Bollklubbsbloggen: Igors övermod?
Och jag kan räkna till fem!
Redan inför Göteborgsmatchen blev jag fundersam. Ändring av mittbacksparet som en slags anpassning efter motståndare och förväntad matchbild. Samma visa mot Sundsvall med tillägget att Aboubakar Keita skulle spela i en helt ny roll. Lät spännande först. Tills jag insåg att även detta var en anpassning efter motstånd och i grunden en mer defensiv uppställning. I en match där HBK kom med gryende form och ökat självförtroende medan Sundsvall var helt under isen efter fem raka nederlag.
Don´t get me wrong. Har alltid gillat tränare som vågar förändra när det inte fungerar men varför ändra på ett ”vinnande” koncept? Kanske ett utslag av ett överanalytiskt beteende alternativt övermod hos en oprövad tränare med viss medvind i seglen? En dyrköpt läxa i så fall. Kontinuitet och samspelthet är väl så viktiga faktorer som vilket motstånd vi möter.
Annars verkar flera ha tyckt att HBK i matchen mot Sundsvall inte visade vilja och inställning och att detta skulle vara något nytt fenomen. Jag håller inte med utan tycker man har sett exakt samma scenario spelas upp ett antal gånger under det mindre glada 10-talet när saker ”ställts på sin spets”. Men att det skulle handla om brist på inställning är nog bara saker man ser. Inte hur det verkligen är.
1, 2, 3, 4, 5: antal lag från plats 11 och nedåt kvar på hemmaplan i höst. Det är bra.
1, 2, 3, 4, 5: antal plastmattor kvar att avverka under samma period. Varav Tele 2 x 2, spelskickliga Elfsborg och Östersund samt ett Örebro på uppgång. Det är mindre bra.
Så det vill nog till att Johan Oremo även ser till att höja den kollektiva förmågan ett par snäpp.
Och kanske någon mer?
