Oskarshamn - Almtuna6 - 0
Michael Douglas kom aldrig till Örjans vall
Halmstads BK vann hemmapremiären i Superettan. Starkt av bollklubben att vinna fast spelet ännu inte är på topp.
”Det ska väl vara ost på burgaren också?” sa jag till mannen bakom disken i Kvasterian och pekade på skylten ovanför som visade en saftig burgare med just ost på. ”Nja, vi har ingen ost, lite falsk marknadsförring faktiskt, bara du inte blir som han i Falling down nu” svarade mannen. Falling down? Just det, filmen där Michael Douglas fastnar i en bilkö, går in på en hamburgerrestaurang, blir snedtänd för att burgaren han får är för liten jämfört med hur den ser ut på skylten och sedan förklarar krig mot resten av världen. Fick dåliga vibbar direkt inför matchen och tänkte att ”Falling down” från den här nivån skulle innebära Div. 1 södra nästa år, Utsiktens BK med Anton Hysén, kanske Jens Gustafsson i finalen av Let´s dance? Som tur var blev Michael aldrig insläppt på Örjans, om han nu någonsin var där.
Dags för match då. Samma elva som mot Hammarby förutom att Steindórsson ersatt Wrele på vänstermittfältet. Klubben startade piggt och spelet som jag efterlyst i förra matchen visade sig direkt: Rojas hittade Baldvinsson framför mål och det var 1-0 Halmstad, vilken smakstart! Och sedan trummade HBK på ganska friskt första 20 och det kändes hur tryggt som helst. Sedan hände något. Degerfors kom in i matchen och HBK tappade efterhand spelet och föll tillbaka i tidigare synder med lååånga bollar på forwards. Stundtals såg det också sömning ut i försvaret och Degerfors tilläts komma fram lite väl lättvindigt men skapade bara en riktigt het målchans. Sista 10 minuterna av första halvlek fick HBK bättre tag i matchen igen.
Andra halvlek började Halmstad åter bra och Steindórsson tog sig fram och sköt tätt över. Mikael Boman (som den mannen jobbar) snodde sedan bollen av en försvarare, slet sig loss men kom i lite dålig vinkel och avlossade ett bra skott som målvakten styrde ut till hörna. Ett fint HBK- anfall avslutades sedan med att Johan Blomberg (dagens utropstecken för mig) sköt i ribban. Degerfors stack upp ibland och hade bl a ett skott som touchade en spelare och gick strax över, och ett skott tätt utanför. Precis som i första halvlek kändes det som Degerfors mer och mer åt sig in i matchen och HBK tappade spelet. Men så kom plötsligt Halmstad i ett fint anfall där Rojas hittade ut till Blomberg som slog in bollen framför mål där Gudjón kunde styra in sitt andra mål för dagen! 2-0 kom väldigt psykologiskt i det läget. Efter det var matchbilden att Degerfors trillade mycket boll, Halmstad säkrade bakåt och stack då upp i kontringar som kunde resulterat.
Tre sköna poäng till klubben till sist, de första någonsin i Superettan!
Insatsen då? Förra matchens porslinskille Peter Nyström hade härdats i stenugnen under veckan och var nu hård som just sten. Och han var ö-ver-allt! Han var nere som femte back vid insparkar och var helst det fanns en Degerfors-spelare på mittfältet så hade han Nyström tätt i hasorna som ett häftplåster (kolla ungar, Bamse-plåstren var slut på MAXI idag men de hade Peter Nyström-plåster istället, vad tror ni om det?). Totalt sett en brilliant insats och vem som kommer att vara HBK:s defensive mittfältsgeneral i år råder det inget tvivel om. Värre då med den offensiva rollen. Rojas känns lite ”tunn” och hade väl ingen jättebra dag idag heller och ”Kiddi” Steindórsson var direkt blek långa stunder av matchen. Den för mig okände Johan Blomberg däremot, dagens positiva överraskning! Vilken fart och vilket slit, även om en del av hans hörnor var direkt svaga. Men så slår det mig: det var ju faktisk Rojas som spelade fram till ettan och ”Kiddi” och Rojas var med i förspelet till tvåan så det gjorde ju ändå avgörande insatser! Men Halmstad behöver verkligen en spelfördelare, en Pär Zetterberg i fornstora dagar som kan få igång ett spel via mittfältet.
Bakåt var det mestadels stabilt. Johnny Lundberg styrde backlinjen med sin rutin och spelförståelse och Magyar var säker (han såg också ut att ha tillbringat några extra timmar i gymmet i vinter). Kalle ställdes inte på några större prov i målet och Järdler var helt OK. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att Ryan Miller (för dagen i svarta långkalsonger) är rätt man på högerbacken ens i Superettan.
Och framåt har HBK två forwards som inte är några Zlatan Ibrahimovic precis. Och då menar jag i positiv bemärkelse. Som de jobbar! Gudjónsson känns som den störste ”stjärnan” av de två och den som kommer att göra mest mål (två idag) men jag måste också nämna Mikael Boman för det slit han lade ner. Makalöst! Hade Zlatan haft den inställningen så hade han nog tagit det där sista steget upp på ”Messi-nivå” och tagit hem ”det där j-kla Champions”.
För att sammanfatta det hela så var dagens HBK-insats långt ifrån klockren. Spelet tappades långa stunder och jag var faktiskt förvånad över att Degerfors kunde ”rulla ut” Halmstad bitvis i matchen. Men det faktum att HBK tog ledningen tidigt spelade säker in i det avseendet på så sätt att man backade hem och bevakade ledningen. I motsats till förra året så verkar årets HBK-upplaga däremot ha gott om ”karaktärsspelare” och det lär behövas i den stentuffa Superettan där Halmstad är laget som nästan alla vill slå. Det faktum att klubben i andra halvlek ändå skapade många målchanser och vinner matchen fast man inte är på topp bådar också gott inför framtiden. Och kan motorn på mitten bara gå igång så kan det här bli riktigt bra.
