Kenya - Sudan1 - 1
Kris?
Vi kan inte bara vänta på att bollen skall börja rulla Klubbens väg... Matchrapport från IFK Göteborg-Halmstads BK.
En tredjedel av den allsvenska säsongen har gått och HBK ligger på nedflyttningsplats. Igår på gamla Ullevi mot IFK Göteborg fick man se vad det betyder att vara i motgång respektive medgång för ett lag. Första halvlek var jämn, med en viss övervikt för HBK, som kombinerade fint och skapade en del chanser och hörnor, medan Göteborg fick till två stycken värda namnet (skott av Eriksson i burgaveln och ett skott av Sebastian Johansson över - som Håkan dock hade koll på), men i övrigt hejdades effektivt av en mycket bra backlinje. Sharbel Touma gjorde sin bästa match i HBK-tröjan hittills, han inledde med att snyggt tråckla sig fram mellan göteborgare centralt och avsluta med ett fint skott som Bengt Andersson fick anstränga sig för att rädda. Patrik Ingelsten inledde nästan lite för hett, blev varnad och fick hålla igen en aning. Han gjorde dock även en han en soloraid mellan göteborgare, dock att orutinen gjorde att avslutet inte blev som det var tänkt. Robban får en gyllene chans på inlägg från Thylander att nicka in ett ledningsmål, men huvudspelet har aldrig varit hans starka sida och han träffar inte bollen. Sharbel får chansen på en frispark i bra läge när alla väntar på ett försök av Tommy och får den på mål, dock inte tillräckligt hårt för att den skall vara riktigt farlig. Så här långt ser det bra ut, alla kämpar för alla och IFK Göteborg tillåts inte spelvända snabbt, utan spelare som Touma och Robban sliter hårt för att störa uppspelen och Arvid sliter hårt och vinner dueller centralt. Ända så börjar den där obehagskänslan infinna sig…vi spelar bra, varför gör vi inte mål, kan vi inte?
Andra halvlek inleder HBK på samma sätt, skapar någon hörna och trycker på och spelmässigt når matchen sin kulmen för HBK när man spelvänder snabbt och bollen går på ett snöre - Ingelsten vinner boll, lyfter till Robban vid mittplan som tar emot och spelar bakåt till den avancerande Sharbel som kommer med fart och avancerar över mittplan och sedan rullar vidare mot högerkanten till Ekan som rullar vidare till Thylander som har helt öppet, men som inte är tillräckligt bestämd om han skall skjuta eller spela och det halvhjärtade skottet som kommer täcks av en försvarare som hunnit ikapp. Man förstår att det är ett spel liknande detta som Thern febrilt försöker locka fram, men att det inte riktigt fungerar.
Sedan händer det som inte får hända; Göteborg får en frispark i farligt läge som Sandklef slår i muren och den dalar till en vänsterhörna, och på hörnan vinner inte HBK andrabollen utan en omarkerad göteborgare kan ostört nicka bak till en ren göteborgare vid straffområdesgränsen som inte skjuter mot mål utan slår en hård bredsidespassning till Gustaf Andersson på målområdesgränsen som från det avståndet inte kan undgå att göra 1-0 till IFK. En del i HBK vill ha det till offside och Andersson ligger djupt, samtidigt har laget inte lyft upp så högt som man borde gjort. Fortsättningen av matchen blir precis den matchbild som HBK har lyckats undvika hittills, man måste pressa och attackera samtidigt som IFK Göteborg kan fiska efter kontringar och lyckas bra med det, dock utan att få till några riktiga farligheter, förutom ett skott av Tomas Rosenkvist strax över. Ekan drar precis efter målet på sig sin tredje varning och är avstängd nästa match. HBK gör sina tre byten, först Patrik Ingelsten mot Ante G, sedan Thylander mot Magnus Andersson och sist Daniel Karlsson mot Böna och går därmed från 4-5-1 över 4-4-2 till 3-5-2, utan att man lyckas få till någon riktigt press på IFK, bästa chansen är ett skott av Sharbel i princip på övertid.
Bäste HBK:are finns att hämta i gruppen Arvid, Tommy, Mini, Sharbel och Håkan. Trots förlusterna i återuppstarten av Allsvenskan känns det ändå tryggt och stabilt att han är tillbaka mellan stolparna, hans luftingripanden visar vilken klassmålvakt han är.
Fröjdfeldt ställde som vanligt till med en visselfest med förvirrade och inkonsekventa domslut, men det drabbade båda lagen lika i stort.
Det är trots allt inte bortamatcher likt gårdagens vi skall vinna, men det är oroväckande att vi mött alla förment "sämre" allsvenska lag i allsvenskan eller träningsmatcher och förlorat mot dem alla. Härnäst väntar två svåra hemmamatcher, mot Landskrona, en gammal otursmotståndare som är årets bajen i spelstil, sedan mot ett AIK som kan ha vänt sin trend mot just Landskrona igår. Plötsligt har dessa blivit måstematcher, inte bra alls…
