FK Mladost Doboj Kakanj - Sarajevo0 - 3
Allsvenskt kval HBK - GIF Sundsvall: Klubben nära Allsvenskan efter kross på Örjans Vall
Så var dagen med stort D kommen. Den senaste veckan har alla med ett blåsvart hjärta (undertecknad inkluderad) kastats mellan hopp och förtvivlan. Ovissheten om vad som komma skall är ju som bekant värre än verkligheten. I ett gråmulet Halmstad där kvicksilvret höll sig kring 8°C såg planen relativt fin ut för att vara i november. Den viktigaste matchen för klubben på många år och spänningen gick nästan att ta på.
HBK tar tag i taktpinnen direkt och är defintivt det bästa laget inledningsvis. Kämpaglöden hos spelarna orsakade säkerligen en hel del arbete för brännskadeavdelningen på Halmstad Lasarett för så taggade som HBK:arna var (och även klacken för den delen!) har jag inte sett dem på hela året. Man spelar rakt och fint och tillåter inte Norrlänningarna att komma till några farligheter.
Halmstad får en fin dubbelchans efter cirka tio minuter där Boman är sist på bollen men målvakten lyckas avvärja Hallänningens skott från målområdet. Drygt tio minuter senare är Baldvinsson framme och petar till ett inspel från högerkanten, men återigen kommer Sundsvall undan med blotta förskräckelsen och det hela mynnar ut två resultlösa hörnor. När en knapp halvtimme av matchen har gått tar Boman emot ett inlägg i straffområdet och vänder upp på sitt patenterade sätt, men skottet blockeras av en försvarare.
Gudjon Baldvinsson, som har haltat runt på planen en längre stund, blir i matchminut 35 utbytt till förmån för Marcus Antonsson. Någon mer specifik anledning är i skrivande stund okänd, men förhoppningsvis är vår skyttekung tillbaka inför returen i Sundsvall nästa lördag. Och visst fick man 2004-vibbar, då Marcus Rosenberg tvingade kliva av i guldmatchen mot IFK Göteborg. Bara två minuter senare är Giffarna Sundsvall försvinnande nära att göra mål när bollen dansar på HBK:s mållinje efter en hörna men Järlder står där han ska och lyckas med hjälp av Fagge att rensa undan. Ett par minuter senare faller en Sundsvallare i blåsvart straffområde men domare Jonas Eriksson friar.
I slutet av första halvlek får Boman två riktiga kanonlägen. Det första uppstår efter ett inlägg från vänster där Bosse går upp helt omarkerad men nicken går ett par meter utanför. Knappt en minut senare är han ännu närmare när Miller vinner boll på egen planhalva och lägger en djupledsboll på Antonsson som direkt slår ett lågt inspel mot Boman som bara touchar bollen, men avslutet går bara centimeter utanför Oscar Berglunds högra stolpe.
Summa summarum: den första halvleken slutar mållös och trots Gudjons skada och den farliga Sundsvalssituationen därefter är det ändå med en positiv känsla som undertecknad lämnade läktaren för sin halvtidsrutin. HBK har varit det bättre det laget och bortsett från situationen när Norrlänningarna hade en boll på mållinjen har Halmstadmålet i princip inte blivit utsatt för några farligheter.
I början av andra halvlek öppnar HBK tamt. Man slår många bollar på chans och man saknar trygghet i passningsspelet. Detta gynnar givetvis Norrlänningarna men fortfarande lyckas de inte med att producera något farligare än en frispark, som man dessutom slår i muren. För varje minut som går växer klubben in i matchen mer och i den 59:e minuten kommer betalningen. HBK vinner frispark halvvägs in på Sundsvalls planhalva. Bollen nickas undan men på andravågen kommer Richard Magyar precis framför motståndarmålvakten och kan i princip springa in bollen i öppet mål! Otroligt förlösande!
Tre minuter senare drar Ryan Miller iväg på en offensiv räd. Han hittar Kiddi inne i straffområdet som avslutar på ett touch och snarare på precision än på kraft lägger han bollen under benen på utrusande målvakt Berglund. Euforin är total och nu är det viktigaste att hålla tätt bakåt. Kalle Johnsson gör, som alltid, en fenomenal match. Han får visserligen inte många bollar att jobba med, men när de väl går på mål limmar han dem så gott som varje gång.
Jag tror att de flesta Halmstadfans hade varit nöjda med 2-0. Jag var i vart fall nöjd med det resultatet. Och då, från ingenstans, dyker inhopparen Marcus Antonsson upp och bjuder publiken på Örjans Vall på ett av de absolut vackraste målen vi har sett i år. Kristoffer Fagercrantz chippar in bollen bakom backlinjen. Antonsson löper ikapp bollen, snurrar runt 270 grader och klipper till på halvvolley rakt in i bortre gaveln. Örjans Vall exploderar och vilket mål 21-åring gör. Avslutet är av världsklass! Därefter händer det inte så mycket mer i matchen. HBK är närmare 4-0 än vad Giffarna är 3-1.
Sammanfattningsvis kan man säga att en tolvminutersperiod avgjorde matchen offensivt medan ett imponerande lagarbete i nittio minuter räddade defensiven. Backlinjen såg riktigt stabil ut och mittfältet slet kopiöst hela matchen igenom. Marcus Antonsson imponerade på mig idag, och då inte bara med tanke på målet utan även allt han gjorde vid sidan om. Givetvis hoppas vi på att Gudjon är tillgänglig näst match men om Antonsson spelar lika bra då som han gjorde idag ser jag inte det som någon större förlust. Boman sliter och jobbar som han alltid gör och mina ögon har han gjort sig förtjänt av utmärkelsen årets kvast. Ett föredöme för alla spelare på plan och om han kan fortsätta att utvecklas som han har gjort i år kan han bli en av de bästa i Allsvenskan.
Nu väntar en returmatch i Norrland nästa lördag. Med 3-0 i ryggen är det onekligen fördel HBK. Om HBK skulle göra ett mål där uppe måste Sundsvall göra hela fem stycken för att inte bli nedflyttade. Men bollen är som bekant mycket rund och matchen pågår i nittio minuter. Och för att låna tränare Gustafssons ord så har vi inte uppnått ett skit bara för att vi har vunnit med 3-0 i den första kvalmatchen.
STATISTIK: HBK – Sundsvall
Bollinnehav: 50-50
Avslut: 11-6
Avslut på mål: 7-5
Frisparkar: 11-14
Hörnor: 6-4
Offside: 2-2
Gula kort, HBK: –
Gula kort, Sundsvall: Roger Risholt, Ari Skulason, Marcus Danielsson.
