Krönika: När sanningen hann ifatt HBK
HBK var en klubb som kunde utmana de stora klubbarna om SM-guldet och göra doldisar till stjärnor i Europa. De senaste åren har man tappat klubbens adelsmärke och snarare utvecklat sina spelare till sämre fotbollsspelare. Inför säsongen 2012 är dock bollklubben på väg att gå tillbaka till sin gamla filosofil och vi kan vänta oss bättre tider, trots att vår älskade klubb spelar i Superettan nästa säsong.
Halmstads BK. En gång utmanaren till de stora giganterna i Sverige. Klubben som visade att det var möjligt att vinna SM-guld utan vare sig stora resurser eller stora stjärnor. Men också klubben som aldrig fick den respekt man förtjänade, vare sig från övriga fotbolls-Sverige, media, kommunen eller kanske ens de egna fansen.
Minns att för några år sedan skrev Johan Orrenius på Expressen att iår verkar det vara ett riktigt "Halmstad-år"; ett år då de stora klubbarna inte är bra och någon mindre klubb kan sticka upp och vinna guldet. Med andra ord: när Halmstad vunnit var det inte för att man själva var bra utan för att de andra klubbarna var dåliga. Vilket struntprat.
HBK som ändå - med svenska mått mätt - lyckats bra i Europa och slagit ut lag som Benfica och Sporting Lissabon medan andra svenska klubbar stått på näsan gång på gång. Men Halmstad var aldrig att räkna med - trots sina framgångar.
Och till slut blev detta en "sanning". Nu är HBK lika dåliga som många alltid tyckt att de har varit. "Bönderna från Halmstad" är nere i Superettan där de hör hemma. Eller? Jo, idag är det kanske så. Tiden har sprungit ifrån klubben. Omvärlden förändras, men i Halmstadär allting som förut. 2000-talets stora svenska publik-boom med influenser från utländsk läktarkultur med tifon, ramsor osv. verkar t ex ha gått spårlöst förbi. I Halmstad sjungs forfarande bara "här är kvastarna från Halmstad" (om det sjungs överhuvudtaget). Och kommunen verkar ha totalmissat värdet av att ha en framgångsrik fotbollsklubb som sätter staden på kartan - arenafrågan verkar omöjlig att lösa. '
Det som man lyckats med i jämförbara städer som Borås och Växjö (där fotbollslaget inte ens varit allsvenskt på flera år) lyckas man inte med i Halmstad. Varför? Jag menar inte att skattemedel ska användas till fotbollsarenor, men varför kan man genom samarbeten med kommunen, sponsorer med flera lyckas hitta smarta lösningar på andra ställen men inte i Halmstad? Självklart finns det en massa frågeställningar kring arenafrågan som man som utomstående inte har en aning om, men jag kan ändå inte låta bli att undra.
Halmstad tappade även det som en gång var klubbens adelsmärke - talangutvecklingen och förädlingen av spelare. En gång i tiden kom spelarna hit och blev bra. HBK hittade talangerna i närområdet - och även i övriga Sverige för den delen - och spelarna som nötte bänk i andra större klubbar kom hit och lyckades. I den trygga halländska miljön blommade spelare ut och utvecklades - i flera fall till landslagsmän. På senare år har situationen blivit den omvända. Spelare - i flera fall ratade av HBK - lämnar Halmstad och blir bra; Ingelsten, Sahlman, Fagercrantz, listan kan göras ännu längre. Samtidigt har de talanger som blivit kvar inte utvecklats. I flera år har man trott att "i år kommer det stora genombrottet för den och den spelaren". Men ingenting har hänt, och i vissa fall har spelarna snarare blivit sämre. Antingen har klubben satsat på fel spelare eller misslyckats med att utveckla deras talang.
Och efter några magra år kom så en helomvändning: Josep Clotet Ruiz blev ny huvudtränare och Halmstad skulle bli ett "spelande" lag. Det är lätt att vara efterklok och säga att det var en felsatsning men jag tyckte själv att det var ett jättespännande val. Läste en artikel i tidskriften Offside förra hösten där "Pep" förklarade sin syn på hur fotboll ska spelas och att han inte förstod varför svenska lag inte skulle kunna lyckas i Champions League. Wow, vilken inställning! Nu skulle HBK åter få ett attraktivt spel och "Pep" skulle plocka fram det som de tidigare "tråkmånsarna" till tränare inte lyckats plocka fram ur spelarna. Trodde jag. I mina värsta mardrömmar hade jag inte kunnat föreställa mig att Lasse Jacobssons sista år skulle framstå som en kanonsäsong! Nej, det var nog inte riktiga "Halmstad" ändå med "tiki-taka" och snabba omvälvande förändringar.
Så då är allt botten nu då? Inte alls! Det är märkligt hur snabbt man anpassar sig och ställer om till nya förutsättningar. Det som jag för några år sedan likställde med en "katastrof" känns nu mer som en utmaning. Självklart vill jag ha Halmstads BK i Allsvenskan men på något sätt känns det ändå "spännande" att något händer utöver det vanliga istället för att det rullar på med ännu en trettondeplats i högsta serien. Det kan vara bra med en omstart och att få "bygga nytt". En del spelare lämnar och flera nya har redan tillkommit. Nu ska HBK tillbaka till det som var klubbens adelsmärke med talangutveckling och smarta värvningar från lägre serier. Det märks också hur fansen sluter sig samman i "tuffa" tider - intresset och engagemanget för HBK verkar större än på länge. Alla vill ha revansch och att klubben ska tillbaka där de hör hemma. Och en sak är säker: det är dags att plocka fram min HBK-slips ur garderoben igen. Slipsen som bara få bäras efter segrar ska väl i alla fall komma till användning fler än 3 gånger under 2012?
