedvetenhet och jävlaranamma. HBK fann inte sitt spel och föll till föga mot effektiva norrlänningar.

Det låg en förväntansfull stämning i luften på Örjans Vall inför dagens allsvenska premiär mot Sundsvall. Efter Landskronas fotbollspropaganda igår mot Helsingborg var förväntningarna höga hos många på att få se både många mål och vacker fotboll på Örjans gröna gräs. Som många av oss fruktade blev det nu inte så. Årets upplaga av Allsvenskan innehåller många lag med en väldigt hög högstanivå. Förutom de förväntade topplagen håller åtminstone Elfsborg, Peking, Hammarby, ÖIS och HBK så pass hög klass att de på en bra dag kan slå vilket annat svenskt lag som helst. GIF är ett av lagen som är mer begränsade. Med en relativt tunn trupp och utan några stjärnor förlitar man sig snarare på smart taktik. Idag visade man upp en imponerande resursmedvetenhet, och vann överraskande med 1-0.

HBK har förväntats få problem med anfallet, och den analysen visade sig vara helt riktig. Sami och Robban på topp hade svårt att komma till ordentligt, och verkade dessutom brista i kommunikationen sinsemellan, då bägge två verkade stå och vänta på att den andre skulle slå en stickare han kunde löpa igenom på, vilket gjorde att man tappade bollen nästan innan man fått tag i den. Överhuvudtaget var det mycket ”hawaiistuk” på anfallsspelet.

Matchens första halvlek blev en medioker historia. HBK försökte trycka på, utan att lyckas, medan Sundsvall kontrade hyfsat vasst. Ingelsten på högerkanten visade fina takter ibland, men försvann långa stunder. Sharbel till vänster visade att han är av den klassiska vänsterytterskolan. Han kunde se loj och däven ut, för att helt plötsligt sno åt sig bollen och slå en öppnande djupledsboll för Sami eller Robban att schabbla bort.

I den 27:e minuten slarvar Petter Hansson i mittförsvaret på en långboll, varpå Fredric Lundqvist kan smita förbi och lobba in 1-0 till norrlänningarna bakom Conny, som var helt chanslös. Målet kom mitt under en tung (men resultatlös) HBK-dominans, och var mycket fint tajmat av Giffarna, som efter målet började sjunka en smula bakåt i banan. Innan paus hade HBK sedan ett par chanser, bl.a. genom vänsterbacken Emil Jensen, som gjorde en ojämn men hyfsad insats. Dock såg HBK mest loja och något handlingsförlamade ut fram till halvlek, förutom de sista få minuterna, då man såg ut att vara på väg att hitta sitt spel. Emils offensiva raider kunde mycket väl ha gett utdelning, och då hade matchbilden förändrats radikalt.

Emedan HBK gjorde en nästan usel första halvlek, förtjänar GIF beröm för sitt föga sevärda men väl effektiva spel. I andra fortsatte matchen ungefär som den första slutade, med att HBK såg ut att vara på väg att etablera sitt spel. Bortsett från att Tommy nära nog gjorde självmål efter ett GIF-inlägg var det bara HBK. Sharbel gled elegant runt sin back och slog en passning snett inåt bakåt från kortlinjen vilken Mini förvaltade mindre väl – ett fjösigt skott strax utanför Sundfors högra stolpe. Förutom någon ytterligare fin chans, där Ingelsten slog ett lågt inlägg som Petter nickade precis över den vänstra klykan, rörde sig anfallsspelet dock mest om att bombardera Robban och Sami med långbollar som de inte är särskilt vassa på att hantera. Undertecknad slet sitt hår över hur illa det spel man visade upp rimmar med den spelfilosofi som Jonas Thern snackat sig varm om under försäsongen – korta passningar inom laget varvat med precisa djupledspassningar längs marken mot anfallarna, något som torde passa teknikerna längst fram som handsken.

Touma försvann lite i andra, men drog på sig en oerhört onödig varning efter att ha tagit tag i armen på en norrlänning och snott runt densamme samtidigt som han tappade bollen i vad som var på väg att bli ett bra anfall. HBK hade en trippelhörna efter en kvart, men alla utan resultat. Anfallsspelet präglades av mycket vilja men för lite kunnande, och nerverna tycktes sitta utanpå spelarnas vackra djupblå tröjor. Efter tjugo minuter fick HBK en frispark i fint läge c:a 25 m från Sundsvalls mål. Tommy stegade fram och vi hoppades på en vacker bollbana rakt upp i krysset, men istället slog han bollen längs marken till höger om muren, à la Brolin ’94, men Sharbel hann inte riktigt upp bollen innan den passerade kortlinjen.

Allt eftersom halvleken led backade norrlänningarna alltmer hemåt, och bland alla kråkorna i mitt anteckningsblock syns ordet ”Grisfotboll” med svart bläck tydligast. Hårt, fysiskt spel och bara enstaka kontringar på alla de långa rensningar man fick iväg. Med en kvart kvar valde Thern att ta ut Sami, och ersatte honom med Martin Ekström, som många av oss gärna hade sett på plan redan från start. Med tio minuter kvar började det hända saker. Ingelsten rann igenom efter fint förarbete av Robban, och prickade ribbans översida trots hård bevakning från sundsvallsförsvararna. Strax därpå byttes Joel ut mot U21-meriterade Magnus Andersson. HBK etablerade nu ett kraftigt tryck, och norrlänningarna var hårt pressade. De lyckades komma till en farlighet, tillika deras enda skott på mål i andra, när Daniel Näsholm sköt över men fick hörna, som blev resultatlös.

På tilläggstid hade HBK två utmärkta lägen att kvittera, och det var näppeligen Sundsvalls förtjänst att man inte lyckades sätta dessa: Magnus Andersson lyckades från mindre än en meters håll skjuta högt, högt över, och minuten därpå hade Petter en dubbelchans efter en vänsterhörna, men bollen tog först på Sundfors i målet och returen gick över ribban.

På det hela taget, en taktisk triumf för norrlänningarna som inte renderade några som helst poäng hos stilpolisen, men som kanske ger GIF hopp att undvika nedflyttning i år. Även om HBK aktivt bidrog till GIF:s seger hade Patrick Walker all anledning att vara nöjd på presskonferensen efter matchen.

HBK:s spel lämnade mycket i övrigt att önska. Avståndet mellan lagdelarna var i synnerhet i första halvlek alldeles för långt, och försvaret darrade ofta, även om Tommy visade upp sedvanlig pondus. Petter har emellertid en del att tänka över inför matchen på Ryavallen om en vecka. Samarbetet på innermittfältet mellan Micke Nilsson och Tobbe hackade något, men det torde ta sig ju längre serien lider. Mini belastas i år med betydligt mer ansvar, och vi får vara beredda på att vänta på att han ska vänja sig.

Anfallsspelet är och förblir det stora problemet. Magnus Andersson imponerade lite grand när han kom in (bortsett från missen) och skulle eventuellt kunna bli aktuell för en plats i startelvan så småningom. Sami och Robban borde snacka ihop sig betydligt bättre. Nordstrand och Sundvall går fortfarande skadade, men jag tror att Sundvall kan vara den typ av spelare som kan komma att behövas i HBK:s anfall i år. Utav sexton skott på mål (mot sex för norrlänningarna) var det endast fem som gick på mål, och det är ett sifferförhållande som bör slipas på.

Nå, det är knappast kört än, och årets HBK har mer att ge. Se till att leta er upp till Borås nästa söndag, så skriker vi fram våra grabbar till årets första fullpoängare.

0 kommentarer