Fyra myror är fler än en elefant
Vad är det egentligen som fattas på HBK:s mittfält? Kanske går svaret att hitta hos en klassisk sovjetisk hockeytränare eller hos Bob Lindeman.
På forumet fanns det en oro för att HBK har för många innermittfältare som vill ha bollen mycket. Jag förstår tanken. Såna som Barny, Haksabanovic, och Pekalski trivs bäst när de får ha bollen mycket och söka efter passningen som leder framåt. Visst. Men. Men! Säg det till Barcelona. Där dräller det av spelare som i andra lag skulle beskrivas med ”Han trivs bäst när han får ha bollen mycket”. Det är svårt att se det som ett problem. Istället springer storstjärnor lojalt som en annan Nisse både offensivt och defensivt.
Jag såg nyligen en dokumentär om sovjetisk ishockey på SVT. Jag hittade ett underbart citat av Tarasov som var sovjetisk förbundskapten i hockey på -60- och 70-talet.
”Someone has to mastermind a pass. Among overseas players, this function is usually performed by the man who has the puck. But among Soviet players it is the man without the puck – the man who has taken the best position. This means that among Overseas Hockey Players four men depend on one man, while in Soviet Hockey one man depends on four. That is why it is more difficult to play against us, because it is harder to look after four men than it is to look after one!”
Ni kan inte ana vad som hände sen. Det här var mannen som uppfann klappklapphockeyn.
Om HBK får sina mittfältare att inte vilja slå fantastiska passningar utan istället hjälpa varandra att enkelt slå bra passningar, då upphör problemet att finnas. Fyra myror är fler än en elefant. Det kräver såklart rörelse. Med tanke. Banala saker. Men ändå. Det har varit lite för mycket stillastående i passningsspelet hittills från mittfältet och lite för dålig täckning av ytor framför eget straffområde. Kanske beror det på oengagemang i träningsmatcher. Kanske beror det på tunga försäsongsben. Nära vackra Fyrisån kommer det kanske att springas bättre.
Men sen en gissning. Om ni lyssnar riktigt noga kan ni kanske höra Janne Jönsson ropa från kanten till våra mittfältare: ”Spring och ställ dig i hörnet. Den som springer bäst får smeknamnet Nisse.”
