Bollklubbsbloggen: Dansk balans
Med Kongens Lyngby på lite distans.
OK, min totalsågning igår var väl kanske inte helt känslomässigt balanserad. Det var ju ändå bara en ”sketen försäsongsmatch” som någon skrev. Problemet är väl bara att man sett för många ”sketna försäsongsmatcher” på senare år för att inte känna en viss uppgivenhet.
Och det ligger så klart också något i känslan jag hade lite innan match och som David skrev om på twitter - att Lyngby är ett lag vi alltid haft problem med. Ja, tekniska danskjävlar ni vet, övermogna La Masia eleganter i nordisk tappning. Och alla minns ju hur Nordsjällands 19-åringar blåste självaste AIK av banan i somras.
Men oavsett. Vi behöver inga tecken på att allt är som vanligt, att ingenting har förändrats. Vi behöver tecken på det rakt motsatta. Gabriel Gudmundsson hade behövt tecken på det motsatta när han gång på gång med nedböjt huvud vandrade mot mittlinjen efter ännu ett baklängesmål – möjligen funderandes på framtiden?
