Åtvidaberg - Halmstads BK1 - 1
Dagen då Stojan Lukic stod rätt
Det kunde blivit "Rånet i Åtvidaberg". Det kunde blivit en sedvanlig uddamålsseger. Istället blev det en ganska orättvist vunnen poäng på bortaplan. Med mycket att vara missnöjd med och en del att vara nöjd med. Särskilt en.
Redaktören med familj var hemma hos mig för social samvaro. Det blev lite svårt att få till ett matchreferat mellan lax, öl och barn. Men där satt vi ändå bredvid varandra och ojade och suckade oss igenom en första halvlek. Citaten flög genom rummen. ”Tur att det är Wales-Slovakien, en av de tråkigaste matcherna i första omgången”, ”Hoppas laxen hinner bli färdig, blir svårt med matchreferatet annars”.
Första halvleken. ”Om det hade varit England – Ryssland hade vi bytt kanal”
Okej. Den första halvtimmen var riktigt värdelös. Ruttet. Det saknas ord för de ytor som fanns i HBK:s försvarsspel. Åtvidaberg rann igenom som om HBK:s försvarsspelare var koner och Åtvid körde anfallsövningar med inlägg. Försvarsmässigt det sämsta hittills i år. Om det var något som underträffade försvarsspelet var det passningsspelet, där HBK nog inte klarade tre passningar i rad vid något tillfälle. Tur att HBK lyfte spelet sista kvarten, och tur att vi fick två riktigt bra chanser så att vi kunde känna optimism. Som helhet sex feta chanser för Åtvid och tre för HBK. Vi grubblade en del över att ha tre innerbackar och förlora så rena nicklägen.
Men det sista vi sade, innan vi skålade mot varandra och bytte till sammanfattningen av Wales-Slovakien. ”Äsch, det blir 0-1 som vanligt.”
Andra halvlek. Vad är oddset på att HBK vinner med 0-1?
Janne Jönsson hade svingat sin verbala trollstav i pausen. HBK kom in med total dominans i tio minuter. Sen var det slut. En skitstraff efter tio minuter. Släppa en straff i ett helt ofarligt läge och på en ojusthet som kändes som straff-var-fjärde-gång. Jag har sett minst fem tröj- och armdragningar i EM som varit värre. Skönt att Hete Stojan gick åt rätt håll. En sämre straff så...
Sedan kom årets kanske allra bästa individuella prestation. Sead. Ett kontringsläge som stannar upp och han är plötsligt en mot två innerbackar. Situationen såg ut att vara över, men med en magisk kroppsfint, tempoväxling och ett vänsterskott i krysset utmanade Haksabanovic Ruud Tveters frispark om årets snyggaste mål. K L A S S!!!
Resten av matchen flyter ut i en dimma av byten, försvarsmisstag och spekulationer om ”Rånet i Åtvid”. Tveters nick på slutet blev ett sista ljuvt minne av en halvkackig match.
Janne Jönsson och spelarna har en hel del att fundera på inför nästa match. Mina största frågetecken:
1) Den totala bristen på intensitet i försvarsspelet stora delar av matchen. Okoncentration eller ointresse?
2) Första halvtimmen kändes det som att HBK inte klarade av att slå en enda passning rätt.
3) Vi släpper till lägen men släpper inte in mål. Vad är det för magi vi har i försvarsspelet?
4) När det ändå är summerat. Stojan Lukic räddar alla lägen utom en välslagen straff. Det var inte något av Åtvidabergs skott där Lukic var felplacerad. Riktigt bra, pålitligt. Försvaret däremot…
Målen:
1-0 Anmar Ahmed (55) (straff)
1-1 Sead Haksabanovic (60) (magi)
