Färjestad - Skellefteå1 - 3
Målaren Magyar visade vägen för krampaktigt HBK
Halmstads BK växlade in på vinnarspåret igen efter en något tursam seger mot Hammarby.
Jens Gustafsson hade proklamerat hårt jobb inför match och att det var viktigt att vinna ”kampen”. Men det var Hammarby som hade greppet om taktpinnen under större delen av första halvleken och HBK skapade inte mer än ett par ”nästan-lägen” och ett par situationer som kunde resulterat i straff om domaren varit spansk och Halmstad hade hetat Barcelona. HBK:s vägvinnande anfallsspel som fanns för någon månad sedan kändes som bortblåst och anfallsförsöken bestod mest av långa bollar på forwards. Den senaste tidens mindre bra resultat verkade ha tagit rejält på självförtroendet hos ett tveksamt Halmstad som åtminstone hade fått bättre ordning på defensiven. Halvlekens enda riktiga chans hade Hammarbys Mikael Rynell som med ett volleyskott i straffområdet tvingade Kalle Johnsson till en kanonräddning.
Andra halvlek började ännu sämre för HBK då Hammarby tog över matchen allt mer. Ett skott från nära håll touchade en HBK-försvarare och gick strax över ribban. På den efterföljande hörnan kunde en Hammarby-spelare gå upp ganska ostört och nicka mot mål där en uppvärmd Kalle Johnsson i välbevarad form fick sträcka ut i hela sin längd för att freda HBK-målet. Sedan – efter dryga timmens spel – hände något. Det var ungefär som att Skalmans berömda mat- och sovklocka hade ringt och nu var det dags att börja spela fotboll. Plötsligt började HBK hitta ytorna och det gick att skymta lite av det fina anfallsspel som spelarna skämt bort oss med under stora delar av vårsäsongen. Och i match minut 66 var det dags för…HÖRNA! Och då vet vi ju hur det slutar. Denna gång var det Richard Magyar som kunde knoppa in sitt tredje hörnmål för säsongen och glädjen hos honom och resten av HBK-spelarna gick inte att ta miste på. Det var som att all frustration och anspänning över den senaste tidens motgångar släppte. Efter målet hade Halmstad full koll på matchen och Hammarby tilläts inte skapa några kvitteringschanser. Istället kunde Gudjón Baldvinsson rulla in sitt tolfte mål för säsongen i den nittionde minuten. Mikael Boman stod för framspelningen.
Riktigt skönt och viktigt för Halmstad att växla in på vinnarspåret igen. Och idag får vi väl erkänna att vi hade lite flyt också. 1-0 ledningen efter 66 minuter var inte helt rättvis i det läget. Men HBK visar igen sin styrka på fasta situationer. Viktor Ljung kom in som vikarie på vänsterbacken och gjorde en helgjuten insats efter en lite nervig start. Det var inte mycket som släpptes till på den kanten. Överhuvudtaget var försvarsspelet mycket bra och det känns tryggt att Lundberg och Magyar åter är tillbaka som mittbackspar. Jag skrev i en krönika i vintras att Michael Svensson var Gud och att det var viktigt att han fick hålla ihop för att styra upp backlinjen. Men jag får nog erkänna att det var i det Gamla Testamentet och i någon slags förhoppning och övertro på en legendar som aldrig riktigt fick den karriär han förtjänade. Det är nya tider nu och då är Lundberg/Magyar det bästa alternativet med Svensson som en bra backup. Richard Magyar har ju dessutom visat sig vara en riktigt målfarlig herre.
Vi får hoppas att trenden har vänt nu för Halmstad. Jag tror att förutsättningarna för det är goda med tanke på att det blev seger fast spelet inte riktigt var på topp. Det var också viktigt att Baldvinsson kom igång med målskyttet igen. Det lär behövas om HBK ska kunna fortsätta i den absoluta toppstriden med chans på Allsvenskan. En direktplats känns inte så realisrisk i nuläget med ett BP som numera går som tåget på andraplatsen. Å andra sidan är serien lång och mycket kan hända, till och med suveräna segermaskinen Öster har ju börjat hacka lite på slutet. Och Ängelholm som varit på gång ett tag åkte igår på en stjärnsmäll hemma mot bottenlaget Trelleborg. Nu gäller det bara för Halmstads BK att hitta tillbaka till stabiliteten - ska vi säga 13 raka?
