Hit men inte längre
Allt fint har ett slut, och tyvärr borde Magnus Haglunds tid i HBK vara förbi.
Att göra slut är ofta jobbigt och gör ofta ont. Oavsett hur jobbigt eller ont det gör så är det dags nu. Tack för dina gärningar för HBK men det är nog nu. Du tog oss hit, Magnus Haglund men tyvärr, tiden i HBK borde vara över. Jag har gått i tankarna ganska länge, har oroat mig ordentligt sedan Degerfors och nog för att detta skrivs i någon form av affekt var gårdagen droppen
Trots kvalhaveriet 2021 kändes det tryggt med Haglund vid rodret. HBK hade visserligen gjort extremt få mål, men hade bara Marcus Antonsson bibehållit ett litet korn av form efter de åtta inledande matcherna hade HBK stannat uppe och säsongen varit succéartad. 2021 var Marcus Antonssons fel, inte Magnus Haglunds. När 2021 blev 2022 kändes läget, åtminstone utifrån ganska stabilt. Laget var skapligt intakt även om 2021:s bästa spelare Amir Al-Ammari lämnat. Trots den knackiga inledningen tog HBK ganska tidigt en stor serieledning och såg ut att defilera mot Allsvenskan innan det började haverera. Jag minns inte exakt vilken match det var men någon gång hösten 2022, när HBK mentalt var mer längre ner i skorna än Britney Spears ca 2005 började jag fundera över säsongen i stort. Det är givetvis lätt att vara efterklok men känslan då var att HBK under segersviterna mest vunnit matcher tack vare klart bättre spelarmaterial än något annat. Stabila 2021 och underbara 2020 var som bortblåst och den känslan har inte lämnat mig sedan dess,
Både Haglund och flertalet spelare har de senaste två säsongerna pratat om HBK:s taktiska flexibilitet när man testat formation på formation på formation. Utifrån vilken fotboll HBK har presterat framstår det snarare än kalkylerad flexibilitet som att Haglund verkligen inte hittar rätt. Sanningen är att HBK inte har haft ett fungerande anfallsspel sedan egentligen 2020 vilket trots uppflyttning var oroande förra säsongen. I dagsläget är känslan att man kastar pil på en tavla med formationer och ställer ut laget utifrån det. Att sakna ett fungerande grundspel håller inte i längden, det löste sig visserligen till slut i Superettan men nu blir HBK brutalt avslöjade.
Vem ska ta över då? Jag vet inte, jag har ingen aning. Ska HBK skeppa Haglund utan ersättare klar? Det är absolut frågor som bör ställas och jag har ett tydligt svar. Ja! Jag tycker verkligen det, jag tror inte man har råd att vänta. Under många år fick en stor minoritet av Arsenals supportrar höra att man skulle vara försiktig med vad som fanns bortom klubblegenden Arsene Wenger, samtidigt som Arsenal fortsatte på den inslagna vägen och blev sämre och sämre och sämre. Övergångsperioden var långt ifrån smärtfri men någon gång måste plåstret ryckas. Det går inte att fortsätta på en inslagen väg som blir sämre och sämre för att det eventuellt blir dåligt framöver. Som Henrik Strömblad sa som eminent kommentator på Fifa 07, ”man måste våga misslyckas för att till slut lyckas”. Jag vet inte ens om HBK har råd att sparka Haglund, men jag är övertygad om att man inte har råd att inte göra det.
Jag vill inte hamna i Arsenalsisten med HBK, jag vill inte att HBK gradvis ska bli sämre för att man har en tränare som inte satt i närheten av ett fungerande grundspel på ca ett och ett halvt år utan istället maler på om ”taktisk flexibilitet”. Detta är mycket vemodiga rader att skriva, Haglund har räddat HBK som lag och som klubb men alla fina historier har ett slut och Haglunds slut i HBK borde vara nu. Hit men inte längre, tack för allt Magnus.
*Åsikterna är skribentens egna och reflekterar därmed hela Himlen är blå:s enmannaredaktion.
