Det blev Sundsvall..

Som bekant är det Sundsvall som står i vägen för vår resa till svensk fotbolls finrum. För den som ännu inte är uppdaterad är det läge att krita in den 10/11 och den 17/11 i almanackan. Om man tillhör den digitala generationen kan med fördel använda iCal eller motsvarande smart programvara. För det är nämligen då det händer. 180 minuter (kanske mer) av nagelbitande helvete har man på sig att utveckla hjärtinfarkt eller annan schysst stressrelaterad sjukdom. Och vem vill missa det?

Men vilka är då Sundsvall? Norrlands huvudstad, som man gärna kallar sig, gick upp förra säsongen genom att komma två i Superettan. Årets säsong har inte direkt varit någon klang och jubelföreställning. 29 inspelade poäng räckte inte bättre än till kvalplats. Man hade nog lite tur att både GAIS och Örebro hade bestämt sig för att det inte var kul att spela fotboll ganska tidigt på säsongen. 6-11-13 har poängskörden fördelats. Nästan lika många poäng borta som hemma. Senast laget vann i serien var den 11/8 (omgång 19, 11 matcher utan vinst!) mot just GAIS. Ingen drömform direkt. Halmstad har väl i ärlighetens namn inte heller rosat marknaden den sista tiden men det känns ändå som landskronamatchen var på rätt väg.

Vad gäller inbördes möten har lagen stött på varandra fjorton gånger i seriesammanhang (Allsvenskan) från och med år 2000. Sundsvall har en liten fördel med 6-3-5. Kvalat har inte Halmstad gjort på år och dag (förutom till spännande europaäventyr), men det har Sundsvall. 2003 mötte man Häcken. 2-2 räckte för att giffarna skulle stanna kvar i Allsvenskan. 2010 var det dags igen. Den gången kvalade man uppåt men Pelle Olsson Gefle blev för svårt och sammanlagt förlorade man med 3-0. Som kuriosa kom giffarna trea i Superettan 2007 men slapp kvala eftersom Allsvenskan skulle utökas till 16 lag.

Just att kvala som superettanlag har historiskt sett inte varit det lättaste. Sedan år 2000 har det spelats elva kval till Allsvenskan och enbart tre gånger har superettanlaget gått segrande ur striden (2008 Ljungskile–BP 0–0, 1–1, 2006 Häcken–BP 1–2, 0–0 och 2005 Landskrona–GAIS 1–2, 0–0). Men det ska vi inte tänka på nu. För statistik är statistik och Halmstad är Halmstad.

Jag kan inte identifiera någon stor lysande stjärna i Sundsvall. Emil Forsberg leder interna skytteligan men sex strutar tätt följd av Fredrik Holster och Johan Eklund på fem. På mittfältet har jag hört en del gott om Ari Skúlasson men inget som kan jag kan bekräfta. Stefan Ålander finns fortfarande i truppen och gör väl sin tionde säsong för giffarna om jag inte räknar fel. Sören Åkeby verkar kunna mönstra en relativt skadefri trupp. Målvakten Tommy Naurin skadade sig tydligen i sista matchen och är indisponibel men eftersom det var en av två matcher han startat i år är nog det av ganska ringa betydelse. Det viktigaste är att Cain Dotson lag skorna på hyllan för länge sedan.

Så Baldvinsson, Boman, Rojas, Johnsson, Ljung, Nyström, Svensson, Magyar och allt vad ni heter, ni har gjort en bra säsong men den kan bli strålande. Låt oss stänga Norrlandsfönstret 2013!

Inbördes:

0 kommentarer

Harald Rosén2012-11-08 00:41:00