- -
Matchrapport: Tre mål i Häcken
Stark inledning av HBK, som tröttnade i andra och sänktes av Matthias Ranegie.
HBK inledde på samma sätt som man avslutade mot Örebro. Samma elva gubbar på plan. Samma höga press på bollhållaren och samma löpvilja och aggressivitet i defensiven. Första tjugo såg det riktigt bra ut och man stod mest och undrade om de verkligen skall hålla på det här viset. Så här kan man inte springa en hel match.
Det stod direkt klart att Mattias Ranegie var mannen att hålla koll på. Han var inbladad i absolut varenda Häcken-anfall. I första halvlek hade han artigheten att springa offside ett flertal gånger, men var ändå ett ständigt orosmoment. HBK-försvaret höll honom dock oftast i tukt och förmaning genom vaksamhet och förtjänstfullt samarbete. När Miller missade markeringen var Magyar snabbt där. När Magyar var överspelat dök Järdler upp på exakt rätt ställe.
Offensivt är det något som saknas för Klubben, det blir väldigt sällan riktigt farligt. Det är tunt med löpningar i djupled, vilket gör att det aldrig slås några bollar på ytan bakom motståndarförsvaret vilket i sin tur gör att deras uppgift blir avsevärt enklare än den hade varit mot ett mer varierat anfallsspel. Det fanns dock ett undantag den här kvällen: Kujtim Bala. Ständigt på språng på väg mot en yta där han är spelbar. Vilken härlig inställning och vilken underbar energi den killen visade upp idag!
Det var också Bala som hade farten uppe så att han kunde sprinta förbi en häckenförsvarare och lätta bollen över Källqvist till 1-0 efter att Marcus Olsson med fin tajming vunnit en nickduell. Ledning på bortaplan för första gången i år (jag gör som SvFF och struntar i cupen) och idel glada miner på bortaläktaren. Glädjen skulle tyvärr vara kortvarig. Fyra minuter senare erövrar Bjurström bollen från en på tok för passiv Görlitz när Häcken-anfallet egentligen redan är över och backlinjen är på väg framåt. Makondele lyfter in den mot Ranegie som i duell med Kalle (som kommit ut lite olyckligt) nickar ner bollen till Josef Karlsson som kvitterar till 1-1 på ett skott som studsar både på Magyar och Järdler innan den passerar mållinjen. Slarvigt av HBK, men också en djävulsk känsla att det inte är en enda boll som studsar åt vårt håll denna helvetes-säsong.
På en hörna är Källqvist nära att flaxa in bollen i eget mål, men Rosén blir avblåst för – ja jag vet faktiskt inte vad Ekberg hittade där.
I slutet på första halvlek får jag en deja-vu upplevelse. Järdler satsar hårt på att bryta ett uppspel långt ner på motståndarnas planhalva. Han tar bollen först men bjuder också motståndaren på en lufttur. Domare Ekberg springer mot honom och trevar efter ett kort. Inte nu igen hinner jag tänka och minns en nästan identisk situation som slutade i rött kort för Sise och en förstörd match. Denna gång nöjer sig dock Ekberg med ett gult kort. Bussigt!
Efter kvitteringen börjar matchen luta mer och mer åt Häckens favör. I takt med att vårt försvar blir tröttare tillåts Ranegie dominera allt mer och hans andra halvlek är av yppersta allsvensk klass. 2-1 gör inhoppade Dioh Williams, som springer ikapp ett halvt misslyckat Ranegie-skott från vänsterkanten. Ranegies andra assist i matchen tillika den andra i år. Redan två minuter senare är det farligt igen. Ranegie (ständigt denne Ranegie) vänder bort Salle men hans avslut rullar förbi stolpen. Ytterligare två minuter senare tråcklar sig Chatto förbi Magyar och Raskaj, men Kalle är snabbt ute och avvärjer friläget. Returen dock till Dioh Williams som ostörd kan spela bollen i sidled till gissa-vem som trycker in slutresultatet 3-1. Med detta mål leder Ranegie skytteligan på 12 mål, lika många som han gjorde på hela förra säsongen.
Pep byter in Sise och Ardian Rexhepi i jakten på ett reduceringsmål, men de lyckas inte förändra matchbilden nämnvärt.
