Inter - Napoli2 - 0
Bortaspelsförbannelsen fortsätter: HBK krossade i Borås
HBK förlängde en tråkig svit idag när Elfsborg körde över de blåsvarta. Trots ledning med 1-0 fick man se sig rättvist besegrade med 4-1 mot ett supertaggat hemmalag. På tre bortamatcher har klubben nu inte tagit en enda pinne och släppt in tio mål.
Elfsborg rivstartade matchen i högt tempo och var matchen igenom numret vassare än HBK på samtliga positioner. HBK hade svårt att etablera något spel mer avancerat än lättlästa långtjångbollar mot Boman, och samtidigt bjöd hemmalaget sina supportrar på fin varierad passningsfotboll som stundom helt rev isär HBK-försvaret. Elfsborg hade flera halvchanser som man inte kunde förvalta innan HBK, som en blixt från klar himmel, gjorde matchens första mål
Mikael Boman fick en bra boll att löpa på och gick i djupled. Linjemannens flagga stannade nere och ensam med målvakten gjorde ”Bosse” inget misstag när han stiligt placerade bollen i målvaktens vänstra hörn. Skönt att även en anfallare har fått göra mål i år.
Men säg den lycka som varar. Knappt en minut senare rasslade nätet på andra sidan planen. En andravåg på en Elfsborgshörna damp ner hos Lasse Nilsson som enkelt kunde peta in bollen från ett par meters avstånd. Frågan är hur man kan släppa en spelare helt omarkerad i den positionen vid ett inlägg? Helt klart mycket tveksamt defensivt agerande.
Elfsborg höll kvar i taktpinnen efter de kvitteringen och de kom till farligheter gång på gång. Med lite mer skärpa i avsluten hade matchen kunnat rinna iväg redan här, men HBK kom undan med blotta förskräckelsen flera gånger om. Därför kändes det extra snopet när hemmalagets andra mål kom genom just ett självmål. Liverstam och Stojan slarvade i kommunikationen så när mittbacken nickade hem ett inlägg var Lukic ute på promenad och 2-1 var ett faktum.
HBK hade utöver Bomans mål inga offensiva chanser i första halvlek. Det fanns visserligen två situationer där Thydell respektive Baldvinsson blev fällda precis utanför straffområdet, men domare Martin Hansson valde att fria båda gångerna. Underläget med 2-1 var alltså inte orättvist för fem öre utan snarare ett resultat i underkant. Elfsborg spelade matchen igenom en mycket fin fotboll med rörlighet, aggressivitet och bra passningsspel, och samtidigt var HBK en bra bit ifrån att leva upp till devisen ”att vara allsvenskans jobbigaste lag”.
Elfsborg kopplade greppet om matchen även efter paus. Jag räknade till åtminstone två kvalificerade målchanser i andra halvlek innan nästa mål kom. Efter en sekvens av raka och effektiva passningar lyckades Boråsarna lukra upp bortaförsvaret innan 1-1-skytten Lasse Nilsson slutligen blev frispelad och överlistade Stojan Lukic med en välplacerad bredsida.
HBK var förtvivlat efter i varenda moment. Så fort man vann boll försökte man sig på en svår djupledsboll mot firma BB som ställdes mot ett väl placerat Elfsborgsförsvar. I andra halvlek skapades den enda farliga HBK-chansen när Boman vid ett tillfälle norpade bollen från en gulsvart mittback och kom fri mot mål, men den här gången blev avslutet för tamt och målvakten gick vinnande ur den här duellen.
Hemmalaget fortsatte skapa chanser, hela arton avslut mäktade de med i matchen, varav två träffade målramen. När de i den 82:a minuten fick utdelning förstod samtliga 7668 besökare på Borås Arena att det var game over. Resultatet 4-1 stod sig matchen ut. När Martin Hansson slutligen blåste av var jag nog inte ensam som HBK:are om att känna det var skönt att förnedringen var över.
Det tåls att upprepas att dagens fyra mål bakåt var i underkant. Resultatet kunde verkligen ha runnit iväg idag. Hur laget och spelidén kan kollapsa så här för tredje bortamatchen i rad har jag svårt att förstå. Är Elfsborg (och Häcken och Djurgården) verkligen ett så mycket bättre lag än Helsingborg? Lider spelarna kanske av konstgräsfobi? Eller är det hemlängtan: saknar spelarna doften av nygräddade våfflor från Örjansstugan? I vilket fall är det djupt oroande att man har lagt sig platt tre bortamatcher i rad. Det har verkligen inte funnits en tillstymmelse till chans på tre poäng, eller ett kryss, eller ens ett ordentligt spel. Personligen har jag svårt att se vad man skulle kunna förändra och förbättra med nuvarande spelarmaterial. Det känns bara tomt.
Det positiva vi kan ta med oss från den här matchen är dels att Bomans måltorka är bruten, och dels att Eric Smith fick göra allsvensk debut. Faktum är att den unge innermittfältaren nu är det tredje yngste någonsin att spela allsvenskt för HBK. Det ska bli spännande att se vad framtiden har i sitt sköte för honom.
Nästa match väntar Mjällby. Utan att dra för stora växlar av det mötet kan jag säga att jag inte skulle vilja vara Jens Gustafsson om det blir förlust där.
