Gästkrönika: Stabil seger med smak av mer
Äntligen skulle Klubben göra årsdebut. Äntligen skulle vi få se Jannes mannar beträda den gröna mattan (nåja) Visst var det konstgräs och mer svart gummigranulat än grönt men vafan. KLUBBEN SPELADE!
Efter alla turer runt Dominic Adiyah så var ju frågan hur vårt anfalllsspel skulle se ut. För det samarbete som han och Junes Barney visade i internmatchen var mycket bra och ingav förhoppningar. Men efter dagens seger känns det bra igen. Kwame Karikari visade att han absolut kan bli den djupledslöpande forward vi vill se. Junes tog emot boll och distribuerade bollar framåt, bakåt, till höger och till vänster.
1-0 via ett instick till Simon Silverholt blev 2-0 efter fixad straff av samme man. Kwame var iskall från elvameterspunkten och la den under Kalmars målvakt. Ett resultat som enligt mig var fullt rättvist. Kalmar hade svårt att komma till riktigt farliga lägen. Om det var för att Antonsson var skärrad över att möta sitt gamla lag eller för att vårt försvarsspel gjorde det svårt för KFF låter jag vara osagt. Dock såg det bra ut. MAK och Liverstam fungerade fint ihop och ytterbackarna Christoffer Andersson och Jesper Westerberg hjälpte till både utåt och inåt.
I andra halvek tycker jag att vi fick se bättre spel av HBK. Mer kombinationer och säkrare bollbehandling. Ibland den långa bollen, ibland den djupa och ibland spelade vi runt. Ett varierat spel med andra ord. Att vara trygg med bollen är ytterst viktigt om vi ska utveckla spelet från ”tjonga-långt-spel” till att faktiskt kunna spela ut vilket lag som helst.
När Sead Haksabanovic byttes in i andra halvlek så fick vi se starten på något stort. Ett steg mot att bli HBK:s yngste spelare i Allsvenskan någonsin. Sead visade att han på allvar vill vara med. Orädd och attackerande ställde han till problem för Kalmars backlinje. Ska vi gissa på att kommer göra debut i minut 82 i den allsvenska premiären mot AIK?
När Baffo kommer in i slutet ser vi en ny slags uppställning. Säkra bakåt. Vad jag dock gillade är att han sattes in som en defensiv mitt och inte som en tredje mittback. Även om uppställningen är för att säkra bakåt är den bra för att vi inte helt slutar anfalla.
Sluttankar om matchen är att vi i år kommer att glädjas. Spelarna som har lämnat är ersatta av fullt kompatibla ersättare, sånär som på alla. Tror att vi kommer få in en ytter till innan Allsvenskan drar igång. Ska vi gissa på att det blir Adiyiah trots allt?
