Hur mår HBK?
En träningsmatch är en träningsmatch, men en oroande HBK-trend kan skönjas.
Vad kan man utläsa av en träningsmatch mot Öster i januari och ska man dra några slutsatser överhuvudtaget? Ska vi måla han den där fan på väggen efter en fyramålstorsk…… Nej, det ska vi ju såklart inte, men jag ser en HBK-trend som är oroande.
Förlusten i sig känns givetvis inte kanon, men det är vad det är i sammanhanget. Med efterspelet är det dock annorlunda. Känslan är att det efter matchen framstod som att man från HBK-håll var mycket noga med att mana till lugn och påpeka runtomkringfaktorer. Det har tränats hårt i veckan, spelarna är nedtränade och ska så vara vid den här tiden av säsongen yada yada. Förvisso sant, och det har varit fallet sedan Haglund tog över, men, varningslamporna blinkar.
Jag har stora frågetecken gällande hur HBK mår rent mentalt. Ett lag som mår bra borde inte känna detta halvdesperata behov av att visa upp en fin och putsad fasad och en ”there is nothing to see here, everything is fine”-retorik. Det inger snarare förtroende att kunna äga sina misstag, känslan är att HBK fortfarande är pressade.
Vi vet från flera uttalanden att truppen, fullt förståeligt naturligtvis, mentalt var nere i skorna efter det hemska kvalet 2021 och att man bitvis även 2022 haft svårt med självförtroendet. Truppen hade något på gång föregående säsong men när man hamnade under press höll man på att rasa ihop fullständigt vilket förståeligt nog ytterligare sätter sig på psyket. Känslan är att HBK går in i Allsvenskan med ovanligt dåligt självförtroende för att vara nykomling.
Ljuset i det mentala mörkret är emellertid att både HBK:s spelstil och psyke torde passa bättre som underdog än favorit. I inledningen av säsongen kommer pressen att vinna av uppenbara skäl inte vara lika stor som i Superettan, jag hoppas att det kan lätta bördan från spelarnas axlar och gynna laget, men jag är orolig. Det återstår att se var denna säsong landar men manandet till lugn lugnar åtminstone inte mig.