Bollklubbsbloggen: Från kvalmästare till svenska mästare?
Eller åtminstone en bit på vägen.
Förutom när Halmstads Bollklubb spelar allsvenskt kval brukar skillnaden mellan Superettan och landets högsta serie synas ganska väl. Så även igår när Jönköping mötte Kalmar. Och jag kan nog tänka mig att ett visst rödblått gäng från staden där jag bor förbannar sig själva lite extra för att den där målexplosionen mot Norrköping inte kunde infunnit sig någon vecka tidigare.
Men i själva Allsvenskan har ju inte våra blåsvarta hjältar direkt rosat marknaden på de senaste försöken. 21 inspelade poäng 2015 och 24 säsongen 2017 är hyfsat långt ifrån de ca 30 som den store matematikern Joakim Persson i år räknade fram skulle räcka till nytt kontrakt för att sedan överträffa - med råge. Så trots uppskruvad optimism bland supportrarna bör nog HBK ta sig an den allsvenska säsongen 2021 med en stor skopa ödmjukhet.
Och att så inte skulle vara fallet har jag också väldigt svårt att tro. För till skillnad mot de senaste åren känns det som om Halmstad den här gången har en gedigen sportslig organisation på plats. En ledning som också vet att den enda framkomliga vägen till framgång går genom stenhårt arbete.
Därför tror jag heller inte att några spektakulära nyförvärv är att förvänta. För det är helt enkelt inte Magnus Haglunds sätt att arbeta - vilket framgick ganska tydligt av min intervju med honom förra veckan. Och etablerade nyförvärv ska heller inte behövas för att lyckas i Allsvenskan. Det är ju bara att åter slänga ett getöga 7 mil norrut för att konstatera detta faktum.
Men HBK behöver heller inte vara lika pricksäkra i sitt rekryteringsarbete som Varbergs BoIS. Dels för att man har ett mer utvecklat arbetssätt med att ta fram egna talanger. Men även för att man har en lägre spelaromsättning och kan bygga vidare med den kontinuitet, laganda och "samhandling" som Magnus Haglund talar sig varm om.
Och det kan räcka bra i Allsvenskan 2021.
