Nytt sent mål gav HBK en poäng borta mot Landskrona

Mycket kamp och lite skönspel på Landskrona IP, men det viktigaste lyckades HBK med, att få med sig poäng från bortamötet med Landskrona Bois. En sen kvittering från formtoppade Mikael Nilsson ger nu lite mer arbetsro under landskampsuppehållet.

Än en gång visade sig HBK:s spelare besitta järnvilja när Landskrona Bois orättvisa ledning kvitterades i slutet på den andra halvleken genom Mikael Nilsson. Att resultatet 2-2 och därmed oavgjort i matchen var det mest rättvisa går inte att argumentera emot mer än möjligtvis då att HBK kunde ha vunnit matchen om inte Landskrona kommit till spel med 13 man då huvuddomaren och en av de assisterande domarna måste ha haft Bois-tröjor under sina ordinarie tröjor. Sällan har väl en domarinsats varit mer färgad än den som domare Miro Ukalovic gav prov på. I ljuset av det då än mer imponerande att HBK:arna faktiskt orkade spela vidare och klara oavgjort trots att fler faktorer talade emot dem än för dem.

Matchen i sig var ingen höjdarmatch. Landskrona slog så många långbollar under matchen att nästan samtliga spelare på planen borde ha fått nackspärr. Med en otrolig kontinuitet slog Thorvaldsson & Co. långboll efter långboll mot ständigt löpande Daniel Nannskog och Matthias Eklund. HBK försökte istället ofta komma till tals via kanterna genom Mattias Thylander och Sharbel Touma, som blev placerad som vänsterytter på ett fem-mannamittfält.

Spelet var ryckigt matchen igenom och inget av lagen hade någon större period där man kände att just ett av lagen kontrollerade matchen. Landskrona tog ledningen i mitten av den första halvleken, mitt i något som liknade en HBK-press, där åtminstone chanser skapades från de blåvita och man kände att det var HBK som var närmast ett mål. Ett mentalt tungt mål från Eklund via Tommy Jönsson som hade kunnat sänka flera andra lag, men inte HBK anno 2002. Therns adepter vet om några hur man vänder en match och HBK:s rättvisa kvittering kom inte mer än en minut efter Landskronas ledningsmål. Sharbel Touma frispelade Magnus Andersson med en nick och Magnus sköt 1-1 från den högra delen av straffområdet. Det resultatet stod sig halvleken ut och målade rättvist upp scenariona från den första halvleken.

Den andra halvleken fortsatte där den första lämnade vid. Janne Jönssons killar hade inte fått nog av de publikfriande långbollarna, trots att laget kan ståta med två kantspelare av hög allsvensk klass i Farnerud främst, men även Söderstierna. Domaren fortsatte att konsekvent att hjälpa Bois i försöken att ta över matchen, men det var ändå tillfälligheterna som spelade HBK ett spratt när Landskrona tog en ny orättvis ledning. Än en gång var duon Eklund (Bois) och Jönsson (HBK) inblandade i allra högsta grad. Ett inspel mot Eklund mitt i HBK:s straffområde såg Håkan Svensson boxa bollen på Eklunds hand och upp i luften i en båge mot HBK:s mål. Tommy Jönsson sprang ner till mållinjen, men såg aldrig bollen som plötsligt damp ner på hans fot och in i mål. Om inte det var ett mål som knäcker moralen i lag så vad är.

Mycket riktigt så blev HBK:arna allt mer frustrerade i sina försök att komma till chanser då domaren och den assisterande linjemannen närmast bortaklacken fortsatte att konsekvent döma bort HBK och ge spelarna enkla gula kort. De sista 20 minuterna visade HBK:arna upp ett humör som fick mig att skrinlägga alla planer på att få med sig en poäng. De hårda tacklingarna på gränsen till fula blev allt fler och det såg inte ut som att självförtroendet fanns i det unga och på sina ställen orutinerade laget.

Med tre minuter kvar så kom ändå det rättvisa kvitteringsmålet genom Mikael Nilsson. Efter flera nicktouchar på ett inlägg från höger landade bollen vid Mikaels fötter och Mini hade inga problem att fastställa slutresultatet till 2-2. Det resultatet var minst sagt rättvist i en match där Landskrona absolut inte var värda de tre poäng laget ändå var så nära att få.

Anmärkninsvärt i dagens match var främst att det fina spel som Landskrona chockade med i början av säsongen och som skördade så många poäng inte längre verkar vara rätt väg att gå för Janne Jönssons adepter. Långa bollar mot evigt löpande Nannskog skapade i och för sig oreda stundom i HBK:s försvar, men är inget spel Landskrona kommer långt med. Får inte deras forwards de bollarna på fötterna så får inte Landskrona mycket bollinnehav under en match. Kanske är avsaknaden av Milovanovic för stor för Landskrona (och Nannskog)?

I HBK var det med väldigt många småväxta spelare och spelet var nu helt annorlunda jämfört med det spel som praktiserats medan Pascal var i klubben. Att HBK till slut ändå fick 2-2 med mersmak ser åtminstone jag som ett stort styrkebesked. Både Robert Andersson och Torbjörn Arvidsson är spelare som höjer klassen i laget till nästa match och det är då aldrig fel att veta att även ersättarna håller klassen. Men att på nytt klara oavgjort utan bästa laget skapar tillsammans med Norrköpings förlust en plattform för vidare allsvenskt spel.

Mest beröm i HBK för dagen skall riktas till innermittfältarna Mikael Nilsson, Magnus Svensson och Andreas Johansson som slet, kämpade, dribblade och till slut också förde laget till en poäng. Oroväckande idag var försvarsspelet som stundom såg stabbigt ut där eventuella kommunikationsproblem mellan Tommy och Tomas kan vara en anledning. Efter det charmanta spelet mot Göteborg tog nu kampandan HBK till ytterligare en viktig poäng i kampen om nytt kontrakt. Den kampen går vidare mot Örebro på Örjans Vall efter landskamperna. Förhoppningsvis är då uppslutningen från supportrarna lika bra som idag då det var många kvastar på plats för att hjälpa laget i kampen för fortsatt allsvensk existens.

0 kommentarer