Bollklubbsbloggen: Bland babyblues och gamla slagdängor
Är vi hur stabila som helst eller lättlästa?
Niklas Jarelind sa att det syns att Göteborg gör sin första match för säsongen medan HBK gör sin tredje. Jag skulle snarare säga att vi fick ytterligare bevis på den Haglundska kontinuitetseffekten.
För HBK började bra. Och Emil Tot Wikström såg inte ut att märka någon skillnad på allsvenskt motstånd och Superettan.Efter bara drygt 5 minuter hade han prickat in 0-1 efter fin aktion där först Erik Ahlstrand vunnit nickboll och Joel Allansson skarvat fram på ett sätt som fick en att tro att det var Everton-Allan som för dagen iklätt sig kycklinggul dress.
Phil Ofosu-Ayeh fick en ny chans på högerbacken och skötte sig riktigt bra. Kanske framför allt i offensiven där han flera gånger kom fram på kanten och hittade in till Mikael "Bosse bom-bom" Boman som tog emot och kom till skott. Ett annat av dagens glädjeämnen. Kan vi hoppas att "Bosse" i vår går emot en tidig höstform - eller var det bara den satans vinterkylan som inspirerade?
Ett babybetonat Blåvitt tog bättre för sig i andra halvlek och kunde kvittera efter ett inspel från vänsterkanten. Halmstad tog åter tag i taktpinnen men de där riktigt heta chanserna saknades. Egentligen var väl IFK närmast ett segermål efter att den gamla slagdängan Calle Johanssons nick efter hörna räddats på mållinjen på övertid.
Ja. En helt OK försäsongsmatch av HBK där den efterföljande funderingen kanske ändå blir om vi är så där fortsatt jävla "kontinuitetstabila" - eller om vi bara tog en dryg halvlek att genomskåda på den här nivån?
