Krönika: Ljungbergs utmärkelse ett ljus i galamörkret
Fredrik Ljungberg blev ikväll första ur-HBK:are genom tiderna att motta Guldbollen på TV4:s fotbollsgala, en tillställning vars arrangörer tycks bestämt sig för att deras arrangemang år efter år ska gå motsatt väg som den allsvenska fotbollen.
Att vinna högsta serien i England tycks vara en gångbar taktik för hugade spekulanter på Guldbollen, Aftonbladets och Svenska Fotbollsförbundets pris till årets bäste svenske fotbollsspelare. 1991 tog Anders Limpar emot Guldbollen efter sin och Arsenals fantastiska ligasäsong 1990/91. Efter att ha spelat huvudrollen i lagets spurt under våren, som slutade med seger i både Premier League och FA-cupen, var det nu Fredrik Ljungbergs tur.
Fredrik, för aftonen i en alldeles osedvanligt svettig stass, vann priset i konkurrens med bl.a. Anders Svensson, Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Andreas Jacobsson. Fredrik är den förste spelare fostrad i HBK att motta priset. 1987 tilldelades f.d. HBK:aren Peter Larsson Guldbollen. Larsson, som slog sig fram i HBK 1982-83 för att sedan fortsätta sin illustra karriär i IFK Göteborg, Ajax och AIK, gjorde emellertid sina första lärospån i Hallby.
Hade det inte varit för nomineringen till mittfältspriset samt utsikterna att kanske vinna Guldbollen kan man däremot undra om Fredrik skulle ha kommit. Den stil och klass man vanligtvis förknippar med honom tycks det råda svår brist på hos arrangörerna TV4. Efter att man tog över galan från SVT, som aldrig riktigt lyckades få fason på festligheterna, har man konsekvent jobbat för att anpassa tillställningen till någon sorts nidbild man har av illitterata, dumdryga tipslördagsfantaster. Medan Allsvenskan under de senaste åren upplevt ett fantastiskt uppsving har galan till den svenska fotbollens ära gått rakt motsatt väg.
De flåshurtiga försöken att få in ”humor” i de olika inslagen känns lika platta som ett rött kort. Anders Svensson tycktes gudskelov vara en av få som gick med på att ställa upp på dumheterna. Buskiskomikern Felix Herngren uppträdde i skepnad av en tyvärr alltför välbekant pajasfigur, medan diverse stjärnor från svenska mästarna Djurgårdens IF bjöd på ett klassfestframträdande som torde garantera såväl löneavdrag som ilskna visselstormar på de allsvenska arenorna under åtminstone första halvan av nästa säsong.
Varför inte försöka minska ner på tramset? Humor är inte fel i sig, men som vi svenskar vet sen barnsben är ju lagom ändå bäst. Och snälla TV4 – sluta blanda allsvenskar och utlandsproffs i kategorierna. Ambivalensen i att kvotera in allsvenskarna bland nomineringarna berövar Fotbollsgalan på allt vad riktning heter. Kom igen, ni måste kunna bättre än så här.
Den enda ljusglimt jag fann i denna påfrestande tillställning var att anti-machokillar som Ola Salo och Håkan Hellström fick stå i rampljuset på en gala i övrigt så uppenbart fokuserad på att tilltala folkölspimplande Slitzfantaster. Det, och så Ljungbergs välförtjänta utnämningar, då.
