Inför Elfsborg: var fan är Kwame Karikari när man behöver honom som bäst?
Jo, i Ukraina!
Efter Halmstad, Turkiet och Norge har Karikari alltså spenderat det senaste året i Ukrainska mittenlaget PFK Stal. Där har han gjort 7 mål fördelat på 26 matcher under den gångna säsongen. Inte helt illa faktiskt - i en liga som för närvarande är rankad som nummer 8 i Europa. Jag tillhörde ju de fåtal som tyckte att den kantige och ofta hånade Karikari ändå hade något. Nämligen den där förmågan att göra det som sporten fotboll faktiskt går ut på: mål. Liksom Fredrik Olsson. Vår bäste målskytt i år både under försäsongen och i Allsvenskan men ändå oftast kritiserad i supporterled. I motsats till andra spelare som unisont brukar hyllas fastän prestationen kanske inte riktigt står i paritet med lovorden.
Livet är sällan rättvist.
Men tillbaka till Karikari. Aktuell därför att han var den som våren 2015 såg till att HBK tog den senaste och första segern mot Elfsborg sedan ja, textilindustrins begynnelse i Borås? Kanske inte riktigt men i varje fall på bra länge! Så vem ska göra målen nu när Halmstad är i ett skriande behov av en sällsynt trepoängare? Ja, rent statistiskt sätts väl då hoppet till nyss nämnde Olsson som hittills behövt 172 minuter på sig för att göra mål i Allsvenskan. Ett snitt som utslaget på en hel säsong faktiskt skulle rendera i ca 15 mål med regelbunden speltid.
Men livet är kanske sällan så enkelt heller?
Före säsongen talade jag om sparkapital och utveckling som potentiella ”nyförvärv” för Halmstad. Tyvärr har vi inte sett så mycket av den varan hittills. Ivo Pekalski känns fortfarande för anonym och långt ifrån den nivå han en gång höll i Malmö. Marcus Mathisen har snarare tagit två steg tillbaka i Janne Jönssons flyttkarusell under våren. Alexander Ruud Tveter kändes ett tag på väg att bli ”den nye Mikael Boman” men utvecklingen har åtminstone tillfälligt avstannat. De yngre spelarna har varit för ojämna och inte riktigt klarat av att ta steget upp till A-laget och allsvensk nivå. Det lysande undantaget stavas givetvis Isak Pettersson som får ses som vårsäsongens stora positiva överraskning! HBK hade behövt att fler unga spelare verkligen tog chansen som Isak.
Inför omstarten har HBK en helt ny huvudtränare i snart 29-årige Igor Krulj. Rent meritmässigt kan man så klart inte ha några förhoppningar om att han är mannen som ska få rätsida på HBK-skutan utan förhoppningen får nog ställas på andra plan. Då tänker jag framför allt på det faktum att det under det senaste året känts som om det är något som inte riktigt stämt med Janne Jönssons ledarskap i klubben. Både spelmässigt och även med det missnöje som av och till kunnat skönjas hos vissa spelare. Så hoppet är att Krulj är mannen som verkligen kan få ihop ett lag och få alla att dra åt samma håll. Sätta en tydlig organisation och en spelidé. Sådant har ju faktiskt visat sig kunnat fungera förut.
Men om det gick trögt med nyförvärv efter den sensationella vändningen på Olympia och det positiva ”drag” som ändå fanns runt klubben i vintras med förlängningen av Haksabanovics kontrakt som given höjdpunkt så lär det ju inte bli lättare nu. Emir Kujovic har varit på HBK:s radar som det heter. Och även om jag är långt ifrån säker på att en rostig Kujovic är lika med garanterad målsuccé känns det väl snarare som det är i det allsvenska överskottslagret, superettans toppskikt eller i den utländska fyndlådan som Halmstad bör leta?
Hur som helst ska det bli spännande att se om det faktiskt kommer att synas några spelmässiga och/eller taktiska förändringar i HBK på lördag! Det är ju ändå så lite som behövs för att det ska vända. Både poängmässigt men även spelmässigt – 6 av 8 förluster i våras var ju trots allt med uddamålet. Och är det någon gång som HBK ska ta Elfsborg så är det kanske nu? Det gulsvarta laget är inte längre vad man varit de senaste dryga 10 åren. Snarare ett mittenlag än en utmanare i den absoluta toppen. Och på bortaplan har man inte vunnit sedan överkörningen av Kalmar i premiären. Samuel Holmén är tillbaka efter många utlandsår men honom slipper HBK då han är spelklar först den 15 juli.
Så. Mot tre poäng, en flygande start på ”hösten” och i förlängningen ett förlängt allsvenskt liv.
