Inför GAIS: försvarstal på beställning

Jag antar att det var ett försök till en ny variant på "det spelar ingen roll vem som gör målen så länge vi vinner och jag är inte ett dugg orolig". I kombination med en ansats att visa trohet mot Klubben. Men Mikael Bomans uttalande i HP nyligen kändes väldigt märkligt i mitt tycke. Som om det enda incitamentet till att göra mål för HBK skulle vara viljan att komma någon annanstans. Man kan också fundera på signalen ett sådant uttalande sänder till Klubbens yngre spelare? Men oavsett allt snack om Bomans "nyttighet" för laget som uppspelspunkt och "hårt jobbande" etc. så är det bara att konstatera att 0 mål på 10 matcher för en forward i ett topplag med allsvenska ambitioner är för dåligt. 
 

När Mikael Boman med ett mål i 3-0 segern mot Norrby hösten 2019 bidrog till att säkra kontraktet i Superettan var det hans andra mål sedan återkomsten till HBK. Det första kom borta mot Västerås. Därefter gjorde han tre mål i de avslutande betydelselösa matcherna bl a mot IK Frej och Syrianska som sedan flyttades ner i Division 1. Totalt har Boman stått för 5 mål på 25 matcher i Superettan för HBK och med kontrakt även över nästa år känns han i nuläget inte som en forward för Allsvenskan. Jag var ju heller inte övertygad om värvningen av Boman för drygt ett år sedan. Den kändes som ett utslag av den typ av sportcheferi som ofta bygger på nostalgi och publikfrieri snarare än en väl genomtänkt strategi för sitt lagbygge.
 

Nu väntar match mot GAIS. Spel- och formmässigt har det inte sett så bra ut på sistone och kanske är det så att den uteblivna rotationen till slut tagit ut sin rätt? I Hallandspostens införartikel talas det dock om kontinuitet som den stora framgångsfaktorn där HBK är ”i en klass för sig” vad gäller att använda sig av minst antal startspelare och även är den klubb som har flest antal spelare som startat samtliga matcher. En av dessa är Dusan Djuric som inte säger sig känna några trötthetstecken och kan ”vila den dag han slutat spela”. Flera av oss som sett Djuric spela de senaste matcherna kan nog ha en annan uppfattning. Även Joel Allansson stämmer in i kontinuitetens hyllningskör i något som nästan börjar kännas som ett försvarstal på beställning. 
 

Som tur är har andra klubbar som Sundsvall och Öster också gått ner sig lite mot slutet så trots att HBK inte övertygar fullt ut skulle det kunna bli så att man räddas av avsaknaden av riktigt hård konkurrens. Men då har istället lag som Jönköping och Brage börjat komma igång och luckan ner till fjärde plats är i nuläget bara tre poäng (sett till gårdagens resultat har HBK nu möjlighet att öka luckan till 4 poäng vid seger mot GAIS). Framför allt har gamla brukslaget Degerfors fått fart och tog senast en imponerande seger borta mot Sundsvall. Jag har sett en del höjdpunkter från DIF:s matcher och imponerats av deras rörliga anfallsspel. Flest mål (6 st) i Degerfors har tidigare Göteborgsspelaren Victor Edvardsen gjort. En 24-åring som fick nobben av HBK för några år sedan men nu är på väg uppåt i karriären.

Hos HBK verkar Rasmus Wiedesheim-Paul åter ta plats i anfallet bredvid den givne Mikael Boman enligt HP vilket innebär att Sadat Karim får flytta på sig. Den nyligen skadade Crespo Kamara är med på bänken och redo för inhopp.

Hos GAIS är det lika turbulent som vanligt. Ny tränare i Stefan Jacobsson och meriterade nyförvärv som Mervan Celik och Richard Yarsuvat har inte hjälp utan laget parkerar just nu på en negativ kvalplats med bara 10 inspelade poäng. Senast lyckades man dock bärga en poäng borta mot självaste Akropolis. Men trots att GAIS också ”nollade” HBK i Haglunds hemmapremiär förra året kan inte något annat än en helgjuten ”trea” idag anses som acceptabelt. 

För det är ju trots allt ett helt annat HBK nu.