Inför Ängelholm – HBK
HBK ställs mot en motståndare som trots sina speciella och mindre gynnsamma förutsättningar absolut inte får underskattas.
Valmir Berisha är fri från sin holländska klubb Cambuur och det har surrats om en eventuell återkomst i HBK. Det lär inte hända. Redan för ett par år sedan slog ju Berisha fast att t o m Celtic var en för liten klubb för honom! Om han skulle vara något för HBK är också svårt att sia om eftersom han i princip inte presterat någonting på seniornivå hittills. För den egna karriärens skull hade nog en omstart i gamla klubben inte varit fel men vad jag förstått är det Allsvenskan som gäller. Så klart.
En helskön kontrast med Ängelholmsanknytning är Emil Salomonsson – nyligen gäst I Lundhs podcast. Så jäkla genomklok på alla sätt. Valde Ängelholm före HIF, HBK före Göteborg. Ett steg i taget. Och hans största önskan nuförtiden är INTE att komma utomlands utan att få vinna en stor inhemsk titel - ett SM-guld! Så skönt att de fortfarande finns sådana som Emil - ”här och nu”, inget snack om att ta nästa steg innan bläcket på det nyskrivna kontraktet knappt hunnit torka, inga illusioner om att han är en blivande världsstjärna.
Dödligt suktande efter livefotboll tar jag plats på Ängelholms IP för deras premiärmatch mot Syrianska. Från den lilla läktaren blickar man ut över de skånska åkrarna och kan samtidigt förundras över att det är svensk elitfotboll man ska bevittna – i England får man nog ner på amatörnivå för att hitta något motsvarande (på Örjans vall har vi ju åtminstone läktare på båda långsidorna, hehe). Men ”närvaron” är hög och engagemanget bland dem drygt 400 på plats likaså. När publiken anser att domaren missat att en spelare i Syrianska fått två gula kort får t ex fotbollsförbundets kontrollant (några meter bakom mig) veta det. Och korven? Jodå, den är lika välgrillad som i Kvasterian.
I början är det gästerna som håller i taktpinnen mot det ekonomisk krisande Ängelholm - men efter knappt 20 minuter tar hemmalaget ledningen när den från Malmö inlånade Oliver Stojanovic Fredin (för övrigt barnbarn till ordföranden och tillika f d HIF-ordföranden Sten- Inge Fredin) dunkar upp ett inspel i nättaket. Och efterhand växer ängelholmarna in i det och tar tag i matchen. Med hjälp av en stor portion kämpaglöd kan man ta en ganska komfortabel och rättvis seger. Helgen efter inkasseras en ny trepoängare efter ett sent avgörande mot ÖIS på Gamla Ullevi.
Ängelholm är ett lag som vi nog gör klokt i att inte underskatta. Det känns som den pågående krisen på något märkligt sätt fått spelarna att svetsas samman. Av de sex spelare som inte gick med på den 20-procentiga lönesänkningen och fick fritt fram att hitta ny klubb har endast Björn Westerblad utnyttjat möjligheten och flyttat till Åtvidaberg. Vladica Zlojutro har sedan ett tag varit överens med ÄFF medan de resterande fyra fortfarande hålls utanför matchtruppen av den gamle Bollklubbaren Christian Järdler - som sedan Joakim Persson fick sparken förra sommaren har hållit i rodret med gott resultat. Och den kreative Sten-Inge Fredin hittar ständigt nya lösningar för att fylla luckorna – nyligen värvades den amerikanska anfallaren Ryan Finley under de något ovanliga förutsättningarna att agenten betalar hans lön. Och Finley gjorde direkt avtryck genom sitt segermål mot Örgryte!
I laget återfinns andra HBK-bekantingar som Ardian Rexhepi och i vintras dissade Petar Petrovic samt assisterande tränaren Magnus Arvidsson.
Nyligen åkte mittbacken Fredrik Lundgren på en knäskada och kommer att bli borta ett par månader. Ett tungt avbräck enligt Christian Järdler som med Lundgren och Johan Eiswohld hittat ett väl fungerande mittbackspar – något som kanske Halmstads vassa forwardsduo kan utnyttja?
I HBK är mungiporna så klart uppåt efter förra helgens klara 3-0 seger mot Trelleborg. I veckan tog också U21 en blytung seger med 5-0 mot Ljungskile där bl a Simon Silverholt stod för två mål och fixade en straff. Just Silverholt ska ha sett riktigt explosiv ut (ja, man har ju själv sett de där benmusklerna på nära håll en vintrig kväll i Viken) och är förhoppningsvis på väg att bli ett välbehövligt komplement till firma ”Olsson & ART”.
Annars lär det nog bli samma startelva som senast där jag tycker att Andreas Bengtsson visade lovande takter vid bl a framspelningen till Fredrik Olssons 2-0 mål. Framåt tycker jag att klubben visat att man har kvaliteter fastän spelet inte stämmer till 100 % - så offensivt är jag inte så orolig. Men trots fem man på mitten har man inte sett så kompakta ut hittills och även vunnit för få ”andrabollar”. Där måste laget ”steppa upp” en nivå och mycket av ansvaret tror jag ligger på Junes Barny som måste följa i Antonio Rojas fotspår, varva upp turbon och täppa till luckan centralt framför trebackslinjen.
Då kan det här gå vägen. Fast aldrig med den minsta tillstymmelse till underskattning.
