Inför HBK - Örebro SK: Det går aldrig
Hårt motstånd väntar i första hemmamatchen efter landslagsuppehållet. Det är mot bra motstånd vi spelat bäst i år. Det lovar gott att det det är tabellfyran som kommer på besök.
I första hemmamatchen efter landslagsuppehållet tar HBK emot Örebro SK. Närkingarna har kommit tillbaks starkt efter en svacka och ståtar för tillfället med tre raka seriesegrar och en fjärdeplats i tabellen. Bataljen blir ÖSKs tredje på sex dagar(!), vilket torde tala för hemmalaget, som dels ”slapp” spela i cupen i veckan och dels hade en tidigare match i senaste omgången (vi spelade lördag, ÖSK spelade måndag). Dock körde ÖSK en klassisk ”visst satsar vi på cupen”-strategi och lät i stort sett hela avbytarbänken från Trelleborgsmatchen starta mot Åtvidaberg i kvartsfinalen av Svenska Cupen. ÖSK har avgjort de två senaste matcherna i slutminuterna. Hade en fotbollsmatch varat i 87 minuter istället för 90 så hade de två senaste matcherna slutat 2-2 och 0-1 istället för 4-2 och 0-3. Med tanke på att Klubben släppt in matchavgörande mål i slutet av de två senaste förlusterna kan sista tio på lördag bli riktigt obehagliga.
Kort om motståndarlaget
Målvakten
Alvbåge är stabil i målet och brukar vara en av de bättre i allsvenskan. Har fått kröka rygg 13 gånger i år, vilket är över snittet.
Försvaret
Almebäck har besvär med en lårskada och var inte med mot Trelleborg. Han går till Brügge den 1 juli, så om han spelar på lördag blir det ett av hans sista framträdanden i allsvenskan (för den här gången).
Gamle bekantingen Wowoah har flyttats ner till en ytterbacksposition.
Mittfältet
Vi slipper möta Bedoya på lördag då han är och spelar turnering med USAs landslag. Har utvecklats till en av ÖSKs viktigaste spelare, så det är ett ordentligt avbräck.
Nordback har varit finsk landslagsman, men efter lustmordet på Råsunda så blir man inte så imponerad av en sådan merit. Nordin Gerzic är kreatör på mittfältet och kanske Örebros bästa spelare.
Anfallare
Det är mycket nytt folk i ÖSKs anfall. Starkt gjort att de har fått ihop det så bra som de har fått. Bara Elfsborg har gjort fler mål i årets allsvenska. I ett ungt anfall (nåja inte lika ungt som Klubbens) är 25-årige Paulinho (f.d. Häcken) äldst. Lushtaku och Rama värvades från Tyskland och Atashkadeh kom från Blåvitts bänk. Haddad (skadad) kom från Assyriska, Staaf kom tillbaks från Ängelholm och 20-årige Astvald (fostrad i Örebro) är den som får stå för kontinuiteten i anfallet.
Klubben då? Jodå vi ligger sist ännu. Oavgjort mot nykomlingen Syrianska firades som en seger och det sammanfattar väl läget rätt bra. Vi har inte haft så förskräckligt mycket att glädjas över. Fint spel ngn halvlek här och där, men dålig utdelning på det fina spelet, och inte så värst mycket bättre utdelning när vi spelat dåligt heller.
Läser man på HÄBs forum, så verkar konsensus vara att säsongen rean är körd. Det går inte att ta igen sex poäng på endast nitton matcher, och det enda av intresse är huruvida det blir två eller tre halländska lag i superettan nästa år. Men jag tror det är någonting olyckskorparna har missat. Det är TRE poäng per match att spela om. Det räcker att vi spelar som ett mittenlag resten av säsongen så grejar vi nytt kontrakt. Jag tycker det är ovärdigt att ge upp redan nu. Det är uppmuntran, hejarop och stöd som hjältarna skall ha. Inte sura miner, uppgivenhet och gnäll. Det kanske är roligt att gnälla, men det hjälper inte. "Det går aldrig". Det är inte vi som säger så. Det är dom.
