Josep Clotet Ruiz - fågel eller fisk?
Resultaten såväl under försäsongen som under allsvenskans inledning har i sanning varit skrala. Men förväntningarna på snabba resultat var små och Pep har en remarkabel förmåga att få människor i sin omgivning att tro på det han gör. HÄB hakar på och drömmer om en värld där ALLT kan hända. Det är klart han är en fågel!
Han är en udda fågel som kommit hit med en sydlig vind. En förlupen iberisk gransångare som hamnat där sådana inte brukar välja att vistas. Som lyckats locka fler av sin art att bilda en liten koloni på en för dem sådan märklig plats som bland måsarna på Örjans Vall alldeles intill Nissan.
Precisionen i landningen var det inget fel på. På få ställen finns det en allsvensk häckningsplats med större vana av långsiktigt tänkande. Ett genidrag om man har för avsikt att förnya svensk fotboll och är väl medveten om att detta är ett projekt som tarvar inte bara fotbollskunnande och djärvhet, utan även en miljö där man kan arbeta i lugn och ro utan kortsiktiga krav på omedelbar framgång. Hade gransångaren istället landat på Söderstadion hade sången vid det här laget redan varit slut, fågelholken hade varit nedsprayad med okvädningsord och vinterflytten hade redan varit inledd. Men nu handlar det som sagt om Örjans Vall.
Pep har på ett mästerligt sätt lyckats skapa så små förväntningar på resultat att det är anmärkningsvärt även för en klubb som Halmstads BK, där förhoppningar om upprepningar av forna årgångars stolta bravader alltid finns, men där krav och förväntningar är blyga som den skiraste viol. Spelare, ledare, styrelsemedlemmar och journalister har ivrigt i kör förkunnat att det här kommer att ta tid – det finns inget att oroa sig över även om resultaten inledningsvis är skrala. Tålamod finns det gott om och ALLA tror att detta kommer att gå väldigt bra om man bara kan ge sig till tåls och vänta tills spelsystemet är väl inlärt.
Nu är vi där kära vänner. Resultaten såväl under försäsongen som under allsvenskans inledning har i sanning varit skrala. Det är nu det är dags att visa att tålamod finns det gott om, att tron på gransångaren är bergfast och att vi står som en man bakom hans idéer. Det är nu det är dags att slå upp supporter i lexikonet och se att det betyder ”en som stödjer”.
Pep pratade i intervjuer innan säsongen om att det var vi som skulle göra det tillsammans. Vi var inte bara spelare och ledare, inte heller räckte det med styrelseledamöterna, personalen på Kvasterian och publiken. Nej, i vi räknade han in alla som bor i Halmstad. Det här är notabelt eftersom han kommer från det kanske mest individualistiska av länder i Europa, till ett land där lagom, samarbete och konsensus är ledstjärnor som kommer med modersmjölken. Ändå överträffar han de inhemska tränarna i sitt prat om ett stort och starkt kollektiv som tillsammans, och endast då kan uträtta storverk.
I en värld där en färgad kille kan bli världens bästa golfare; där den bäste rapparen är vit; där amerikanerna får mandat av FN att bomba ett arabland, men undrar om inte någon annan vill göra det istället; där Elfsborg kan spela fotboll i april utan att klaga på gräset; där en spanjor kan komma till Sverige för att predika kollektivism. I en sådan värld kan precis vad som helst hända. I en sådan värld vill jag leva, för i en sådan värld - mina damer och herrar – i en sådan värld kan Halmstads BK vinna inte bara allsvenskan utan även Champions League och kanske till och med ta VM-guld.
Nu tar vi dem!