- -
Det viktigaste Hallandsderbyt någonsin för HBKs del - slutade i slarv och magplask. HBK - FFF 0-1
En oerhört viktig match spelades idag på Örjans vall. Halmstad var i stort behov av vinst då man redan låg 3 poäng bakom kvalstrecket. Det var en härlig stämning, mycket publik, mycket drama. Men det som hände var egentligen helt surrealistiskt.
Halmstad hade relativt stor koll på spelet under första halvlek. Falkenberg hade några skott utifrån och några tilltrasslade situationer i straffområdet, men överlag så var det Halmstad som stack upp med farligheter. Man hade fina direktskarvningar från framför allt Rojas, och en del instick från Haksabanovic. Krogsgård och Rusike var oftast på språng med djupledslöpningar och det såg tämligen just ut. Tills Smith räddar upp en boll från att gå ut från sidlinjen, för bollen in mot mitten av straffområdet, försöker passa hem till Lukic men istället bjuder Rodevåg på en gratischans. Självfallet förvaltar veteranen det öppna läget och glider in ledningsmålet för Falkenberg.
I början av andra halvlek vaknade Örjans till ordentligt och visade ett mäktigt stöd till spelarna och Halmstadborna visade verkligen att man vill ha ett lag i allsvenskan. För det är faktiskt var denna match handlade om. Halmstad fortsatte att pressa och föra spelet totalt när 10 minuter av andra halvlek hade gått. Men man kom inte till några riktiga farligheter. Sedan blixtrade det till ordentligt och Smith träffade en djupledslöpande Krogsgård i den 58e minuten. Dessvärre blev avslutet misslyckat och träffade inte ens mål. Falkenbergs ledning höll på att ökas ut till 2 mål när det blev ett fumlande på egen planhalva och Krogsgård fullkomligt struntar i att ta hemjobbet. Lukic räddade skottet och returen mot öppet mål gick turligt nog utanför.
Desto längre andra halvlek gick desto tydligare blev osäkerheten bland Halmstadsspelarna och när Janne sedan byter ut Haksabanovic (som enligt mig knappt gjort ett enda misstag) så fick jag känsla av hopplöshet. Barny som i princip bara lyckats hålla i bollen som starkaste prestation under de senaste matcherna, byter av en Haksabanovic som har försökt med mer instick och utmaningar på en match än vad Barny har gjort under hela säsongen.
Man fortsatte att lyfta långt i Halmstad och bristen på spelidé samt tron på sig själva som lag lös ständigt igenom. Därefter fick man en hörna i den 79e minuten och hoppet tändes. Men släcktes lika snabbt igen när hörnan plus ett inläggsförsök i samma situation stoppades av första försvarare.
Sedan sattes Berntsson och Silverholt in istället för Rojas och Andersson. Berntsson med sin längd och Silverholt med sin spänst och snabbhet var Jannes drag i den 80e minuten. Det skulle betala sig redan i den 84e minuten när Berntsson nickskarvade till Keene som fick utrymme att vinkla in bollen bakom Martler, men Falkenbergsförsvaret klarade. Martler, som är en medioker målvakt i mina ögon framstod som en medioker målvakt uppträdde som en hök i eget straffområde och plockade ner samtliga inläggsförsök av Halmstad som inte ens höll superettan-klass. I den 87e minuten skulle Halmstad få sin bästa chans för halvleken när man fick ett frisparksläge strax utanför offensivt straffområde. Smith tryckte till med vristen och skakade om ordentligt, dessvärre endast i muren och chansen rann ut i sanden. Westerberg skulle sedan den 83e minuten träffa Rusikes panna, som dessvärre nickade över. Matchen slutade 0-1 och bortalaget tog sig hem med 3 poäng och utökat avstånd till storebror i bottenstriden.
Superettan närmar sig med stormsteg för det blåsvarta hallandslaget och det vill till några rejäla insatser här i allsvenskans slutskede. Insatser som vi inte skådat under senare delen av 2000-talet för Halmstads del, om man över huvud taget ska ha en chans till fortsatt allsvenskt spel.
