Bollklubbsbloggen: HBK "back to basic"
Text och bilder från gårdagens härliga seger mot AFC!
Känslan första tio är ingen vidare. 0-1 till försvarsstarka AFC som dessutom rullar boll på välkänt manér och jag funderar på hur HBK ska lyckas komma åt de bollskickliga sörmlänningarna.
Men så händer något. Gudmundsson tar ett snabbt inkast till Kinoshita som hittar framstormande Svedberg. Och som precis som den offensiva spets han är tänkt att vara kan Jonathan tåa in kvitteringen bakom AFC-keepern.
Nu är HBK som ett annat lag där alla sliter och jobbar för varandra.
Lagom tills kontraktet är på väg att gå ut verkar Marcus Mathisen ha hittat sin optimala roll och är precis den härförare jag hoppades han skulle varit redan ifjol. Alexander ”Beckenbauer” Berntsson plöjer fram genom mittplan och kryddar en urstark defensiv med sin framåtanda. Andreas Bengtsson går in på vänsterbacken, visar gammal god form och att han är ett fullgott alternativ. Trion Svedberg-Gunnlaugsson-Kinoshita spelar återigen upp en poänggivande symfoni.
Vi sitter i Örjansstugan efteråt och matar en HBK-supporter som trots sin ringa ålder troligen redan sett fler hemmamatcher än vad den genomsnittlige Halmstadbon gör under en livstid och tuggar på ett par gratis hamburgare (se till att hålla kassan igång längre efter match i Kvasterian, cahsen måste in!). Livet känns rätt najs helt enkelt. Jag funderar på hur unik atmosfären på Örjans vall ändå är i jämförelse med dagens många moderna arenor och att vi med sex spelare i startelvan som fostrats i HBK åter är på väg att utmana om en allsvensk plats! Det är lite ”HBK back to basic” över det hela.
Och även om vägen till fornstora dagars glans känns lång är det ändå med en känsla av stolthet jag för första gången i år lämnar Örjans vall.
Bilder från matchen hittar du på: fotbollsplatser