Inför Ljungskile: Att vara bra på mycket men bäst på inget
När seriespelet nått halvvägs ligger HBK fortsatt på avanceringsposition. Höstterminen inleddes den också med en tung och viktig trepoängare. Men frågan kvarstår dock – när kommer fullträffen Janne?
HäB:s skribent Karl Karlsson skrev följande i sin matchsummering av senaste Ängelholmsmatchen: ”Resultatet blev en vinst, men prestationen kan diskuteras”. Denna typ av formulering börjar alltmer bli en vana när det kommer till att summera HBK:s matchprestation; positiv ur poängsynpunkt men ifrågasättandes beträffande spelet. Att fortsatt ligga 2:a efter 16 omgångar utan att egentligen presterat fullt perfekt visar mest vilken kvalité det är på årets Superetta men kanske också på att HBK denna säsong får med sig det flyt och den tur som oftast saknades under fjolårets debacle.
HBK befinner sig i en helt annan position än för bara fem år sedan och står numera långt ifrån främst i kön beträffande intressant talang. Numera är man inte ens störst och bäst i Halland. Den omställning som HBK tvingats genomgå verkar än idag påverka klubben. Att Janne i regel kommenterar ett eventuellt nyförvärv som nyttig utifrån dess flexibilitet i position som främsta egenskap, framför dess kvalitéer som fotbollsspelare tyder på att JJ tvingas leta heltäckande om inte dubbeltäckande lösningar. Denna bakomliggande faktor kan ha en inverkan på den uteblivna fullträffen i prestation såhär långt. Truppen saknar idag spets men är fylld av adaptiva spelare.
Dock tror jag att övergången till 4-4-2 var sund och kommer inom sinom tid ge en mer ögonskön prestation. Förhoppningsvis trillar den in redan idag när klubben färdas mot Ljungskile. Vi sänder en önskan till Janne och hans mannar att ge oss den fullträff vi suktar efter, som kan få några av de ångestfyllda HBK-nerverna att lugna sig. Men påpekas ska dock att hur än utgången blir är det ändå resultatavlans dom som spelar roll i slutändan och såhär långt har HBK lyckats bemästra i alla fall den delen med bravur.