Krönika: Det ”unga Halmstad”
Men vad är egentligen planen, HBK?
Kosuke Kinoshita har till slut signerat ett halvårskontrakt med HBK. Att det inte skrevs på längre tid ska bero på att klubben känner sig osäkra med anledning av hans skadehistorik och eventuellt hans kapacitet.
Jag lyssnade på Offsides podcast imorse där ämnet provspelare debatterades. När en klubb ägnar sig mycket åt provspelare borde ”alla varningsklockor ringa” tyckte en av redaktörerna. Själv skrev jag häromdagen att ”chansningar inte behöver vara fel för en klubb med begränsade resurser”. Men jag tycker också att man borde ha en plan. Inte att man två månader före seriestart ska ”köpa sig tid” på träningslägret för att göra sig en bild av vilka förstärkningar som verkligen behövs. Den bilden borde man väl redan ha?
HBK har ett ungt lag med många spännande talanger och som jag skrivit tidigare så finns säkert stor utvecklingspotential och ”sparkapital” på sina håll. Men allsvensk rutin finns framförallt hos trion Fredrik Liverstam, Jesper Westerberg och Ivo Pekalski. Så det primära behovet är ju ganska så glasklart. Och sett ur den synvinkeln är det ganska märkligt att Halmstad inte verkar ha tydligare fokus på att verkligen spetsa truppen.
Den begränsade ekonomin är heller inget nytt eller fullt ut hållbart argument anser jag. Ett lag på allsvensk nivå måste ha en etablerad scoutingverksamhet för att inte behöva hålla på så mycket med provspel och halvchansningar. I scoutingen och framförhållningen bör också ingå att ha koll på vilka etablerade spelare i andra klubbar som har utgående kontrakt och att uppvakta dessa i tid. Jag minns t ex inte hur många gånger jag hörde Jens Gustafsson tala om ”den ekonomiska verkligheten” men likväl verkade det alltid finnas just en plan. Inför Superettan 2012 var totalt sex nyförvärv (om jag minns rätt) på plats strax efter nyår. Inför comebacken i Allsvenskan löstes Kristoffer Fagercrantz från Kalmar och Jesper Westerberg från Lilleström. Stefan Selakovic kom som Bosman från Göteborg och Andreas Landgren lånades in från Norge. Alla med allsvensk rutin. Därtill värvades Fredrik Liverstam från Landskrona och SuperEttan.
Visst är det så att laget 2013 hade ännu större behov av etablerade nyförvärv på allsvensk nivå. Men därför borde det också år 2017 vara lättare att identifiera exakt vad det är man behöver och satsa allt på ett par etablerade klasspelare för den här nivån. Och därmed skapa en stomme som sedan det ”unga Halmstad” kan byggas kring.
