Himlen är BLÅ
Snyggt filmat. Pompös musik. Några dolda karaktärer som bygger upp känslan om supporterskap. Det börjar bra.
Några första tankar så här efter att första avsnittet av dokumentärserien BLÅ har haft sin premiär. Lever första avsnittet upp till förväntningar? Kommer vi verkligen in i innersta kretsen eller skrapas det på ytan och poleras lite snyggt? Som svar på frågorna skulle jag säga både ja och nej. Det var snyggt filmat och producerat. Den bygger en känsla som jag trott. Dock blir jag besviken att avsnittet "bara" var 10 minuter långt. Man får lite teasers på allt men aldrig riktigt nära och djupgående. Att vår klubbchef intervjuas i sitt hem tyder på en öppenhet. Det tyder på att vi kanske kan få se lite mer om spelet bakom även och jag inte tror att man får komma helt nära.
Jag tycker nog att första avsnittet är bra. Man får se en gråtfärdig Johan Oremo berätta om sin senaste knäskada. Man får höra om hur Dusan ser på sin comeback i Klubben och om hur det kändes när Bollklubben Support slängde ur sig sitt oerhört plumpa uttalande om "seklets största Judas". Igor Krulj gav en släng till klubbledningen att man inte kunnat lösa Dusan tidigare och att benämningen Judas numera är en trigger för Dusan när han tränar.
Jämförelsen med serien om Sunderland Association Football Club går inte att förbise och man ska det inte heller då producenten och tillika styrelseledamoten Christian Albinsson sagt att "Sunderland til I die" är startpunkten för hans idé om denna serie om HBK. Det jag hoppas är att man även tar med supportrar i denna serie då jag tror att man då skulle få än mer djup. Man skulle få än mer bredd i vad HBK är. Man skulle på så sätt också kunna promota att man vill ha en engagerad medlems- och supporterbas. Ju mer man gör där supportrar involveras desto starkare kommer vår förening att bli.
