- -
HBK - Peking , man bestämmer själv när man har förlorat.
Man kan i allra högsta grad, i år, precis som på senare år. Diskutera om HBK inte har flyt eller om de bara inte räcker till. Tio vinster till, och jag kan tänka mig att diskutera om flyt och oflyt jämnar ut sig. När man inte har flyt på sin sida, det där då moralen kommer in. Man måste våga och tro på det man gör. Jens Gustafsson har jobbat stenhårt med detta, det och en ny-gammal anfallare, om än bara på lån. Gav idag i elfte timman, eller preics innan uträkning, resultat. i något som kan vara
Tjugonde försöket i årets Allsvenska, gav den andra fullpoängaren. Detta efter att Jens har pratat om att våga vinna. HBK började piggt och hade en offsideavblåsning, 3 hörnor och ett mål innan åtta hela minuter var spelade. Plus lite andra skott o halvlägen. Detta innan Norrköping ens hade skapat något. Tyvärr mattades spelet lite, och Norrköping tog över spelet, men utan att skapa några målchanser. I den trettionde minuten skapade HBK en smått traumatisk målchans. Jonas drar bollen klockrent i stolpen. Och returen sätter Sise utanför målet. Där misstänker jag att alla smått luttrade medsupportrar och jag, kände. Inte nu igen.
Och innan ljuset kommer, så blir det alltid mörkare. Mindre än en minut från halvtidsvila med rättvis ledning. Kommer Norrköpings fösta riktiga målchans. Ett inlägg från vår vänsterkant, som Gunnar når men nickar i ryggen på Salle, där bollen sedan går i ribban, och från en halvmeter har Hasani inga problem att göra mål. Surt, bittert. Totalt orättvist. Och det skulle bli värre. Mycket värre.
I minuht femtioett, rensas bollen dåligt ut ur straffområdet, och efter lite flipperspel når bollen Gunnar, som återigen bevisar att släkten är värst. När han med ett konstmål och troligtvis årets mål i Allsvenskan gör 1-2. Inte rättvist direkt. Några minuter senare har Salle ett bra skottläge, men fegar ur, och slår ett inlägg som resulterade ii en sylvass kontring, och Telo dundrar in 1-3. Här kändes det, som HBK anno 2011.
Jens gör det enda rätta och byter in Anel. Men det är nog ändå Joels slit som bidrar till den första upphämtningen. Joel traskar igenom backlinjen i hög fart. (Norrköpings högerförsvar var inte så stabilt.) Anders Whass drar ner Joel. Även om Joel lägger sig efter Anders har släppt. Så är tröjdragningen solklar. Men domaren semifegar sig. Hade varit friläge, men Whass får bara gult kort. Men HBK tiolldöms en straff.
Sise är skoningslös i sitt förvaltande och 2-3 är ett faktum.
Några minuter senare är vårt anfallspar i farten igen. Sise tar ner ett inlägg som Joel dunkar in i mål. Klassiskt fotbollsmål, där anfallsparet sammarbetar. Den glädje som fanns i några minuter över upphämtningen, grusas när Astrit springer igenom backlinjen och tar ner en chipp. Och placerar bollen i mål. Och detta hade varit spiken i kistan för det gamla HBK.
Men något har förändrats. Vet inte om det är Joels energi. Jens tjatande. Eller vad. Men Markus slår en långboll, som Mackie tar ner förbi en mittfältare, och sedan traskar igenom luckan i Norrköpings högerförsvar och avslutar distinkt. 4-4 är ett faktum, och HBK höjer växeln en smula. Norrköping kommer i ett kontringsläge där Gunnar bedriver farligt spel, domaren blåser av, men Gunnar sparkar liggandes in bollen i mål. Domaren tycker att det är så långt efter signal att han inte tvekar att visa Gunnar det gula kortet.
Sedan måste jag erkänna, att jag inte kommer ihåg upprinnelsen, men av något skäl befinner sig Michi på vänster sida, får chansen att utmana, och dribblar sig in i straffområdet där han serverar Sise, som dunkar upp bollen i nät-taket. Och den första vinsten för Jens som tränare är ett faktum, efter en av historiens kortaste stopptider.
Vad skall man säga, en go vändning. Något som HBK verkar ha för vana att göra mot IFK Norrköping. Vinsten är i sig ganska odiskutabel. 15 avslut för HBK kontra 10 för Norrköping. Massor av heta målchanser.IFK försökta utnyttja svagheterna i HBKs backlinje. Men lyckades ganska bra. HBK har sedan Jens tagit över, blivit sämre på att hålla bollen i laget, men man skapar mer heta målchanser per match än vad laget snudd på gjorde under Peps hela tid som tränare.
Två anfallare som springer och sammarbetar. Mackie på sin bästa position. Dock behövs Anel från start. Han är vår kreativaste kraft. Med Mackie, Joel, Sise och Michi, som rör sig. Då får han det lättare, och kommer vara en viktig del av vårt anfallsspel. Backlinjen, är stabil på inlägg, men lite passiva i förtid. 1-1 hade inte hänt om de hade fortsatt in i situationen.
Men en dag som idag skall alla vara stolta. För precis som Salle sa i en intervju, alla kan spela fotboll när det går bra. Det är svårare när det är motigt. Och idag visade HBK att de är bättre än vad många tror. Och de visade också att man har inte förlorat förräns man låter de andra vinna.