Fem skäl att vara väldigt optimistisk
Det finns många skäl att vara optimist trots att spelet hackar. Inte minst hållna nollor, unga, lovande spelare och bredd på nästan alla positioner. Rätt många orsaker.
”Fotboll är en sport som spelas i 90 minuter och sedan vinner seriefavoriten med 1-0. HBK är Superettans Tyskland.”
HBK-fansens kvastar sopar upp höga vågor på forumet. Några hoppas på en rejäl kalldusch i ansiktet på tränarna eller truppen, andra bara på några droppar. Några verkar hoppas på att innerbackarna ska få veta när de slår en långboll. Några ropar på 4-4-2. Ett fåtal hoppas både sportchef och tränare ska bytas ut.
Jag hoppas precis samma sak som jag tror. Att truppen och spelsystemet får fortsätta utvecklas. Jag gillar spelsystemet, gillar truppen och ser väldigt optimistiskt på fortsättningen, trots Ohlssons skada. Fotboll är odiskutabelt, som det gamla Linekercitatet visar. I slutändan är hållna nollor det bästa sättet att vinna serier. Vi behöver inte vinna serien som Barcelona, det räcker gott att vinna som Atletico Madrid. Jag ser glädjeämnen. Jag kör en nedräkning från fem till ett om vad som gör mig mest optimistisk.
5) (Flera anfallare att välja på) Edit: Tur som fan att vi hade en bra ersättare
Tre spelare som alla gjort bra matcher och mål. Och Haksabanovic spelar nästan som en tredje anfallare och är lysande varannan match. Men det är tydligt att Tveter behövs på plan, för att han är så stark att vi kan lägga längre bollar om spelet låser sig eller det behövs en paus. Men främst för att han är så smart i sina löpningar och i att fördela bollarna vidare när han fått dem. Och frisparkarna då. Ohlsson gör smarta löpningar, men det är tydligt att vi saknar en offensiv innermittfältare som hittar vinklarna genom backlinjen för att utnyttja detta. Silverholt springer lite mer osynkat i relation till Tveter, men han skapar å andra sidan situationer på ren snabbhet och nu får han chansen att växa in i samspelet.
Våra största brister i anfallet ligger snarare på mittfältet. Mot Ljungskile hade laget bra bollinnehav och kom till typ tio meter från straffområdet på ett medvetet sätt, men sedan körde det ofta fast. Alldeles för få intelligenta passningar in mot straffområdet och för många inläggslägen nära långsidan istället för från nära straffområdet. Hur ska anfallarnas löpvägar in i boxen synkas med inläggen och inspelen? That is the question.
Edit: Byt tre till två. Det var tur att vi hade en till som visat framfötterna.
4) Jag tror på innermittfältet
Innermittfältet är mitt största argument för att 3-5-2 är rätt uppställning. Defensivt gäller det därför att ingen av våra mittfältare är en städare eller enforcer. Alla har sin grundläggning offensivt. Men med tre myror är fler än två elefanter kör mittfältet allt mer effektivt hemarbete genom att vara först in i ytorna och därmed stoppa upp eller försena omställningar och passningsspel. De har en viktig roll i försvarsspelet, med Barny som ankare. Då och då vågar sig även innerbackarna upp för att hjälpa till istället för att bara stå i linje. Rätt! Man måste våga stöta och inte falla hem.
Mot Ljungskile fanns det en hel del mittfältsspel att glädjas åt, och även de bra tjugo minuterna mot BOIS. Asaad höjde kvaliteten i uppspelsfasen när han stöttade Barny, varpå Barny kunde bidra högre upp i banan. Vi fick spelinnehav och med spelinnehav kom vi tio femton meter högre upp innan svårare bollar slogs. Färre långbollar och bättre bollinnehav och då kom bättre möjligheter att utnyttja farten hos våra yttrar. Rojas löpvilja offensivt kompenserades med att vi rullade runt på kanterna. Bra samspel innermittfält och yttrar!
Jag har svårt att se en duo i 4-4-2 som kan ge HBK ett spel som funkar bättre. Jag kan däremot se många duos som inte känns stabila defensivt. Just nu kan HBK variera laguttagning beroende på match. Rojas om vi behöver djupledslöpningar, Asaad för passningsspelet, Fagercrantz om vi behöver lite mer storlek och Haksabanovic för att springa och skapa sitt kaos för motståndarna. 3-5-2 ger mycket större valmöjligheter med den fina uppsättning mittfältare vi har. Och då har Pekalski inte ens dykt upp än!
Men. Det som saknas är en nummer tio. En som slår Den passningen. Barny vill och Barny kanske kan men ligger för långt ner i banan för det. Passningar med hög risk, hög belöning ska slås en bit uppåt på plan, inte från mittlinjen. Vem ska hitta instick om inte Barny? Asaad?, Pekalski?, Haksabanovic?
3) De offensiva ytterbackarna känns allt vassare
Mot BOIS var det Henningsson som var bäst, men mot Ljungskile kom bägge yttrarna fram bra på kanterna utan att vi kändes slappa defensivt. Henningsson har nog fått bollen i femton justa lägen på de två senaste matcherna. Visst är det en hel del i täckande ben och pastejer ute från sidlinjen. Där finns att jobba på. Inte minst när motståndarna är samlade i försvaret och våra anfallare är två mot en handfull. Jag hoppas att laget kan hitta fler kombinationer så vi kan komma fram i ytor närmare straffområdet för att få kortare inlägg eller snett inåt bakåt. Ohlsson, Rojas, Asaad och Haksabanovic är bra kandidater för att komma i den ytan. Gärna mer hjälp till yttrarna så att de kan kombinationsspela sig inåt i banan för att undvika det långa inlägget. Haksabanovic och Bengtsson har gjort det bra ibland.
På bänken har vi Kojic och sen väntar Westerberg som bägge bidrar med lite mer försiktig inställning i offensiven. Och Bengtsson stängde ner deras högerkant andra halvlek mot Varbergs BOIS. Kojics vårdade passningsspel har i vissa matcher hjälpt Rojas att komma på djupet offensivt.
2) Försvarsspelet
Bra försvarsspel är något som är, inte som ser ut. Sex hållna nollor, sporadiska målchanser för motståndarna i match efter match. Fyra innerbackar som alla levererat. Jag känner ingen oro vem som än spelar, även om det Ser Svårare ut när Ali Khan löser problem på plan. Innermittfältarna står allt oftare rätt och täcker ytor när vi får omställningar emot, innerbackarna glider ut på kanterna om wingbacken inte är hemma. Wingbackarna pendlar mellan att vara yttrar och defensiva ytterbackar efter vad som behövs. Lukic tar resten. Och Lukic har slutat med fummel.
Någon markeringsmiss har det förstås varit, några ytor framför backlinjen och på kanterna finns kvar. Men bättre och bättre. Och nollor! Nollor! Eftersom HBK inte spelar med låga defensiva positioner på planen är det ännu mer imponerande med alla nollor. Vi kan önska oss kontringsspel och spelvändningar, men vi kommer att få möta lågt liggande motståndare och få omställningar emot oss. Väldigt bra. Men bara det näst största leendet.
1) En ljus framtid för truppen
Kolla på truppen. Unga spelare, egna produkter, alternativ i laguttagningen i alla lagdelar. Supersub som nu blir ordinarie. Är det fyra egna produkter i startelvan mot Ljungskile? Och fler på bänken. Jämfört med samtliga andra trupper i Superettan har HBK en trupp med både nu och framtid. Vi har spelare både i och på väg in i truppen som är unga (eller väldigt unga) och vi har inga föredettingar. Inte massa f.d. allsvenskar på dekis, ingen som ska ha platsen på plan av tradition fast han inte hänger med. Jag håller inte med om att spelare inte utvecklas i HBK just nu. Och vår gamling har hållit nollan sex matcher och gör onda ögat mot försvararna när de dabbar sig. Nuff said!
Det ser bra ut det här. Möcke möcke bra!