En tjongad långboll är också en kortpassning
Långbollar eller kortpassningsspel. Hittills har vi sett bägge i HBK:s spel. Det finns tecken på att är kortpassningsspelet som är nyckeln till framgång. Men i så fall varför.
På 80-talet sade Ulf Lundell sin episka replik om att en inställd konsert också är en konsert. Han menade (tror jag) att även en inställd konsert väcker känslor. Om än negativa. Vi har sett hittills att HBK:s spelidé är... delvis spretig, tror jag. Kritiken på forumet har ibland varit hård mot ledarna, men jag håller inte med alls. Jag tror det här blir bra, men det finns definitivt brister i genomförandet av spelidéerna hittills.
Vilka nu spelidéerna är. Eller bör vara. Jag har grubblat mycket på HBK:s spel utifrån de spelare vi har. Att spela kampspel med smurfar eller kortpassningsspel med träben innebär ett glapp mellan spelidé och genomförande. Med risk för att väcka jobbiga minnen kan vi minnas spanska idéer i HBK. Men gör tankeexperimentet att Barcelona skulle börja spela med långbollar från mittbackarna till anfallarna. Skulle de vinna tripplar och Champions league? Knappast. Gör sedan tankeexperimentet att valfritt brittiskt mittenlag anno 1978 skulle börjat med kortpassningsspel istället för långbollar och glidtacklingar. Jo jo.
”Hur spelar HBK?” frågade en kompis. Och jag mumlade lite. Men jag borde svarat att det är lite av Doktor Kortpassning och Mr Långboll. Jag trodde länge att HBK helst vill spela kortpassningsspel och därmed utnyttja sin extra gubbe och sina bra fötter på mittfältet. Men det har ju inte sett ut riktigt så i praktiken. Som att det blir långbollar ändå.
Hemmamatchen senast visade att ett sådant spel kan genomföras i praktiken. Det såg riktigt snyggt ut vissa stunder. Men träningsmatcher, Siriusmatchen och andra delar av hemmamatchen har visat ett helt annat spel. Långbollar från innerbackarna upp mot anfallarna och sedan kamp om andrabollarna. Men utan så mycket kamp. Det går inte att säga att de långbollarna lett till speciellt mycket konstruktivt spel. När HBK spelar med Barny, Rojas och Haksabanovic blir inte närkampsspelet i kampen om andrabollarna det tyngsta även om vi har rätt anfallare för spelet. Vissa lag byter spelare när de ska spela borta. Jag tror Varbergs BOIS sätter in sina terränglöpare och tacklare på leriga bortamatcher. Klokt. Med tre Torbjörn Arvidsson på innermittfältet skulle jag också rekommendera tjongande och kamp. Men det använder inte vårt mittfält på bästa sätt.
Vill HBK spela med långbollar eller styrs vi till att göra det av motståndarna? Mycket kan sägas om fotboll, men det är bättre att välja själv än att motståndaren väljer. Det ser snarare ut som att HBK:s plan är att Barny eller någon av yttrarna ska slå de längre bollarna uppåt i banan. När Barny blir utmarkerad (i flera matcher hittills) kommer för få andra innermittfältare neråt i banan och hämtar bollen. Det är då vi får utsparkar eller långbollar från innerbackarna trots att vi har spelarmaterial som inte passar för att kriga om bollar. Även om alla innermittfältarna har vunnit en och annan boll i närkampsspelet, och även om Barny hoppat högst på några andrabollar, så är de inte Tobbe Arvidsson eller Johan Mjällby.
Lag som Athletico Madrid har visat att det går att vinna serier utan att dominera bollinnehav och med en grundläggande defensiv inställning. Och även Barcelona gör många mål byggt på att de försvarar fram misstag som de bestraffar med fem pass mål. Men med de spelare HBK har vill jag helst se att mittfältet hjälps åt och hittar motmedel när motståndarna stänger ut våra enkla uppspel via Barny. Få långbollar är önskvärt. Förutom det tycker jag att det börjar synas en spelidé som fungerar så länge gräsmattorna inte är leråkrar. En och annan långboll blir det förstås alltid. Men i så fall hoppas jag att de blir så korta som möjligt.
En nörds funderingar. Hur ser ni andra på spelet och spelsystemet? Är kortpassningsspelet vår väg till framgång?
