Eländet fortsätter: Norrköping-HBK 3-1
I en kamp mellan två lag och två ”Jannar” med olika ettor i sikte bärgade hemmalaget föga förvånande hela poängpotten. För HBK fortsätter kräftgången medan den forna bollklubben smakar guld i varje steg de tar.
Efter förra veckans degraderingsförkunnande var det ett till synes omotiverat HBK som kom till spel. Att motståndarlaget var guldjagande Norrköping, påhejat av ett fullsatt Nya Parken, hjälpte inte heller. I formationen hade JJ ruskat om en aning. Viktor Ljung var tillbaka i startelvan efter ett år fyllt av skadebekymmer, ungtuppen Haksabanovic tog plats centralt och Henningsson fick äntra högerkanten. De senaste matchernas väl fungerande 4-5-1 formation genererade dock mindre lyckat resultat denna kväll och tidigt lyckades Norrköping luckra upp HBK-försvaret.
HBK:s poängchanser kretsade kring att få ett tidigt mål och på så sätt rubba Norrköpings nerver, men denna plan grusades ganska omgående då Alhaji Kamara smög in bakom ryggen på Muhammed Ali Kahn och pricksköt in ledningsmålet. Parkens mäktigt inbjudande ljudkuliss brast ut i ett öronbedövande vrål och redan då fanns en känslan av ridå för HBK. Denna känsla förstärktes och förkunnades kvarten senare när Emir Kujovic med bredsidan distinkt satte tvåan bakom chanslösa Lukic. HBK försökte men allt som oftast slutade det likt Rojas tafatta försök mot mål som enkelt avfärdades av målis David Mitov Nilsson.
En genomklappning för HBK, men även för min dator. Av någon anledning ville varken HBK:s spel eller tekniken vara med mig ikväll men det jag i perioder skymtade av andra halvlek verkar vara ganska beskrivande av hur det totalt sett såg ut. Norrköpings press avtog en aning, vilket visserligen inte hindrade Alhaji Kamara från att utöka sin målproduktion till två fullträffar. I mittenpartiet av andra halvlek byttes Matthew Rusike ut till förmån för grovjobbande James Keene. Keene som minuterna senare ordnade straff för HBK vilken Junes Barny förvaltade.
I en meningslös match bjöd klubben på en meningslös prestation. Kanske tackar Janne A. oss för det och gläder sig samtidigt åt att begreppet ”släkten är värst” inte gavs chansen att användas denna kväll. För nuvarande HBK väntar nu Hammarby på Örjans Vall, vilken blir den sista hemmamatchen för denna allsvenska sejour.
Rådande omständigheter framkallar sorg för samtliga HBK:are och nog är det dystert att vår kära Bollklubb nu än djupare förpassas ner i Superettan. Men i det dystra finns det dock ljuspunkter. Bland annat i de unga spelare som tagit för sig under säsongen. När flera nyckelspelare förväntas lämna öppnas portarna för talanger som Haksabanovic, Smith, Berntsson och Bengtsson att ta stora kliv framåt i utvecklingen.
För mig personligen är framtiden faktiskt inte en mörkmålad dystopi. Jag är säker på att HBK kommer tillbaka inom snar framtid, när är mindre viktigt. Och till alla ni HBK:are som misströstar och suktar efter fornstora dagar. Glöm inte att en klubb som Norrköping också lirade Superettan så sent som 2010. Allt kan som bekant hända i fotbollens värld. Det gäller bara att se det ljusa i mörkret. Hur svårt det än må vara.
