Inför LSK: från Panos till Pavey och en helt vanlig dag på jobbet?
Ny måstematch hemma mot Ljungskile SK på måndag. HBK har gymmat hårt inför slutspurten och mönstrar starkast möjliga trupp, helt fri ifrån skador och avstängningar.
Örjans vall 26 oktober 1997, match mot Panos Ljungskile SK: lagom bakfull med bultande hjärta blir jag aningen hispig när kompisen bredvid mig (som håller på IFK) konstarerar att Göteborg tagit ledningen i sin match och är förbi i guldstriden. Sen kom Lillienberg, Selakovic och Jesper Mattson och resten är historia. Liksom Panos Ljungskiles allsvenska saga den gången. I maj 2008 var de tillbaka på Örjans (utan badbrallor) och även den gången blev det seger till HBK, 3-2.
Ljungskile SK började årets serie ganska knackigt och stötte på Halmstad redan i tredje omgången. 0-0 blev det den gången i en match som måste fått Sverige-Turkiet från EM 2000 att framstå som rena fotbollsfesten. Efterhand har laget fått bättre fason på sitt spel och parkerar för närvarande på femte plats i tabellen. Ja, i alla fall på hemmaplan har det blivit bättre. Men tittar man på bortaspelet så har LSK hittills bara mäktat med 2 segrar. För ett HBK med 9 segrar, 0 förluster och 26-6 i målskillnad på hemmaplan ska väl måndagens motståndare inte vålla några större problem?
Fast sen var det ju det där med Kenny Pavey, nu tillbaka i Ljungskile och deras bäste målskytt med 9 strutar hittills. Karln har på något sätt gett mig rysningar ända sedan han sköt en boll i r-ven på Tommy Jönsson och in strax innan slutet på Råsunda för några år sedan. Ridå den gången. Men inte imorgon! Ett allsvenskt jagande Halmstad måste kunna hantera även gamla demoner som Kenny Pavey. Ett Halmstad som vill upp i Allsvenskan måste kunna gå ut imorgon och visa att man är ett bättre lag än Ljungskile. För nu gäller det som sagt. Det finns inte utrymme för några snedsteg/blindskär/fallgropar och f-n och hans moster – ska klubben tillbaka till finrummet är det bara 3 poäng som gäller i en sån här match! Jakten går vidare. BP måste känna flåset så att konstgrässtråna på Grimsta reser sig av obehag och gör mattan nästintill ospelbar för resten av säsongen. Imorgon gäller det att kunna ladda om efter ett längre uppehåll som föregicks av en resultatmässigt bra period och göra det som krävs. Det som alla förväntar av en ”vanlig dag på jobbet”. Skillnaden är att jag kan ha en kass dag på jobbet och nästan ingen skulle märka ett skit. HBK kan inte ha det.
