Halmstads BK - Kalmar FF1 - 1
HBK-Kalmar 1-1. Ingen tredje seger idag heller
En match som påminde om många andra matcher i år. En bra inledning. Sedan ett avgörande totalt hjärnsläpp i försvaret som bröt det positiva. Och sedan kamp, kamp, kamp som inte lyckades. Den stora skillnaden den här gången var branden.
Laguppställning: Isak Pettersson – Jesper Westerberg, Marcus Mathisen, Alexander Berntsson, Andreas Bengtsson – Gabriel Gudmundsson, Aboubakar Keita, Höskuldur Gunnlaugsson, Pontus Silfwer, Jonathan Svedberg – Tryggvi Hrafn Haraldsson
Byten: 79 Westerberg ut, Alexander Ruud Tveter in.
83 Haraldsson ut, Kosuke Kinoshita in.
Publik: 3084 åskådare
Det är alltid härligt när de egna ungdomarna får spela. Det ger drömmar att leva på inför allsvenskan 2019. Det är ändå dit vi är på väg. Den här gången var det, förutom fixstjärnan Gudmundsson, Svedberg som födde drömmar som defensiv vänsterytter. Bättre defensivt var han definitivt.
För att göra min match lite roligare satte jag upp en fiktiv utmaning som jag aldrig genomförde. Tur. Idén var att dricka 1 cl sprit varje gång en HBK:are slog en felpass. Med 30 dragna streck efter första halvlek lade jag av. Jag hade behövt stryka 5 cl för varje gång de fällde Gudmundsson för att få till en perfekt skrivberusning.
Matchen började som det brukar börja tills motståndarna gör 1-0. Det vill säga bra. En målchans för Haraldsson efter en och en halv minut efter en sekvens där spelare faktiskt sprang och bollar faktiskt slogs. Fotboll! Tyvärr sköt han mitt på målvakten. Efter ytterligare två minuter bröt Silfwer (tror jag) och slog en långboll där Gudmundsson susade rätt förbi och sköt med vänstern efter att ha gått in mot mitten. Gudmundsson var ett konstant livsfarligt hot att rinna igenom och fixade två frisparkar när de fick dra och slita i honom för att hindra honom från att springa sig fri. HBK:s lägen kom alla på att de lyckades locka upp Kalmars backlinje och få möjlighet att kontra.
Och sen hände det som alltid händer den här säsongen efter ca 20 minuter. Då tappar HBK, och oftast ett mål. Den här gången genom inget försvarsspel från mittfält eller försvar och ett enkelt mål för motståndarna. En helt ostörd krossboll och en helt ostörd löpning och ett helt ostört inlägg till en helt omarkerad spelare och en enkel nick och 1-0 till Kalmar av Papa Diouf. Innermittfältare, högerback och innerbackar får ta kollektiv skuld för haveriet. Efter 26 minuter kapades Haraldssson nästan brutalt på väg mot friläge och vi fick lite tröst av ett rött kort på Nouri. Det ledde tyvärr inte till någon större förändring av spelbilden. Kalmar var vassa i vissa halvkontringar men fick inga direkta målchanser.
I halvlek hade jag räknat till 30 felpass som antingen var direkta felpass eller var passningar helt utan riktning och mål. Tur att jag inte genomförde min idé. Jag hade behövt dra av fem cl för varje kapning av Gudmundsson för att få till en skön salongsberusning.
I andra hände inget förrän i 50:e minuten då Berntsson nickade i stolpen på den första bra slagna hörnan från Westerberg. I 65:e minuten var det otroligt nära 1-1 när Gudmundsson pressade Kalmars målvakt att visa exakt hur lång arm han hade när han sköt längs marken. I 71:a minuten sköt han bra i stolpen utifrån efter en passage där Halmstad faktiskt höll kvar bollen i anfall en längre stund. Minuten efter var han nära att rinna igenom eller få straff. Och en halvminut senare gjorde han ett iskallt mål när han gled in från högerkanten och sköt iskallt vid främre stolpen. Sex magiska minuter för Gudmundsson!
Kalmar tröttnade och HBK tog över mer och mer med kvarten kvar. HBK lyckades komma till bra inläggslägen utan att spela speciellt bra mot ett stillastående Kalmar som lämnade kanterna vidöppna. Det kändes som en tidsfråga innan ett mål skulle stötas in. Då började det brinna och folk fick utrymma arenan.
HBK:s dominans kom av sig med piggare Kalmarspelare, men Kinoshita gjorde en sån där avig vändning och höll på att få skottläge några meter från mål i 90:e minuten. Minuten senare tryckte Kinoshita till efter en Bengtssonboll framåt och Hägg Johansson lyckades kasta sig och rädda. Tio centimeter högre så hade den suttit. Han fick ett nytt läge men sköt lamt i 93:e minuten.
Slutreflektioner:
1) 18 avslut, 9 på mål. Fyra avslut för Kalmar, två på mål. Om ett skott av 18 ska gå i mål måste HBK börja skjuta 36 gånger per match.
2) Koncentration i försvarsspelet. Så stora kollektiva och individuella misstag i varje match.
3) Rörelse och passningsspel. Oftast kass. De rörelsemönster i trianglar som bygger upp anfallsspelet i mycket av fotboll saknas. Juryn är oenig om det beror på att det springs för dåligt eller för att det passas för dåligt. Det är spelet genom mittplan som brister mer än avsluten enligt mig.
4) Laguttagning. Jag förstår uttagningen av Svedberg med tanke på defensiven och med tanke på blicken framåt. Jag förstår uttagningen av Haraldsson också . Men den där Kinoshita har något avigt som är jäkligt roligt att titta på. Och Mathiesens formsvacka. Den är intressant.
5) Bra brytningar. Jodå, det hände då och då. Mest av Keita.
6) Och sedan felpass. Som jag skrev. Räknade felpass i första halvlek. Säkert tio av dem kom efter vunnen boll efter bra närkamper eller lyckat press med understöd. Men sedan pass rätt i gapet på motståndarna. Oftast av Keita. Ren röta att det inte blev kontringar i massor.