Bollklubbsbloggen: vi mötte Igor men saknade Sypniewski

Om en lovande debut för Halmstads nye huvudtränare.

Inne i medlemspuben satt Igor och lät sig snällt intervjuas av Texas. Nästan lite försynt, HBK:s nye huvudtränare. Men så klart något ovan i rollen och diplomatisk i sina svar. Inga omvälvande förändringar var att vänta om nu inte Alexander Berntssons återinträde på mittbacksplatsen eller den nya 4-2-3-1:an när Ruud Tveter ”droppar” var att anses som revolutionerande.

Nej knappast. Men med en andra halvlek som när vi lämnade vårt vackra Örjans vall fått oss att återfå tron på att det här faktiskt kan gå vägen.

I takt med HBK-klackens nya (?) trumma malde Bollklubben på i andra och skapade flest chanser och låg närmast segern. Så bra som Halmstad stod upp mot ett lag från övre halvan är det ändå svårt att se HBK som en given nedflyttningskandidat i årets allsvenska. Låt oss nu hoppas att det inte bara var ”en tillfälligt inspirerad Brolinare á la Crystal Palace” utan att man i fortsättningen kan göra lika bra insatser  - och även i ”rätt” matcher.

Några reflektioner från gårdagen:

Plus (+) tangenter

• Isak: say no more! Räddningen i första halvlek när han förflyttar sig från ena stolpen till den andra och stoppar Jebalis skott var magnifik.
• Dansk dynamit: Keita fick pris som matchens spelare men det vete tusan om inte Mathisen skulle haft det! Gjorde sin bästa match för året och bildade tillsammans med sin FCK-kompis ett robust innermittfält som kändes mer fysiskt än tidigare.

• Finsk sisu: Nikolai Alho var rapp i steget och fick äntligen göra sitt första mål i HBK-tröjan. Hade även en kanon i första halvlek som var nära att resultera. Mer sådant här och Halmstad har ett fint sparkapital inför hösten.

Alhos etta på väg in i kassen

• Sead Haksabanovic: rörelsemönstret och bollkontrollen skvallrar kanske inte om 40 men i varje fall 20 millar i nuläget! Låg bakom den snabba omställningen innan målet och med hockeyassist till Fredrik Olsson.
• Olssons vidarespel till Nikolai Alho på ett (1) tillslag innan målet. Det är det som är hemligheten mina vänner! Det är så det ska vara. Det är så vi vill ha det. NU.  
• Lill-Gudis: starkt inhopp som behövligt vässar konkurrensen på yttermittfältspositionen. Det var (tyvärr) bara målen som saknades.

Tveter hittar "Lill-Gudis"..


Som nästan hittar målet.

• Krulj-effekten: inte omvälvande. Ännu inte vetenskapligt validerad. Men tillfälligt observerad och värd att följas upp framöver.
• Andra halvlek: årets bästa? Kreativt anfallsspel och avslut i mängd.
• Örjans vall: unik i sitt slag numera.

• Strandraggar-techno på hög volym innan match – var det trumfkortet i ”hela upplevelsen” kampanjen?
• Är det jag som är dum i huvudet eller ska inmarschlåten inte spelas samtidigt som spelarna går in på plan?
• Utebliven trepoängare: vi behöver ju de där trepoängarna nu! Inte en, inte två (omöjligt iofs) utan tre (3).
• ”Typiskt bottenlaget 1”: att inte kunna hålla ledningen i mer än 4 åt helvete för korta minuter!
• ”Typiskt bottenlaget 2”: ett (1) misstag och man straffas obönhörligt! Westerbergs chansbrytning öppnade upp Autobahn för Simon Lundevall på HBK:s högerkant. Extra onödigt att lagets mest rutinerade spelare stod för den missen.
• Poetry in slow motion: möjligen ”a work of ART” men det går alldeles för långsamt för Tveter-gubben numera. In med Kinoshita mot Göteborg!

• Bytestraditioner: Krulj fortsatte enligt ”the Jönsson way” att spela Ruud Tveter intill döddagar. Känn som om Olsson på plan hade passat matchbilden på slutet bättre.
• Effektiviteten: vi mötte en Igor men saknade en annan. Med en Sypniewski i 2003 års form hade vi kunnat räkna till tre!

4 kommentarer

Håkan Ericssonboisabagen@gmail.comBoisabagen2017-07-02 12:07:00