En gästkrönika från Skövde.
Bollklubbare finns överallt. Mårten Stålnacke från Skövde tycker till om Halmstads säsong och om framtiden.
Jag ska börja med att vara förskräckligt ärlig. När IFK Norrköping, Helsingborg och Djurgården, totalt kört över HBK:s försvarsspel och elva mål i baken och noll poäng på tre matcher var ett faktum, var jag fullkomligt övertygad om att den allsvenska sejouren var över för denna gång och att vi skulle få fira klubbens 100-årskalas borta mot Degerfors eller Värnamo. Det som sedan hände är på alla sätt historia och beviset på hur ett tålamod och en obeveklig tro kan förändra förlopp som jag och säkert många andra trodde var omöjliga. Jag vill givetvis tacka Jens med kollegor som inte vikt en tum ifrån den filosofi som till slut visade sig vara den rätta (även om jag då och då tvekat), jag vill tacka Boman för att han för all evig framtid skrivit in sig som den spelare som står starkast när det blåser som hårdast. Jag vill tacka Stojan, laget och föreningen i sin helhet som visat prov på hjärta och vilja som gör mig stolt så in i märgen att vara HBK:are. Segern mot Sundsvall betyder mer än bara fortsatt spel i svenska topp-divisionen, den betyder mer än vad man kan föreställa sig både publikmässigt, ekonomiskt och sportsligt. Återigen TACK och med det sagt.
Vad händer nu? Det jag innerligt hoppas på är att man ser och värderar den här segern som grundfundamentet i bygget som är Halmstads Bollklubb. Att man inte bara pustar ut och slår sig till ro, för då sitter vi i samma sits, kanske mot Sundsvall igen nästa år. Nu börjar det oundvikliga arbetet och slitet mot att bli en förening som varje år ska ta mer poäng än Gefle, Åtvidaberg och Mjällby. Arbetet mot ett lag som vinner över Djurgården borta och som redan nästa år ska chocka, irritera och agera saltet i ögonen på alla lag i allsvenskan. Det gäller att tro och fortsätta bygga långsiktigt, ingjuta stabilitet och gemenskap. Men det måste även till en satsning från föreningens sida. Truppen är relativt tunn och det finns alltid en risk att den till nästa säsong blir ännu tunnare. Det måste till bredd och spetskompetens i truppen om man på allvar vill lämna bottenträsket bakom sig. Det som sker över jul och nyår och en bit fram i vår vet bara den innersta kretsen men det vi ”vanliga” fans ser är hur föreningen i stort agerar. Jag skulle önska att föreningen är aktiv och visar en inställning som tydligt visar att man vill tillhöra den övre halvan i allsvenskan redan nästa år. Jag menar inte att det nödvändigtvis måste till en massa nya spelare och nyförvärv utan snarare att klubben visar fans och spelare att man vill bort från botten. Ska man dock vara lite realistisk så behövs det en del förstärkningar, för att minimera sårbarheten för plötsliga skador eller formsvackor men i det stora hela så ser truppen i nuläget stabil ut.
Det finns nu i och med segern en grund att stå på och man slipper troligen spelarflykt, ekonomiska bakslag och förhoppningsvis sviktande publiksiffror till nästa säsong. Till föreningen vill jag slutligen säga. Se nästa säsong som en utmaning att återigen föra upp Bollklubben på säkrare mark, se det som en plikt att åtminstone satsa mot framgång och för allt i världen sluta inte tro på gemenskapen. Ni inspirerar.
Tack för en fantastisk avslutning.