Tedags för frusna själar

Plötsligt fungerade allt. När lagen möttes i augusti var HBK som bäst tvåa på bollarna och ÖSK gjorde som de ville. I kväll var rollerna ombytta och 2-0 något av en underdrift.

Helgens snöoväder har ställt till det för några av elitklubbarna. Brage tvingades åka tillbaka hem till Borlänge i lördags när det visade sig att Ruddalens plan var ospelbar, bara för att åka tillbaka imorgon (tisdag). I Halmstad betydde vädret att kvällens fantastiska HBK-insats bara bevittnades av 3789 betalande åskådare, en siffra lika usel som väntad.

På presskonferensen efter matchen talade Jonas Thern om hur hans spelare fullkomligt ångade av laddning innan matchen, medan Mats Jingblad (i HBK nästa år?) bar vittnesbörd om begravningsstämningen i ÖSK:s omklädningsrum. Detta förvånade ingen närvarande, eftersom matchen visade just det – ett spelsuget, inspirerat och heltänt HBK rullade fullständigt ut ett statiskt, slött och likgiltigt Örebro Sport. ÖSK började dock lite bättre, med två hyfsade hörnor på de första fem minuterna, och en något mer organiserad offensiv i inledningen.

Snart nog tog HBK dock över, och som man gjorde det. Målchanserna stod snart sagt som spön i backen, och såväl Sharbels stenhårda träff i ribbans undersida som Micke Nilssons tunnel på Peter Westman, vilken denne dock hann upp, förtjänade bättre öden. Tomas Zvirgzdauskas ledningsmål efter 25 minuter kändes lika rättvist som logiskt. Magnus ”Turbo” Svensson ordnade en hörna från höger. Denna slogs av Tommy, rakt på dennes litauiske mittbackskollegas panna och vidare i mål. Westman, som annars gjorde en habil insats i Örebromålet, var chanslös och det var 1-0 till HBK. Shabbe och MiNi var outstanding i första, och gjorde mest som de ville när de gång på gång stötte i djupled.

Efter en första halvlek där HBK hade dominerat så gott som fullständigt, med 60 % bollinnehav mot Örebros 40 % och skottstatistiken 11-4, var en anstormning att vänta från närkingarna i andra halvlek. Men trots att ÖSK tog sig i kragen en smula var HBK fortfarande odiskutabelt bättre, och håglösheten började smyga sig på hos ÖSK. Under tiden fortsatte HBK att jaga 2-0-målet, och fortsatte vräka in bollar mot mål. Den första halvlekens giganter lämnade lite plats i rampljuset åt fler offensiva aktörer, och framförallt högerkanten med Thylle och Emil Jensen firade triumfer när man gång efter annan lekande lätt tog sig förbi ÖSK:s vänsterback Mikael Danielsson, som inte hade någon av sina större dagar.

Trots flera bra lägen – bl.a. hade Tommy och Sharbel ett varsitt sylvasst frisparksläge – dröjde det tills en kvart återstod av matchen innan det helt avgörande 2-0 föll. Mattias Thylander lyfte in en boll från kortlinjen mot en anstormande Per ”Texas” Johansson som nickskarvade bollen mot den bortre burgaveln. Peter Westman tycktes tro att den var på väg ut, och slängde sig efter bollen för sent för att förhindra målet.

HBK:s kortpassningsspel firade stora triumfer under hela matchen, mycket beroende på den väl avvägda mittfältstrojkan Micke Nilsson, Turbo och unge Andreas Johansson. Den sistnämnde är bara 20 år gammal, men spelar oerhört klokt och gjorde en till stora delar lysande insats på sin defensiva mittfältsposition. Tillväxten förefaller vara säkrad den dag trotjänaren Torbjörn Arvidsson beslutar sig för att lägga skorna på hyllan för gott.

På det hela taget var det en sådan dag där det är svårt att nöja sig med att peka ut tre bra spelare – alla förtjänar att nämnas. Den ende som inte fick tillfälle att visa hela sitt register var Håkan Svensson i målet…

I ÖSK var det glesare mellan glädjeämnena. Patrik Anttonen visade en del goda intentioner, och ligger antagligen sömnlös i natt efter sin miss i första halvlek när han tog sig förbi HBK-försvaret men fjuttade till bollen med vänster yttersida istället för att avvakta och kruta in den med högern – ÖSK:s annars bästa chans i hela matchen. Mirza Jelecak var duktig på innermittfältet och hade ett par halvhyfsade chanser. I målet gjorde Peter Westman vad han kunde, men måste ändå lastas för 2-0-målet.

De gångna dagarna har varit en ganska nervös tid, med tanke på hur mycket som hängde på den här matchen. Förlust i kväll, och HBK hade plötsligt blivit tvungna att ta poäng antingen borta mot vilt lämpande Kalmar på söndag, eller mot guldjagande Malmö i sista omgången – inget särskilt lockande scenario. När vi då förutom tre poäng även bjöds på årets finaste uppvisning, låt vara att motståndet inte levde upp till sin kapacitet, kan man verkligen tala om balsam för de 3789 frusna själar som hade hittat till ett råkallt Örjans Vall i kväll.

Jag vet, man ska inte ropa hej och så vidare, men jag kan inte låta bli. Jag tror att jag vågar säga att vi är på den andra stranden nu.

0 kommentarer