- -
Jesus Christ Steinthòrsson och hypereffektiva Halmstad!
Tredje raka hemmasegern för Halmstad som hakar på i toppen av Superettan!
Inte nog med att de startar en ny kanal som gör att jag måste betala mer för att kunna se samma utbud som idag - inte kan de stava heller på TV 4! Eller så är de bara allmänt tröga. Har mailat ett par gånger att Halmstads nye spelare inte heter Steinthòrsson utan S-t-e-i-n-d-ò-r-s-s-on. De vägrar förstå.
En som däremot börjat fatta galoppen är just ovan nämnde Steindórsson som – tillsammans med Gudjón Baldvinsson – var dagens bäste blåsvarte aktör i mötet med klubben från frikyrkornas Mekka. Vid 1-0 gick han på vatten mellan passiva Jönköpingsförsvarare och placerade iskallt in bollen vid ena stolpen innan tio minuter var gångna. Jag skrev redan i vintras, efter att ha studerat HBK:s nyförvärv på videoklipp på nätet, att ”Kiddi ofta verkar agera mer som en forward med kyla i avsluten än som en typisk yttermittfältare. Här har Halmstad ett forwardsalternativ om någon ur firma ”Baldvinsson & Boman” skulle vara indisponibel framöver! ”Kiddi” var på spelhumör matchen igenom och låg bakom mycket av HBK:s offensiva spel. Hans hörnor är för det mesta vältajmade och det var på en sådan som Halmstad kunde går ifrån till 3-1 i början av andra halvlek när Mikael Boman nådde högst med skallen.
För att backa bandet lite så tappade klubben initiativet efter den fina inledningen och Jönköping tilläts ofta sticka in bollen bakom ett passivt mittförsvar. Men plötsligt laddade Ryan Miller kanonen och hans skott blev till en perfekt passning till Gudjón Baldvinsson som snabbt vände bort sina försvarare i straffområdet och sköt in tvåan. Detta följdes av en total HBK-dominans och 3-0 hängde i luften med bra chanser för både ”Kiddi” och Boman. Istället stod plötsligt Branimir Hrgota för en bra prestation där han vände bort Johnny Lundberg och via Ryan Millers fot kunde skjuta in reduceringen. Jönköping tuggade sig sakta in i matchen igen.
Halmstad fick en perfekt start på andra halvlek när ovan nämnda 3-1 kom efter bara någon minut. Det kändes lugnt och skönt igen och matchen kom in en period där inte så mycket hände. Vid mitten av halvleken började Jönköping flytta fram mer folk vilket gav Halmstad chansen att komma i en del ganska farliga kontringar. Det var som vanligt trevligt att se arbetet som våra forwards lägger ner och framför allt Baldvinsson visade klass idag, han är alltid på hugget och skapar chanser! Men tvåmålsledningar är förrädiska, det kändes som matchen var klar men så plötsligt hände det som inte fick hända. En snygg direktskarvning i HBK:s straffområde gav åter Hrgota fritt skottfält och han pricksköt in 2-3 vid Kalle Johnssons vänstra stolpe. R-Ä-D-S-L-A, jag är rädd för allt som stavas baklängesmål och förlorade poäng på slutet. Ångest helt enkelt. Och nära var det. Jönköping hade ett friläge med skott utanför (som dock blev avblåst för offside) och ytterligare en jättechans på övertid där Halmstadförsvaret fick rensa i panik. Puh!
Det som inte kändes så bra idag var att Jönköping tilläts komma fram lite väl enkelt i Halmstads mittförsvar emellanåt. Jag får en känsla av att mot det bättre lagen i serien så sviktar det tidigare så stabila försvaret lite. Kanske läge för Michael Svensson snart om han nu är helt skadefri? Det positiva övervägde ändå helt klart. Hemma på Örjans visar Halmstad upp ett positivt, kreativt spel och skapade åter mycket chanser. Forwards – och idag även Steindórsson – visar upp en klinisk effektivitet i avsluten. Här finns mycket kyla och självförtroende. Fast man kunde faktiskt hängt ett par baljor till idag med lite bättre skärpa. Peter Nyström saknades på mittfältet och ersattes av terrier Thydell som växte in i matchen efterhand. En bit in i andra halvlek hade han växt ikapp halvmetern upp till Nyström, gnagde på allt som rörde sig och var stundtals magnifik. En eloge också till Kalle i målet som räddade 2-1 i paus med en kanonräddning nere vid stolpen. Tre sköna och nödvändiga poäng till HBK!