Allsvensk krönika del 11: IFK Göteborg
Analys av samtliga lag inför den allsvenska säsongen 2001. Var är Änglarna, Var är Änglarna, Var är Änglarna, Änglarna från Götet?
Jag måste erkänna att jag trodde lite på IFK Göteborg inför den här säsongen (tvi, tvi, tvätta munnen med tvål). Städningen i truppen är i princip slutförd, och man har valt att förstärka med spelare ur de egna leden och spelare från andra klubbar på väg upp. Löftet Martin Ericsson från Brage snodde man framför ögonen på oss och Daniel Westlin från Gefle har gjort en del mål under försäsongen. Pontus Kåmark har flyttat närmare sin dotter. Stämningen på Kamratgården verkade också på väg tillbaka till den där gamla, goa, fina (d v s pyttipanna, ”Knö daj in” o s v), även om man fortfarande har ”Bosman-problem” när spelarnas kontrakt löpt ut.
Nere i La Manga fick man sig dock en tankeställare, dels när man, i och för sig med ett lag som var långt ifrån ordinarie, inte lyckades få till något annat än långbollar på Gustaf Andersson i matchen mot Brann, dels när jag i samspråk med de svenskafans-göteborgare som var där, fick höra att bland lagets tre-fyra viktigaste spelare fanns Bengt Andersson, Magnus Erlingmark och Håkan Mild – igen.
IFK känns ”på rätt väg”, men har inte med absoluta toppen att göra ännu på något/några år, de har trots allt ett ”generationsskifte” kvar. Spelare som Fredrik Karlsson och Jimmy Svensson gör dock att Göteborg kan se framtiden an med tillförsikt. Torde sluta iår ungefär som förra året.
(Jonas Löfgren)
”IFK Göteborg såg ett tag ut att vara lika mycket i kris som Malmö FF, och så var det väl också, men samtidigt har man lyckats genomföra en föryngring och ungdomssatsning som på sikt kan leda till att klubben återtar sin förlorade topposition i Sverige. Borta är det Blåvitt som skamlöst köpte sönder Allsvenskan, och inte minst HBK (inte för inte kallades man ett tag ”Halmstad norra”), numera nöjer man sig med att möjligtvis köpa sönder VF. Satsningen på unga talanger är intressant och sympatisk, och även om man fått en del avhopp i bygget (”Pekka”, ”Långås”, Nicklasson), kan detta mycket väl vara en ny blåvit mästarårgång om något år.
Man har gjort två kanonklipp i Daniel Westlin och Martin Ericsson, den sistnämnde länge aktuell för HBK men om inte IFK ska sno våra spelare så ska de förstås istället norpa ”våra” talanger! Dessa båda lär gå direkt in i startelvan, och Westlin/Gustaf Andersson kan bli ett sevärt och målfarligt anfallspar, även om Sebastian Henriksson överraskande nog tagit upp konkurrensen om de åtråvärda platserna. Och i vassen lurar rehabiliterade Tomas Rosenqvist och Kabba Samura…
Intressant blir också att se hur Kåmark kommer lyckas i sin nygamla miljö. Kommer han bli en gnällspik och flopp även här, eller blir han den pappa och ledare det unga, orutinerade laget behöver? Jag tror Änglarna blir att räkna med i år, kommer hänga med i guldstriden, men får i slutändan nöja sig med en 3:e plats.”
(Daniel Andersson)
"Halmstad Norra har idag ett nytt namn i form av Nya dyra Frölunda (som min förre arbetskamrat mycket fyndigt kom på). Nytt är även organisationen där man äntligen insett vilken väg IFK skall vandra för att ånyo bli en guldaspirant av rang. Talangsökning är framtidens väg och IFK har nu slagit in på denna väg. De senaste åren har man fått fram riktigt duktiga unga spelare som visar att IFK definitivt är på rätt väg. Dessvärre för IFK har man inte insett vilka spelare man ibland har haft att göra med och därmed missat några riktiga guldklimpar, främst Zlatan Muslimovic (Udinese), men även duktige Daniel Nicklasson som stack till Danmark.
Talangerna som är kvar är även de mycket duktiga och speciellt Fredrik Karlsson i backlinjen imponerade stort förra säsongen. Nye mittfältskreatören Martin Ericsson är även han talangfull. Tillsammans med Kabba Samura, T Heed och Jonas lunden står de för de yngsta inslagen i truppen där annars gamlingarna är lagets viktigaste spelare. Magnus Erlingmark, landslagsmannen Mild, Kåmark och Bengt Andersson i mål står för den viktiga rutinen som skall hjälpa ungdomarna in i laget.
Dessvärre för IFK är en av de viktigaste spelarna ochså en av de svagaste länkarna, nämligen målmannen Andersson. Bengt har en tendens att varje match göra minst ett grovt misstag som motståndarna kan utnyttja. Ofta händer det att detta misstag kostar poäng.
Spelmässigt så kommer troligen IFK uppträda med långbollar mot duktige Gustaf Andersson. Långbollarna serverar backlinjen vilket medför att mittfältet nästan endast är med för att kämpa ner motståndarna. Spel blir det nästan endast när tekniske Rosenqvist är med på topp.
Intressant att se om IFK i år använder omskolade Sebastian Henriksson istället för nyinköpte Westlin på topp tillsammans med G Andersson. Toppstrid, men inte mer för årets IFK som måste utveckla spelet mycket mer."
(Fredrik Jonsson)
"Tidigare säsonger har IFK på pappret alltid haft ett lag för den absoluta toppen. Det kan man i ärlighetens namn inte säga inför årets allsvenska. Det finns en del duktiga spelare med rutin. T.ex Mild, Erlingmark, Kåmark och målvakten Andersson. Övriga får mer betraktas som utvecklingsbara. Vissa av dessa håller redan god allsvensk klass (Gustav, Sebastian, Rosen), men än så länge räcker de inte till för att få upp blåvitt bland de allra främsta platserna i allsvenskan.
Media och de ofta naiva änglasupportrarna tycks ta för givet att unga lovande spelare är det samma som framtida stjärnor. Men om Blåvitt är en lämplig klubb att utvecklas i vet vi ingenting om. Laget har tagit som målsättning att slåss om guldet och det kanske är lika bra då omgivningen ändå kommer att kräva det. Sedan om det lyckas är en helt annan sak.
Spelare som antagligen kommer få möjlighet att spela och därmed få chans att slå igenom på allvar är mittbacken Fredrik Karlsson, 19 år samt innermittfältaren Martin Ericsson, 20 år (den senare kommer antagligen mest titta på långbollar som passerar över honom). Men märk väl, det är stor skillnad på att ta en ordinarie plats till att föra upp IFK till täten i allsvenskan."
(Jens Altnäs)
”Guld till de goa gubbarna? Varje år sedan 97 har det sagts att Blåvitt är på gång igen. Det har handlats, det har satsats eget, och fler än jag har vid ett eller flera tillfällen kommit att tro på att det faktiskt är sant; att Änglarna lyft igen.
Jag måste säga att årets lag ser oerhört starkt ut. På pappret har man definitivt ett lag för att slåss om guldet. Lundén, F Karlsson, Ericsson, Antonsson och Lundström kan mycket väl vara det nya generationen av landslagsstjärnor som kommer fram i de blåvita leden. Men av erfarenhet vet jag bättre än att haussa den här klubben innan jag sett dem leverera.
Jag skulle tro att man i år hamnar ´som vanligt´ kring 4:e, 5:e plats. Men som sagt, man vet ju aldrig!”
(Peter Mikkelsen)
