Lagbanner

Allsvensk krönika del 12: AIK avsnitt 1

Analys av samtliga lag inför den allsvenska säsongen 2001. De två senaste årens wannabe - AIK S..., vahettere?

”Året har börjat som det brukar: AIK tippas i topp, AIK-spelare går sönder i parti och minut, och Gnagarforum spekulerar om ´Tolle´ äntligen kommer bli petad. Allt är som vanligt med andra ord, och jag tror därför att året även slutar som det brukar göra: man lever inte upp till de högt ställda förväntningarna och missar guldet.

Som vanligt ser laget förstås stjärnspäckat ut i alla lagdelar, men låt er inte luras för mycket av detta. En förbannelse verkar vila över denna klubb, för så fort en ny spelare dragit på sig den svartgula tröjan brukar han drabbas av svår prestationsångest (särskilt framför mål) och/eller gå sönder.

Men det finns ju onekligen potential. Mittfältet torde vara Sveriges bästa och mest kreativa med Åslund, Touma, Ishizaki och Rubarth (fast så var det ju det här med Lagerlöf), och försvaret är som vanligt när det gäller AIK ramstarkt. Frågetecknen står istället målvakterna och anfallet för. Daniel ”Fotbollskväll” Andersson har inte övertygat i sin nya miljö, och inte heller Jankulovski hade någon lyckad fjolårssäsong.

Med Alm skadad, och med en Nebo som inte orkar en hel match och som på ålderns höst lär gå sönder var och varannan match ser det också tunt ut framåt. Kraven blir hårda på nye Långås att leverera, och han har varit duktig under försäsongen. Däremot är jag skeptisk till Andreas (AA) Andersson som väl knappt spelat regelbundet och bra sedan sommaren 1997(!). Intressant blir om Olle lyckas med konststycket att få FART på AIK:s anfallsspel, samt hur klubben kommer tackla sin besvärliga ekonomiska sits. Risken är dock att klubben bytt från en slavdrivare till en annan, fråga Peking-fansen! Jag tror det blir ytterligare ett snäpp nedåt i år, dvs en 4:e plats.”
(Daniel Andersson)

"Inför denna säsongen har inte AIK storvärvat som brukligt utan tron på spelarna som redan finns i truppen verkar stor. De nya inslagen är tränaren Olle Nordin och trollgubben från ÖSK, Mats Rubarth. "Nyförvärv" får AIK istället i forne landslagsmannen Andreas Andersson som är frisk från sin korsbandskada och talangen Sharbel Touma som lagt skadebekymren bakom sig.

I år satsar AIK hårt på att få en fungerande och god stämning i truppen efter förra säsongens turbulens. Med så många namnkunniga spelare och det hårda mediaintresset är frågan om det kommer uppnås. Man har trots allt bytt en hetlevrad tränare mot en annan och det kommer säkert höjas röster så fort en stjärna inte får spela, som brukligt i AIK. Stjärnor finns det dessutom gott om i AIK, med spelare som redan nämnde Andreas A, Kalle Kula, Lucic, Åslund, Touma, Rubarth, Tjerna och Ishizaki för att nämna några.

Årets AIK har väldigt mycket kapabel offensiv kraft, men det verkar ändock som att Nordin vill spela 4-5-1. 4-5-1 är ju egentligen endast en sifferkombination, men det betyder ändå att endast en spelare på topp kommer figurera. AIK anno 2001 verkar vara ett komplett lag, men verkar också samtidigt vara väldigt fragilt. En dispyt kan göra att hela bygget kollapsar, och den mest givna dispyten verkar vara om D Andersson i mål blir petad för Jankulovski. Andersson är känd för att inte kunna knipa käft. AIK kommer som sämst 4:a i år, men har nog inget med guldstriden att göra."
(Fredrik Jonsson)

”Spelare, ledare, anställd personal och supportrar både i media och ”på gatan” ansåg det avgjort – AIK hade tagit över som Sveriges nya storklubb efter IFK Göteborg. Inställningen kom inte över en natt sedan man vunnit SM-guldet med ett nödrop 1998, utan började visa sig när man inför säsongen presenterade tre nyförvärv från andra allsvenska klubbar, i ett försök att ta efter IFK Göteborgs ”dammsugarpolicy” från föregående år. Övriga Sverige förstod inte riktigt vad det var frågan om, de tre spelarna var habila allsvenska spelare, men inte alls några "russin ur kakan”. När man sedan som första fotbollsförening bolagiserade sitt lag samt tog sig till Champions League och i samband därmed köpte hem Andreas Andersson, så visste hybrisen inga gränser. Ett par år senare har av allt att döma satsningen gått fel, den löpande driften gick med 30 miljoner kronor i förlust, reducerat till 20 miljoner efter försäljningen av lagets bäste spelare, man har gjort sig/blivit av med sin tränarprofil och man har lyft upp en mängd egna produkter i A-truppen, istället för att värva etablerade namn.

Nya inför den här säsongen är Mats Rubarth från ÖSK och Patric Andersson från IFK Gbg. Rubarth känns som ett köp på chans, klar ”Kennedy-varning” på honom i den meningen att han kan vara 100-procentig ett fåtal gånger, men annars är skadad, avstängd eller ”inte ger allt” efter en motgång på planen. ”Långås” känns knappast som ett köp till följd av en genomtänkt värvningspolicy, utan mer som att man accepterat förste bäste, bara man blev av med Kåmark.

Annars har det inför säsongen mest handlat om Olle Nordin och nytt spelsystem . Olle kanske kan ge laget en nytändning, ungefär som Baxter 1998, hursomhelst så verkar harmonin vara tillbaka i truppen. Träningsmatcherna har gått bra, men mot slutet av försäsongen har laget valt att inte spela mot särskilt kvalificerat motstånd. Om man sen ser till truppen så är den stark, men obalanserad på så vis att man saknar vissa spelartyper som exempelvis en target-player, eller en defensiv mittfältare. Dessutom har man även denna säsong redan innan säsongen börjat haft stora skadebortfall. Det beror lite på hur de inleder, men AIK torde bli ett topplag, även om man vinner inte Allsvenskan.”
(Jonas Löfgren)

[fortsättning i avsnitt 2]

Jonas Löfgren2001-04-06 01:23:00

Fler artiklar om Halmstads BK