Falkenbergs FF - Halmstads BK 1-1
Ett derby, ett nytt publikrekord och ett relativt jämnt spel. Matchen mellan FFF och HBK slutade 1-1 - trots att HBK de sista 10 minuterna hade en man mer på plan.
Att säga att det var många heta känslor inför mötet mellan Falkenbergs FF och Halmstads BK är inte en underdrift. Över 1000 fans från Halmstad hade tagit sig till Falkenberg för att få se bortalaget ta sina första poäng på bortaplan. Och visst blev det poäng. Dock inte så många som HBK-fansen hade hoppats på.
Stämningen på bortaläktaren var på topp när spelarna skulle presenteras inför matchen. Man sjöng, viftade med flaggor, höll upp halsdukar och visade verkligen att man ville stötta sitt HBK ända in i kaklet och fram till en väldigt välbehövlig seger.
Falkenberg inledde bäst och hade ett par chanser i offensivt straffområde under de första 20 minuterna. Därefter jobbade HBK sig allt mer och mer in i matchen för att de sista 10-15 minuterna av första halvlek ta över nästintill totalt. Men första halvlek bjöd inte på några mål; även om det var nära vid några tillfällen. Men Boman imponerade inte särskilt mycket längst fram och många bollar upp mot offensivt straffområde var alldeles för hårt slagna och rullade ut till Otto Martler i Falkenbergs mål. Boman hade ett superläge att ta ledningen efter ungefär 35 minuters spel efter ett uppspel från Baldvinsson på vänsterkanten - men petade bollen utanför efter en, för oss på bortaläktaren, bedrövlig felträff.
Efter en 15 minuter lång pausvila rullade matchen igång igen - och Falkenberg inledde bäst och verkade vara pigga. Det kom därför som en smärre chock när HBK lyckades trycka in ledningsmålet genom Johan Blomberg - framspelad av Rojas. Ledningsmålet kom efter 53 minuters spel och stämningen på bortastå var sprudlande härlig. Men Falkenberg fick strax därefter ett finfint frisparksläge, vid ena hörnet av offensivt straffområde och Calle Wede fick till en riktig drömträff och bollen gick in vid bortre hörnet och kvitteringen, efter 59 minuters spel, var ett faktum.
De följande 20 minuterna innehöll ett par målchanser från respektive lag - bland annat ett superläge för Falkenberg där Lukic först räddade skottet från Rodevåg och sedan även hann upp till returen som var väldigt nära att gå in. HBK hade ett par hörnor - men ofta var de lite för låga för att HBKs längre spelare skulle kunna nicka in ytterligare ett mål.
Falkenbergs målhjälte, Calle Wede, försökte filma till sig en frispark i ett farligt läge offensivt; men domaren Lerjéus hade ögonen öppna och gav Wede sitt andra gula kort för matchen. De sista tio minuterna spelade HBK alltså med en man mer på plan - men trots det kom man inte till något hett läge att återta ledningen. Matchen slutade 1-1 - ett relativt rättvist resultat sett till den sammanlagda matchbilden.
Men ska man vara nöjd med en poäng mot Falkenberg, som måste ses som lillebror i det halländska derbyt? Nej. Jag tycker faktiskt inte det. Visserligen spelade inget av lagen på toppen av sin förmåga och det märktes tydligt att man inte är i matchform efter ett ganska långt VM-uppehåll - men HBK borde gjort bättre ifrån sig. Vill man få Falkenberg bakom sig i den allsvenska tabellen måste man vinna mot dem när man får chansen och man måste jobba mer på det offensiva spelet. Baklängesmålet är inte mycket att snacka om - Lukic hade inte en chans att ta den bollen, men man måste skapa fler vassa målchanser. Man måste börja skjuta mer och inte bara när man är så nära mållinjen man bara kan komma. Något man dock kan ta med sig från denna matchen är att HBK numera har tagit sin första poäng på bortaplan (inte en dag för tidigt) och att de inte släppte in ett mål i slutet av matchen - som man tenderat att göra upprepade gånger. Det är inte mycket, men det är i alla fall något.